Det vilar något hotfullt över så gott som varje scen av Hanekes film Det vita bandet. Vi befinner oss i en liten tysk by året innan första världskriget bryter ut. Baronen, prästen och läkaren är män med makt. Och de utövar den obönhörligt. Deras makt drabbar såväl inom familjen där framför allt barnen är utsatta, som lantarbetarna i byn. Missnöjet gror och och en rad våldsamma händelser inträffar vilket leder till hat och misstänksamhet. Ingen har sett något. Ingen vet vem som är skyldig till de olika dåden. Inte ens vi i publiken. Även om mycket pekar på att barnen är inblandade.
Berättartempot är långsamt men ändå - eller kanske just därför - sitter jag på helspänn och de nästan 2½ timmarna går snabbt. Filmen är bra och på något sätt gripande mitt i all sin iskyla.
DN, SvD
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar