Jag tyckte nog att Jonas Hassen Khemiri såg nedslagen ut på Augustgalan. Efter prisutdelningen, då det stod klart att han inte skulle få Augustpriset. Och nu säger han också - åtminstone enligt DN - med anledning av att han fått Bellmanpriset, att det känns som "en härlig revansch efter de nästan 100.000, som jag inte fick när jag var nominerad till Augustpriset". Jag bugar, bockar och gratulerar Khemiri till priset, och även om jag själv har aningen svårt att ta till mig hans språkliga utsvävningar så tycker jag det är häftigt att han gör dom.
Andra bloggar om: Litteratur, Bellmanpriset, Jonas Hassen Khemiri
2 kommentarer :
Jag har aldrig lyckats ta mig igenom Ett öga rött, och klarade mig med nöd och näppe igenom Montecore. Knepiga böcker som kräver väldigt mycket tålamod eller möjligen att man inte har fyllt trettiofem. Icke desto mindre instämmer jag med dig! Roligt att etablissemanget vågar satsa på ett nytt, ungt författarskap som sticker ut. Eller är det bara jag som tycker att detta sticker ut?
Det sticker väl ut på så sätt att det är lite udda, men han kan väl ändå inte påstås vara någon "missförstådd outsider"? Khemiri har ju hyllats nästan överallt, både på kultursidor och bland läsare. Dessutom kan väl varken Stockholms stads Bellmanpris eller Augustpriset ses på som några "konservativa kulturelitpris", de tycks båda vara inriktade på så kallad "folklig" kultur. Och folklig måste väl ändå Khemiri kallas, således var detta, åtminstone för mig, väldigt väntat.
Skicka en kommentar