Jag har sett filmen Försoning som bygger på Ian McEwans roman med samma namn. Det är möjligt att boken är bra för det är en intressant historia om hur en obetänksam lögn påverkar ett helt liv, ja flera människors hela liv. Men filmen var alltför melodramatisk för min smak. Åtminstone dess andra hälft. För den började väldigt lovande med ett återhållsamt berättande och ett spännande dramaturgiskt grepp med små språng i tiden. Men sedan efter ungefär en timme ändrar filmen karaktär och det känns plötsligt som om det blivit en helt annan film. Av en finstämd början blev det en svulstig melodram. Vad olika man kan tycka tänkte jag i morse när jag lästa SvD:s recension där filmen fick högsta betyg. DN:s recensent däremot har ungefär samma tankar kring filmen som jag. I övrigt har den kallats allt från en fulländad konstruktion till en unken moralkaka.
Andra bloggar om: Film, Försoning
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar