Colorado Avenue

Redan i den välfyllda foajén på bio Zita klingade luften av den karakteristiska finlandssvenska som talas i Österbotten. Anledningen var den enda visningen i Stockholm av filmen Colorado Avenue som bygger på Lars Sunds populära böcker Colorado Avenue och Lanthandlerskans son, ett österbottniskt släktepos.

Det tisslades en hel del i salongen. Särskilt i början av filmen. Det var många som kände igen. Filmen är inspelad på plats i Österbotten i Nykarleby med omnejd och med många lokala förmågor i rollistan och som statister. Att filmkopian var textad på engelska var kanske bra för en del av de stockholmare som letat sig dit, eftersom dialogen är på dialekt.

Kanske har de de många statisterna och det faktum att filmen gjorts med liten budget bidragit till att känslan i filmen andas lite österbottnisk sommarteater. Men det behöver nödvändigtvis inte enbart vara av ondo. Colorado Avenue bjöd på en trevlig filmstund även om den inte kommer att göra något stort avtryck i filmhistorien. Och på vägen ut hörde jag att det enorma publikintresset lett till att man kommer att ordna åtminstone en visning till i Stockholm. Den 19 april.

Andra bloggar om: Film, Colorado Avenue, Lars Sund, intressant.se

Bokmässa på Street

Planera in Street i helgen. Om du befinner dig i Stockholm i alla fall. Där blir det bokmässa - Sveriges största enligt dem själva. Hur det nu är med den saken ska jag låta vara osagt men programmet verkar spännande. Kolla in det här.



Andra bloggar om: Street, Bokmässa, intressant.se

Relationsrysare

ABC av danska författarinnan Ida Jessen är en riktig relationsrysare. Joachim är 40-någonting och lever ett ganska behagligt liv med bra jobb och trevlig lägenhet. På en fest träffar han Susan och ganska snart flyttar hon och hennes dotter in hos Joachim. Kanske är det ändå någon känsla av ensamhet som gör att Joachim så snabbt och lättvindigt släpper in Susan och Ditte i sitt liv, för när jag läser boken får jag inte direkt intrycket av att det är stormande förälskelse som gör att han går med på i princip allt Susan hittar på. Eller kanske är det så att han är så ovan vid förhållanden att han inte riktigt förstår att sätta gränser. Vad som än ligger bakom hans agerande tycker jag som läsare att han ska ta och göra sig fri redan ungefär 50 sidor in i boken. Det framgår nämligen ganska omgående att Susan är manipulativ och rentav psykopatisk. Jag hade kanske förväntat mig lite mer av en psykologisk thriller men i och med att det så tidigt i boken står klart hur det ligger till blir det inte riktigt så. Men däremot är boken lättläst och jag läser snabbt igenom den med en oerhörd känsla av frustration.

Sista bokfemman

Nu har Malin lagt ut sin sista bokfemma. Lite sorgligt känns det allt, men jag förstår henne. Man ska sluta när det är som bäst. Ämnet är valfritt och man ju kunna tro att det är extra lätt, men jag tycker nästan att det gör det svårare. Som när man skulle skriva uppsats i skolan och fick skriva om precis vad som helst. Efter en del funderande har jag bestämt mig för att min bokfemma ska handla om fem Vill ha mer. Fem böcker/historier som jag känner att jag vill ha mer av.

1. Timmarna av Michael Cunningham. Denna fantastiska bok som sen blev en lika fantastisk film. Jag vill ha mer av alla de tre kvinnornas berättelser, men framför allt vill jag veta mer om Laura Brown. Jag vill veta allt om henne och vilka tankar som ledde fram till de beslut hon fattade i sitt liv.

2. Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri. Jag vill att hon skriver en hel roman om varenda en av de noveller som denna bok innehåller.

3. Millenium-trilogin av Stieg Larsson. Jag skulle gärna ha velat följa Lisbeth Salanders vidare öden och äventyr i ytterligare några böcker.

4. Blonde av Joyce Carol Oates. Man kan ju fråga sig varför jag vill ha mer av den boken. Den är tjock så att det räcker till och det tog mig också ganska lång tid att läsa den, men när jag läst den kunde jag inte släppa den. Mina tankar uppehöll sig kring vad i boken som var sant och vad som var påhitt.

5. Sen kan jag ju inte lämna in den allra sista bokfemman utan att nämna min stora favorit Jeanette Winterson. Där vill jag egentligen ha mer av allt. Eller helt enkelt fler böcker. Men om jag ska vara lite mer specifik så skulle jag önska en fortsättning på Det finns annan frukt än apelsiner.

