Jag har tillbringat de senaste dagarna i den sömniga lilla staden Maycomb i den amerikanska södern tillsammans med den brådmogna snart nioåriga Scout. Jag har med andra ord läst Harper Lees To kill a mockingbird.
Händelserna i boken tilldrar sig någon gång under 1930-talet och det är genom Scouts ögon vi får lära känna stadens invånare och följa skeendet. Boken är dels en barndomsskildring där Scout berättar om alla bus och påhitt som hon och hennes bror Jem och kompisen Dill ägnar sig åt. Men det är också barnets betraktelse och försök att förstå de vuxnas värld. En vuxenvärld som blir alltmer påträngande och hotfull när hennes pappa beslutar sig för att åta sig försvaret av en svart man misstänkt för våldtäkt på en vit kvinna.
Att Harper Lee fick Pulitzerpriset för den här boken förstår jag verkligen. Den är intelligent och briljant skriven. Och på något sätt blir de vuxnas irrationella och fördomsfulla beteende extra tydligt när det filtreras genom en nioårings ögon.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar