Idag gick jag för första gången på ett SatsPowerStep-pass. Jag tänkte att det skulle innebära att man travar upp och ner för en step up-bräda samtidigt som man lyfter vikter. Ack så fel jag hade. Man skulle utföra KOREOGRAFI på den där nedrans brädan. Skutta och dansa och få armar och ben att bete sig i takt och gärna då i samma takt som resten av gruppen.
Jag kan avslöja att det inte gick så bra. Gruppen rörde sig åt ett håll. Undertecknad var på väg åt motsatt håll. Gruppen hade hunnit avverka en par tre olika rörelser innan undertecknad äntligen fått ordning på armar och ben och tyckte sig behärska rörelse nummer ett. Det var en lättnad de gånger under passet då brädhoppandet avbröts för att lyfta lite vikter.
4 kommentarer :
*skratt* Jag kan se det framför mig. Jag rehabiliterar mig just nu efter en knäoperation, som följt en lång period av knäproblem. Det absolut bästa med knäproblem är att man har världens bästa ursäkt för att inte behöva vara felkoordinerad på ett step-up-pass. Inte kan man läsa under tiden heller (eller jo, det går väl teoretiskt, men det förbättrar inte precis koordinationen. Men man har å andra sidan något vettigt att göra med sina armar.)
Låter som om det var en i stort sett meningslös träningstimme ... när jag gick på gym hamnade jag också fel några gånger, det är verkligen urjobbigt.
Njae, träningen var nog väl så effektiv. Det var bara det att jag flaxade omkring som en skadeskjuten kråka i otakt till allt och alla, men jag var rejält utpumpad efteråt.
Vi skulle ha gått på samma pass! Då hade det kännts mindre ensamt. Gick på ett sånt pass för kanske två månader sedan och gör aldrig om det igen. Koreografi är inget för mig, att hålla koll på höger och vänster och alla speglar och jag vet inte vad är för mycket gympa för mitt huvud...
Skicka en kommentar