Läs även andra bloggares åsikter om Bokfemman

Påskledigt

Ska snart dra iväg till landet för att vara där över påsken. Får hoppas att bussen inte fastnar i någon snödriva för just nu är det som en vit gardin utanför fönstret.
Har naturligtvis packat med en trave böcker för att öka på min boknördsfaktor.

Två bortkastade timmar

Ja så kändes det igår kväll efter förhandsvisningen av WAZ. Hade jag inte haft plats mitt i en bänkrad så hade jag lämnat salongen efter tio minuter. Då hade redan klyschorna hoppast som grodor ur munnarna på filmens karaktärer. Början av filmen följde verkligen snutfilmens "mall 1 A" - skruvad till det yttersta. Men ungefär halvvägs in i filmen övergick den till att bli en sadistisk splatterfilmen med klara liknelser med "Saw". Så ni som gillar "Saw" kan ju med fördel se även denna rulle. Annars kan ni lika gärna låta bli.



Andra bloggar om: Film Här filmtrailer

Nu är boknördstestet äntligen klart!

Äntligen är vårt boknördstest klart. Och då var det ju upp till bevis. Måste säga att jag är lite missnöjd med att jag "bara" blev 84%. Hur många procent boknörd är du?



Andra bloggar om: Boknördstestet, intressant.se

Louise Halvardsson fick Slangbellan

Slangbellan delas varje år ut av Författarförbundets Barn- och ungdomssektion till bästa debutant och för bara några dagar sedan fick Louise Halvardsson ta emot Slangbellan 2007 för Punkindustriell hårdrockare med attityd.

"Vi har fått i uppgift att skriva brev till oss själva. Men hur ska man kunna skriva till någon man inte känner?" Så börjar boken och den inledningen gillar jag skarpt. Och jag gillar bokens "jag" Amanda. Hon har precis börjat gymnasiet och färgar håret svart. Hon vill avveckla den gamla Amanda och bli ny. Hon bryr sig inte längre om att försöka passa in bland de blonda söta tjejerna. I stället börjar hon hänga med punkarna. Men hon upptäcker att det finns regler där också, för hur man ska vara för att passa in.

Boken är lättläst med korta kärnfulla kapitel uppblandade med ännu kortare brev och tillbakablickar. Jag måste erkänna att jag inte är riktigt klar med boken än. Amanda har väl avverkat ca ett och ett halvt år av sin gymnasietid vid det här laget och den tiden har varit en enda radda pinsamma fyllor innehållandes ännu pinsammare hångel och så vidare. Jag gillar Amanda (och jag gillar boken) hon är stark samtidigt som hon är svag. Hon är nog en ganska normal ung människa. Om jag ska säga något negativt är det väl möjligen det att jag efter mer än halva boken (och halva Amandas gymnasietid) gör den reflektionen att hon inte utvecklats så mycket, att hon står kvar och stampar liksom lite på samma ställe.

6 x Bob Dylan

Cate Blanchett är Bob Dylan. Men inte bara hon. Christian Bale, Richard Gere och Heath Ledger med flera drar också sitt strå till stacken. Todd Haynes film I'm not there handlar om Bob Dylan utan att hans namn nämns en enda gång. Sex olika skådespelare skildrar olika aspekter och versioner av Dylan. Det är inte helt lätt att försöka beskriva den här filmen. Det är inte en rakt berättad historia utan mer ett flöde, en resa, ett tillstånd. De sex olika delarna, eller berättelserna om man så vill, går i och ur varandra. Det var länge sedan jag såg en så intelligent och konstnärlig film.

Andra bloggar om Film, Bob Dylan, intressant.se

Samma namn nytt koncept

Det fanns en gång ett förlag som hette Tivoli. Det startades av systrarna Gedin och var inriktat på anglosaxisk litteratur. Det var ofta ung ny och spännande litteratur man mötte bland deras utgivning. Och om jag inte minns fel hade alla böckerna också samma lilla knubbiga mysiga format. Jag har en par i min bokhylla. Douglas Couplands Girlfriend in a Coma och Mad Dog av Erika Lopez.

Sedan 2003 har Tivoli legat i malpåse inom Norstedssfären. Nu ska det återuppstå igen men i ny skepnad. Tanken är att Norstedt ska dumpa alla kommersiella titlar, de som inte är fina nog att få bära Norstedts namn, på förlaget Tivoli. Tivoli går alltså från att vara något jag associerat med nyskapande och spännande litteratur till att bli massmarknad. Trist tycker jag som har saknat det "gamla" Tivoli.

Läs mer: DN och SvD
Andra bloggar om Litteratur
intrassant.se

Bokfemman v 11

Ämnet för veckans bokfemma är svensk samtidsroman. Men inte nog med det, Malin har dessutom satt upp fem regler för vad denna roman ska handla om:

• Romanens handling ska utspelas i Sverige under ett år i början av 2000-talet


• Persongalleriet ska spänna över flera generationer


• Det ska inte vara en deckare


• Det ska förekomma en kärlekshistoria – gärna en okonventionell sådan


• Minst ett av de tio budorden ska överträdas

Och det här var ju inte helt lätt. Jag rannsakar mitt minne och tänker att "jag har säkert glömt någon bok". Men om jag har glömt den så betyder det att den inte fastnade = jag tyckte inte att den var särskilt bra. Och då platsar den ju inte ändå.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, tänkte jag ju då direkt på. För persongalleriet innehåller både barn och vuxna och det är ju inte en deckar. Dessutom är det väl lite okonventionellt med kärlek mellan en pojke och en vampyr och om man dödar människor för att drickaderas blod är jag övertygad om att man bryter mot åtminstone något av de tio budorden. Sen kom jag på att, trots att boken kom ut under 2000-talet så utspelar den sig under 1980-talet. MEN... Nu struntar jag i denna lilla petitess och har med boken, för jag tycker den passar in så bra i alla fall.

Det jag inte säger av Katja Timgren. En ungdomsroman om Jenny som känner att hon inte riktigt passar in. Ända tills det kommer en ny tjej till klassen. Kristina med svarta armébyxor och svart spretigt hår. Hon liknar ingen annan. Här är det ju ungdomarna som står i centrum så det där med flera generationer haltar kanske lite. Men det finns föräldrar och lärare i periferin. Och jag tycker inte att det är okonventionellt med lesbisk kärlek, men det kan ju finnas en och annan som fortfarande tycker det. Det här med budorden vet jag inte, men eftersom den handlar om ungdomar har de säkert brutit mot det fjärde budet om att hedra sin moder och fader. Samtida är den i alla fall.

I princip vilken bok som helst av Katarina von Bredow. De är samtida och speglar ofta relationer mellan tonåring och förälder/rar + kärlek. Ofta då kärleken mellan tonårstjej och äldre man och det kan ju anses lite okonventionellt. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska få in det där med budorden ...

Sen tycker jag väldigt mycket om Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri. Det är en samtidsroman och inte en deckare. Men sen var det väl inte så många fler "rätt". Och sen kommer jag inte heller på fler böcker till veckans bokfemma.

Andra bloggar om: Bokfemman, Litteratur

Årets ALMA-pris till Sonya Hartnett

Idag tillkännagavs att Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne går till den australienska författaren Sonya Hartnett. När jag kollar resultatet av DN:s läsarfråga undrar jag i mitt stilla sinne om ALMA-priset lider av Nobelpris-komplex och går in för att välja författare okända för "den breda massan". Eller så är folk bara väldigt ointresserade av barn- och ungdomsboksförfattare om de inte kommer från Sverige. Hur det än är med den saken så visar testresultatet att 93% aldrig hört talas om Hartnett.

Men, ok, med tanke på att bara två av hennes böcker blivit översatta till svenska så kanske det inte är så konstigt att hon är tämligen okänd för de flesta. Men nu när hon fått priset får vi hoppas att fler av hennes böcker blir översatta. För hon är en intressant författare som inte väjer för svåra och komplicerade ämnen.

De två böcker som översatts hittills heter Skuggan av den randiga vargen och Jag är djävulen. Jag har läst dem båda och tycker att de är helt suveräna. Spännande, täta intriger och ett vackert välmodulerat språk.

Mer att läsa i DN och SvD, intressant.se
Andra bloggar om: Sonya Hartnet, ALMA-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Litteratur

Rekordmånga barnböcker under 2007

Svenska barnboksinstitutet har haft sin årliga bokprovning. Jag var inte där men har läst deras sammanställning över trender och och tendenser inom barnboksvärlden. Att barnboksutgivningen ökat framförallt vad gäller bilderböcker och tonårsskildringar har vi märkt när vi letat böcker till de åldrar som finns däremellan. Man har också uppmärksammat att många böcker innehåller vilsna eller frånvarande vuxna. Det har vi ibland skrattat lite åt på redaktionen när vi läst den femtielfte ungdomsromanen med skilda/frånvarande/missbrukande eller i största allmänhet stukade vuxna.

