Idag är det 65 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades. Jag besökte lägret för ungefär ett och ett halvt år sedan och det var en drabbande upplevelse. Min fantasi och inlevelseförmåga räcker inte på långa vägar till för att kunna föreställa mig hur det var att vara fånge där. Och än mindre kan jag förstå hur någon kunde komma på att bygga och driva dessa läger.
Än finns det några överlevande kvar, men inte så länge till. Det är viktigt att vi hör deras berättelser och som tur är har många av dem skrivit ner sina upplevelser. Här kommer tips på två av de bästa och starkaste böckerna om förintelsen som jag har läst.
Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész. Till synes torrt och sakligt berättas historien som inte är en självbiografi i ordets rätta betydelse men bygger på Kertész egna upplevelser i nazisternas förintelseläger. Det är just det lite torra och sakliga i tonen och berättarjagets försök till att rationalisera och förstå det som händer honom som gör läsningen så gastkramande.
Bortom minnet, bortom glömskan av Ebba Sörbom. I den här boken ligger tyngdpunkten i berättelsen på hur det kändes att som 17-årig överlevare komma till Sverige efter att har räddats ur Auschwitz. Hon beskriver isoleringen hon kände mitt bland alla människor som i all välmening tyckte att hon skulle lämna krigets fasor bakom sig och vara glad att hon levde.
Läs mer om 65-årdsgen av Auschwitz befrielse i SvD
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar