För några kvällar sedan såg jag Blade Runner igen. Denna kultrulle från 1982 som för några år sedan relanserades med tillägget The Final Cut. När filmen kom för nästan 30 år sedan kändes säkert 2019 väldigt avlägset. Idag betydligt närmare och det känns inte så troligt att bilen ska vara utbytt mot någon slags svävare och att människorna koloniserat rymden. Men ok, det var det väl inte så många som trodde 1982 heller.
Så håller filmen då? Jo ganska bra ändå. Trots att vi idag är bortskämda med finslipad digital teknik så känns scenografin ändå trovärdig och storyn berör och engagerar fortfarande. Åtminstone mig. Men det är klart att den lider lite av alla de klichéer som dystopier ofta är lastade med. Som detta eviga regn. Att det är mörkt hela tiden och överallt. Att det är smutsigt och trasigt och förfallet.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar