Vänder mig om i dörren och skickar en slängkyss mot katten.
Drar igen dörren och låser.
En scen som upprepas varje morgon. Men just idag drabbas jag av det repetitiva i den. Som att jag ser mig själv skicka slängkyss mot katt.
Dra igen dörr och låsa.
Om och om igen. Som små korta filmsekvenser.
Som när man på film vill visa att tid förflutit utan att något väsentligt inträffat.
2 kommentarer :
Och katten besvarar slängkyssen med samma ointresserade blick varje morgon.../dmcn
Tänk vilka rutiner man har. Varje dag. Fast mina är inte så poetiskt tjusiga som dina...slängkyssar till katten...det är ändå väsentligt på något sätt, tycker jag.
Skicka en kommentar