Lebanon påminner inte om någon annan krigsfilm jag har sett. För även om det finns många filmer som gjort anspråk på att skildra krigets fasor så är detta den första jag har sett som verkligen lyckats med att göra just det.
Det som skulle vara ett rutinuppdrag för fyra unga soldater blir rena dödsfällan då deras stridsvagn av misstag kommit in på fiendeområde. Att se filmen är som att sitta instängd i stridsvagnen tillsammans med de fyra soldater som filmen handlar om, eftersom alla scener är filmande inifrån stridsvagnen och det vi ser är det samma som soldaterna ser. Varken mer eller mindre. Det ger en väldigt autentisk känsla och är rent klaustrofobiskt. Av någon anledning får filmen mig att tänka på Dalton Trumbos Johnny var en ung soldat. Det är något i känslan av krigets overkliga vansinne som jag tycker både filmen och boken förmedlar.
Inte helt förvånande läser jag också att filmen bygger på regissören Samuel Maoz egna hemska minnen från kriget mellan Israel och Libanon 1982.
1 kommentar :
Väl värd sitt Guldlejon från Venedig! /dmcn
Skicka en kommentar