Hört på bussen

"Asså jag och min killkompis hade tänkt åka på bilsemester, men asså, han har varken Viber eller Skype, så asså, det är ju skitsvårt att kunna planera då. Jag menar, det e ju viktigt att kunna planera."

Det är ju konstigt att jag någonsin klarat att resa någonstans innan livet berikades med Viber och Skype.

Underbar bok med underbara bilder

Det vilar något vemodigt och melankoliskt över Shaun Tans bilderbok Borttappad. Berättarjaget är egentligen ute på kapsyljakt när han stöter på den konstiga saken som ser alldeles borttappad ut. Saken är en stor röd manick, men som ändå tycks ha känslor. Vad ska pojken göra? Han kan ju inte gärna lämna den borttappade saken åt sitt öde. Efter några ofruktsamma försök att hitta en ägare bestämmer han sig för att ta med den hem. Det går bra ända tills hans föräldrar upptäcker saken (vilket tar ett tag, ty föräldrarna är ganska upptagna med en massa viktiga saker). Men när föräldrarna väl upptäckt den borttappade så ska den ut. Inget snack om saken. Och pojken får leta vidare efter en lösning.

Vi som sett Shaun Tans alster tidigare vet att hans bildspråk är smått fantastiskt. Och Borttappad utgör inget undantag. Här finns en detaljrikedom som kan hålla betraktaren upptagen länge länge. Texten är sparsmakad men väldigt finstämd.

Hur det går för pojken och den borttappade saken? Jo till slut ordnar det sig till det bästa.

Katt bland hermelinerna

Man kan ju undra lite vad hon tänkte - Margareta Winberg i Sundbyberg - när det damp ner en inbjudan till middag på Rosenbad. Och kanske ännu mer hur hon tänkte när hon bestämde sig för att gå. Men samtidigt är det charmigt att hon plockade fram något fint ur garderoben och på utsatt tid infann sig på Rosenbad för att delta i middagen. Vem som blev mest förvånad - Margareta Winberg från Sundbyberg, övriga middagsgäster, en samling nuvarande och före detta ministrar, eller Lena Ek som skickat inbjudan - förtäljer inte historien. Men allt avlöpte väl. Margareta fick naturligtvis delta i middagen och finns också med på det gruppfoto som togs vid tillfället.

När barnen själv får välja

Varje år röstar Sveriges barn och ungdomar fram de bästa barn- och ungdomsböckerna. Och i veckan avslöjades vilka böcker som vann 2011 års bokjurypris.

Martin Widmark kan väl nästan sägas prenumerera på priset i ålderskategorin 6-9 år med någon av sina LasseMaja-böcker. 2011 var det Simborgarmysteriet som knep förstaplatsen. I bilderboksklassen vann Talon - den modiga dinosaurien. Bland de äldre barnen och tonåringarna är det mystik med inslag av spökerier och det övernaturliga som gäller. I 9-12 år vann Ingelin Angerborns Rum 213 och tonåringarna röstade fram Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

Läs mer: DN ,  Svd

Resan till Lhasa i bilder

Våra transportmedel

Alla reser inte lika bekvämt som vi

Om jag ser lite tagen ut så beror det på att jag här befinner mig på 5000 meters höjd ovan havet

Inkvarteringen höll inte alltid av högsta standard

Mount Everest sett från Everest Basecamp

Gränsstad
   
Så var vi framme i Lhasa

Det här med souvenirer

Det är klart att det är kul och trevligt att komma hem med lite souvenirer (med betoning på lite) från sina resor. Men att komma hemdragandes med värsta förkylningen är inte riktigt en souvenir jag uppskattar.

Åter ur skuggan

Efter en dryg vecka på slingrande vägar högt mellan Himalayas toppar, befinner jag mig åter på "plattlandet". Nu beror inte nätskuggan på dessa majestätiska berg. Nej, det är snarare Kinas järngrepp om Tibet med medföljande censur som är orsaken till min tystnad här på bloggen.

Och allt går ju med elektricitet

Och fungerar gör det också. Oftast i alla fall.

Kathmandu, Nepal

Men annars smälter man ju in

Läst i Lonely Planets Tibetguide: Shorts are not a very suitable option. The days can get prettty hot but wearing shorts in Tibet is akin to walking around with TOURIST! tattooed on your forehead.

Eh? Men annars ser man ju inte alls turistisk ut, man smälter in hur bra som helst.

En pigg 40-åring

Alfons Åberg fyller 40 år och det uppmärksammas med utställningar,  teater och inte minst en del artiklar i diverse media. Som till exempel i dagens DN där Andreas Palmer skriver om hur Alfons gick från att vara en vanlig kille till att i senare böcker bli allt mer präktig. Enligt Palmer kan en av anledningarna vara att barnboksförfattare lättare fastnar i sina figurer, eller snarare att deras läsare gör det. Att det är Alfons man känner till och att man inte bryr sig så mycket om Gunilla Bergström. Så om hon vill skriva något annat och vill nå fram med det så gör hon bäst i att "kidnappa" sin egen barnboksfigur och använda honom till det ändamålet. Det är en intressant tanke och säkert en rimlig tolkning.

Själv har jag alltid kännt mig lite ljummet inställd till Alfons men jag vet ju att barnen gillar honom. Jag läste ju Alfonsböcker (de tidigare, inte de som kommit på senare år) för mina brorsbarn då det begav sig och ofta gav dessa till synes enkla vardagsberättelser upphov till intressanta diskussioner.

Kärlek på gott och ont

Liten parlör för älskande är en alldeles förtjusande bok av David Levithan. Som titeln antyder är den skriven som en parlör från A till Z där varje ord förklaras med en kort text. Dessa korta texter beskriver i sin tur episoder som så sakteliga ger oss bilden av en kärlekshistoria. Berättelsen följer ingen kronologi. Vi kastas fram och åter mellan då och nu, förr och senare, lycka och förtvivlan.

balk           rygga
Det var jag som sa att vi borde flytta ihop. Och redan när jag uttalade orden insåg jag att det skulle betyda att det blev jag som fick skulden om alltihop gick snett. Sen tröstade jag mig med detta: Om allt gick snett skulle det inte spela någon som helst roll vems fel det var att vi hade flyttat ihop.

Hela havet stormar

Det ser ut som hela havet stormar hemma hos oss nu. Ur garderober, skåp och lådor har vi plockat fram "bra-att-ha-med-på-resan"-prylar. Nu ligger allt detta staplat lite hur som helst och där det får plats runt om i vår lägenhet. Nästa steg blir att se hur mycket av det som ryms i ryggsäcken.