Barnboksinstitutets sammanställning finns att ladda ner på deras hemsida och jag kan rekommendera den för alla som är intresserade av barnboksbranchen.

Andra bloggar om: Böcker, Barnböcker, Litteratur, SvD och DN, intressant.se

Nej tack! Nej tack!! NEJ TACK!!!

Åååh varför kan inte företag få nixa sig? Jag blir dagligen och stundligen uppringd av diverse företag som vill sälja på mig IT-lösningar av allehanda slag. Ofta har företagen något krångligt engelskt namn innehållande ordet "solutions" som säljaren snabbt sluddrar fram för att sedan ställa frågan: Har du hört talas om oss? När jag då svarar "Nej" kommer en lång snabb harang. De formligen spottar ur sig orden snabbt som attan för att inte ge mig en chans att avbryta dem. Sedan vill de boka in ett möte för att presentera sig och sina idéer.

"Nej tack! Nej tack!! NEJ TACK!!!"

Andra bloggar om: Telefonförsäljare, Reklam, intressant.se, SvD och DN

Spiderwick på film

Igår var det förhandsvisning av Spiderwick för Barnens Bokklubbs medlemmar. Jag gick tillsammans med mina brorsbarn. Det är bra att ha dem som alibi ibland när man vill gå på barnfilm eller göra "barnsliga" saker. Men just Spiderwick är lika mycket en familjefilm som en barnfilm. Tre barn flyttar med sin mamma till ett gammalt kråkslott och ganska snart börjar det hända märkliga saker. Det är som om det finns olika väsen i och runt huset. När Jared sedan hittar Arthur Spiderwicks fälthandbok får allt sin förklaring och då kan han också se alla vättar och andra sagoväsen som finns runt omkring oss. Men det visar sig att boken också innehåller farlig kunskap och i och med att Jared plockat fram boken ur sin gömma väcker han upp montstret Murgarath som är ute efter boken.

Filmen bygger på Holly Blacks böcker om Spiderwick. Jag hörde en liten kille som tyckte att filmen gick för fort fram och med tanke på att filmen på sina knappa två timmar skulle få med innehållet i fem böcker så kan man ju tänka att händelseförloppet måste speedas upp och en hel del utelämnas.

Boklunch

Idag hade vi boklunch på jobbet om Innan jag dör av Jenny Downham. I vanliga fall brukar våra åsikter gå isär och det kan bli ganska livliga diskussioner om böckerna. Men idag var vi rörande överrens. Detta är en superbra bok som verkligen berör. Den är välskriven och känns äkta. En bok som kräver ett storpack pappersnäsdukar och som man med fördel läser när man är själv. En av mina kolleger berättade att hon satt på pendeln och läste just när hon kom till ett extra sorgligt kapitel och att hon började "fulgråta" vilket ledde till att folk runtomkring diskret flyttade sig så långt från henne de kunde.

Handlingen i korthet: Det handlar om 16-åriga Tessa som har leukemi och vet att hon ska dö. Snart. Hon har en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Ha sex, testa knark, köra bil, bli kär o.s.v. Med beslutsamhet ser hon också till att genomföra det hon skrivit upp på listan och boken är full av dråpliga situationer samtidigt som den förstås är väldigt sorglig.

Redaktionsmötets dilemma

Varje torsdag har vi redaktionsmöte på jobbet. Men egentligen kanske det vore mer korrekt att kalla det läsredovisningsmöte. Det är nämligen då vi går igenom och redovisar de böcker/manus vi läst under veckan och funderar och planerar kring om, hur och när vi ska presentera dem i bokklubben. På det här viset får vi oss till livs en massa böcker vi inte själva läst och det är ju bra och nödvändigt ur arbetssynpunkt, för det vore ju en omöjlighet att alla av oss läste alla böcker. Men samtidigt blir det ju lite trist ibland för våra redovisningar innehåller oundvikligen en massa spoilers som gör det mindre intressant att läsa boken ifråga. Så var det idag när en av mina kolleger berättade så inlevelsefullt om en bok som verkar jättespännande. Och jag skulle nog vilja läsa den, men samtidigt vet jag ju i princip allt som händer i den och framför allt så vet jag hur den slutar.

intressant.se

Mr Tourette och jag

Jag ville verkligen tycka om den här boken. Blev glad när den damp ner i brevlådan och tänkte att det skulle vara en intressant och bra bok. Men tyvärr blev jag lite besviken.

