På redaktionsmötet i dag var vi alla rörande överens om att alla borde läsa ungdomsromaner. I alla fall alla högstadielärare, skolkuratorer - och för all del föräldrar - eller andra andra som på ett eller annat sätt har med tonåringar att göra. En bra ungdomsroman som träffande lyckas beskriva vad som är viktigt i en ung människas liv ger nycklar till förståelse och väcker hågkomster. Jag läser just nu ett manus som jag tror kan hitta fram till tonåringarna på samma sätt som Katarina von Bredows och Johanna Lindbäcks böcker. Det känns så på pricken och lika väl som jag tror att tonåringarna kommer att känna igen sig boken så påminns jag om alla känslostormar det innebar att vara 15-16 år.
Det är ju det som är så fint med böcker över huvud taget, att de låter oss titta in i andra världar och i bästa fall leder till att vi får ökad förståelse för varandra och andra.
1 kommentar :
Som tonåring kunde jag lättare identifiera mig med ungdomsböckerna än vad jag nu som vuxen kan med vuxenböckerna. Många vuxenböcker är idag väldigt stereotypa kan jag tycka, i alla fall svenska deckare. Alltid en smart kvinna i sina bästa år, snygg, framgångsrik och en hejare att lösa brott före polisen... Och så är det mycket action och passion på en nivå som känns något overklig.
Skicka en kommentar