Det är inte ofta jag inte bryr mig om hur en deckare slutar, men halvvägs in i Mons Kallentofts Sommardöden inser jag att jag faktiskt inte bryr mig om hur det går. Den intresserar mig inte. Jag stör mig på han språk. Ett saligt blandande av korthuggna meningar, som till exempel "Avspärrningstejpens blåvita färg." eller "Malin vid ratten." och långrandiga måleriska beskrivningar typ "Sjöns ångande vatten i den tidiga eftermiddagsljuset, som människornas bara hud där de står i skuggan av träden i backen, på andra sidan tejpen, och nyfiket, hungrigt blickar mot poliserna." Och då är detta kort och inte så bra exempel på vad jag menar men de andra är så långa, ibland en halv sida, att jag inte orkar skriva av dem. Och ursäkta mig men hur många deckare har inte utspelat sig under den "varmaste sommaren i mannaminne" med dallrande hetta där bokens kriminalinspektörer ständigt svettas och förbannar värmen och polishusets brist på luftkonditonering? Jag inser att jag säkert har helt fel för Mons Kallentofts två deckare om Malin Fors har blivit hyllade av en nästan enig kritikerkår men det hjälper inte. Jag gillar inte jag läst hittills.
5 kommentarer :
Inte har du väl fel bara för att kritikerna tycker annorlunda :-) Jag tycker att Stieg Larssons trilogi är urusel och inte köper jag att jag har fel bara för att alla andra tycks gilla böckerna.
Tack för varningen om språket! Jag hade tänkt läsa den här boken, men böcker med jobbigt språk klarar jag helt enkelt inte av! Det förstör liksom hela boken och gör den bara jobbig att läsa.
jag hade också tänkt läsa den, även om jag aldrig läser deckare normalt. Men nu struntar jag nog i det, åtminstone tillsvidare!
Mysko. Jag har läst flera bloggare som inte gillar den alls. Att kritikerna skulle vara mer positiva än bloggarna känns lite nytt.
Men jag tror mer på er. Det där låter inget vidare.
Håller med dig. Har precis läst Midvinterblod och skrev om detta i mitt inlägg idag: http://blogg.aftonbladet.se/20910/perma/915370/
Skicka en kommentar