Som så många andra bloggare fick även jag en förfrågan om jag ville ha ett förhandsex av Tim Davys Amberville. Först var jag lite osäker på om jag fått boken skickad i egenskap av webbredaktör på Barnens Bokklubb eller i egenskap av bloggare. Boken handlar ju om mjukdjur. Men ganska snart stod det klart att mjukdjuren i Amberville är så långt från Nalle Puh och hans Sjumilaskog man kan komma. Amberville är en hårdkokt berättelse och påminner mig om tillika hårdkokta berättelser i Seriemagasinet (finns den tidningen förresten kvar?). Handlingen i stora drag: Nicholas Duva är kungen i Ambervilles undre värld och när han får reda på att hans namn står på Dödslistan söker han upp en av sina gamla undersåtar, Eric Björn och tvingar honom att se till att Duvas namn stryks från listan. Björnen söker upp sina gamla kumpaner och de tar sig an det svåra och farliga uppdraget. Till saken hör att det inte ens är säkert att det finns någon Dödslista. Allt som har med listan att göra är höljt i dunkel och alla myndigheter förnekar dess existens.
Nåväl så långt är allt gott och väl. Historien funkar hyfsat och det är tidvis ganska spännande. Men sedan har boken också ambitionen att föra någon form av filosofisk diskussion om Ondskan. Och om Godhet. Men där misslyckas författaren enligt min mening. Det känns pretentiöst utan att ha djup. Det blir mest ett ytligt och barnsligt resonemang som möjligen kunde passa som utgångspunkt för en diskussion i en lågstadieklass. Men framför allt. Det drar ner tempot i berättelsen och gör att den "skevar". Jag tror visst att det skulle kunna fungera att förena hårdkokt berättande med filosofiskt djup, men då får det inte bli så övertydligt och grunt som här.
Andra bloggar om: Amberville
intressant.se
2 kommentarer :
Hej
Undrar vem författaren är? Vet du det?
Nej jag vet inte vem det är. På förlagets hemsida står följande "Författaren är mån om att skydda sin anonymitet; endast två personer känner till Tim Davys riktiga identitet."
Skicka en kommentar