I korta kapitel återger Pelle Sandstrak episoder ur sin uppväxt kopplade till hans tics och tvångsmässiga beteende. Jag tror att han försöker beskriva det från insidan, så som han upplevde det, som det var. Obegripligt för honom själv och alla i hans omgivning innan han fick diagnosen tourettes (vilket var först i vuxen ålder). Och det är kanske detta som gör det obegripligt för mig som läsare också. Ibland måste man gå lite utanför sig själv, ha lite distans, när man ska försöka förklara något för andra. Det saknar jag här. Trots dessa mina invändningar är Pelle Sandstraks minst sagt dramatiska liv naturligtvis intressant. Men kanske är det intressantare att höra honom berätta om det, vilket jag förstått att han reser runt och gör. Som bok i denna form blir det tyvärr segt och långtråkigt.

Andra bloggar om: Böcker, Tourettes syndrom, intressant.se

Koncentrationssvårigheter

När jag för en gångs skull har tid att ägna mig åt manusläsning på arbetstid känner jag mig lätt scizofren och har klara koncentrationssvårigheter. Hattar fram och tillbaka mellan olika manus och böcker utan att riktigt fastna eller ryckas med av någon av texterna.

Bokfemman vecka 10

Malins tema för bokfemman denna vecka är favoritämne, dvs. något speciellt ämne/tema som triggar mig att välja en bok. Det finns egentligen två ämnen som gör att jag är extra snabb att plocka åt mig en bok. Det ena är utanförskap på ett eller annat sätt. Det andra, och det som jag valt att bygga min bokfemma kring, är andra världskriget. Det spelar inte så stor roll om det rör sig om faktaböcker, biografier, självbiografier eller rena romaner - handlar det om andra världskriget så är chansen stor att boken hamnar hos mig.

Min bokfemma på temat andra världskriget:

Mannen utan öde av Imre Kertész - Boken är inte en självbiografi i ordets rätta betydelse men berättelsen bygger på Kertész egna upplevelser i nazisternas förintelseläger. Den skiljer sig också från många av de självbiografier om förintelsen som har skrivits genom att den har stora skönlitterära kvaliteter som annars är sällsynta i en självbiografi, men så fick han ju nobelpriset också.

Sophie Scholls korta liv - Hermann Vinkes biografi över Sophie Scholl som tillsammans med några andra tyska ungdomar var aktiv i den anti-nazistiska motståndsgruppen Vita Rosen i Tyskland under kriget. Jag var ganska ung när jag läste den första gången och blev väldigt berörd av hennes mod och olyckliga öde.

Bortom minnet, bortom glömskan av Ebba Sörbom - en oerhörd stark skildring av hur 17-åriga Ebba (men hon hette något annat då) kom till Sverige efter att ha räddats ur Auschwitz. Boken beskriver hennes isolering mitt bland välmenande människor som inte kunde förstå och inte ville ta in det hemska hon upplevt.

Maus av Art Spiegelman - i serieform berättar Spiegelman sin fars historia. Det är märkligt hur denna avskalade lätt absurda form med judarna som möss och nazisterna som katter ger en nära och skakande bild av det som hände.

Faderland av Robert Harris - När kommissarie March börjar utreda ett mord kommer han en mycket farlig hemlighet på spåren och hans liv är i fara. I deckarens form har Harris gjort ett intressant tankeexperiment om hur Europa, och världen, hade kunnat se ut om Hitlertyskland vunnit andra världskriget.



Andra bloggar om: Bokfemman

Cirkus melodifestival

Hemma igen efter tre veckor i Afrika landar jag mitt i haussen kring den svenska uttagningen till schlagerfestivalen. Löpsedlarna gapar ut det senaste viktiga som hänt och spekulerar kring vad som kan tänkas hända. En sångerska är för smal, en annan törs inte dricka (vin eller vad?) för att hon är rädd att klänningen ska spricka. Och mina arbetskamrater var vänliga nog att göra mig uppmärksam på Christer Sjögrens "I love Europe". Ja, vad säger man?? Men enligt Svd skickar Irland en kalkonschlager - i ordets rätta betydelse dessutom.



Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, intressant.se