Lånta fjädrar?

Idag började en ny artikelserie i DN där tidningens kritiker skriver om litterära figurer de gärna velat träffa och först ut är Maria Schottenius. I mitt stilla sinne undrar jag om DN månne blivit inspirerade av en av Malins bokfemmor? Maria Schottenius långa text var väl sisådär halvintressant men det ska bli spännande att se vilka litterära favoriter som dyker upp och varför.

Sista bokfemman

Nu har Malin lagt ut sin sista bokfemma. Lite sorgligt känns det allt, men jag förstår henne. Man ska sluta när det är som bäst. Ämnet är valfritt och man ju kunna tro att det är extra lätt, men jag tycker nästan att det gör det svårare. Som när man skulle skriva uppsats i skolan och fick skriva om precis vad som helst. Efter en del funderande har jag bestämt mig för att min bokfemma ska handla om fem Vill ha mer. Fem böcker/historier som jag känner att jag vill ha mer av.

1. Timmarna av Michael Cunningham. Denna fantastiska bok som sen blev en lika fantastisk film. Jag vill ha mer av alla de tre kvinnornas berättelser, men framför allt vill jag veta mer om Laura Brown. Jag vill veta allt om henne och vilka tankar som ledde fram till de beslut hon fattade i sitt liv.

2. Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri. Jag vill att hon skriver en hel roman om varenda en av de noveller som denna bok innehåller.

3. Millenium-trilogin av Stieg Larsson. Jag skulle gärna ha velat följa Lisbeth Salanders vidare öden och äventyr i ytterligare några böcker.

4. Blonde av Joyce Carol Oates. Man kan ju fråga sig varför jag vill ha mer av den boken. Den är tjock så att det räcker till och det tog mig också ganska lång tid att läsa den, men när jag läst den kunde jag inte släppa den. Mina tankar uppehöll sig kring vad i boken som var sant och vad som var påhitt.

5. Sen kan jag ju inte lämna in den allra sista bokfemman utan att nämna min stora favorit Jeanette Winterson. Där vill jag egentligen ha mer av allt. Eller helt enkelt fler böcker. Men om jag ska vara lite mer specifik så skulle jag önska en fortsättning på Det finns annan frukt än apelsiner.

Läs även andra bloggares åsikter om Bokfemman

Bokfemman v 11

Ämnet för veckans bokfemma är svensk samtidsroman. Men inte nog med det, Malin har dessutom satt upp fem regler för vad denna roman ska handla om:

• Romanens handling ska utspelas i Sverige under ett år i början av 2000-talet


• Persongalleriet ska spänna över flera generationer


• Det ska inte vara en deckare


• Det ska förekomma en kärlekshistoria – gärna en okonventionell sådan


• Minst ett av de tio budorden ska överträdas

Och det här var ju inte helt lätt. Jag rannsakar mitt minne och tänker att "jag har säkert glömt någon bok". Men om jag har glömt den så betyder det att den inte fastnade = jag tyckte inte att den var särskilt bra. Och då platsar den ju inte ändå.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, tänkte jag ju då direkt på. För persongalleriet innehåller både barn och vuxna och det är ju inte en deckar. Dessutom är det väl lite okonventionellt med kärlek mellan en pojke och en vampyr och om man dödar människor för att drickaderas blod är jag övertygad om att man bryter mot åtminstone något av de tio budorden. Sen kom jag på att, trots att boken kom ut under 2000-talet så utspelar den sig under 1980-talet. MEN... Nu struntar jag i denna lilla petitess och har med boken, för jag tycker den passar in så bra i alla fall.

Det jag inte säger av Katja Timgren. En ungdomsroman om Jenny som känner att hon inte riktigt passar in. Ända tills det kommer en ny tjej till klassen. Kristina med svarta armébyxor och svart spretigt hår. Hon liknar ingen annan. Här är det ju ungdomarna som står i centrum så det där med flera generationer haltar kanske lite. Men det finns föräldrar och lärare i periferin. Och jag tycker inte att det är okonventionellt med lesbisk kärlek, men det kan ju finnas en och annan som fortfarande tycker det. Det här med budorden vet jag inte, men eftersom den handlar om ungdomar har de säkert brutit mot det fjärde budet om att hedra sin moder och fader. Samtida är den i alla fall.

I princip vilken bok som helst av Katarina von Bredow. De är samtida och speglar ofta relationer mellan tonåring och förälder/rar + kärlek. Ofta då kärleken mellan tonårstjej och äldre man och det kan ju anses lite okonventionellt. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska få in det där med budorden ...

Sen tycker jag väldigt mycket om Majas morsas kompis sambo av Katarina Kieri. Det är en samtidsroman och inte en deckare. Men sen var det väl inte så många fler "rätt". Och sen kommer jag inte heller på fler böcker till veckans bokfemma.

Andra bloggar om: Bokfemman, Litteratur

Bokfemman vecka 10

Malins tema för bokfemman denna vecka är favoritämne, dvs. något speciellt ämne/tema som triggar mig att välja en bok. Det finns egentligen två ämnen som gör att jag är extra snabb att plocka åt mig en bok. Det ena är utanförskap på ett eller annat sätt. Det andra, och det som jag valt att bygga min bokfemma kring, är andra världskriget. Det spelar inte så stor roll om det rör sig om faktaböcker, biografier, självbiografier eller rena romaner - handlar det om andra världskriget så är chansen stor att boken hamnar hos mig.

Min bokfemma på temat andra världskriget:

Mannen utan öde av Imre Kertész - Boken är inte en självbiografi i ordets rätta betydelse men berättelsen bygger på Kertész egna upplevelser i nazisternas förintelseläger. Den skiljer sig också från många av de självbiografier om förintelsen som har skrivits genom att den har stora skönlitterära kvaliteter som annars är sällsynta i en självbiografi, men så fick han ju nobelpriset också.

Sophie Scholls korta liv - Hermann Vinkes biografi över Sophie Scholl som tillsammans med några andra tyska ungdomar var aktiv i den anti-nazistiska motståndsgruppen Vita Rosen i Tyskland under kriget. Jag var ganska ung när jag läste den första gången och blev väldigt berörd av hennes mod och olyckliga öde.

Bortom minnet, bortom glömskan av Ebba Sörbom - en oerhörd stark skildring av hur 17-åriga Ebba (men hon hette något annat då) kom till Sverige efter att ha räddats ur Auschwitz. Boken beskriver hennes isolering mitt bland välmenande människor som inte kunde förstå och inte ville ta in det hemska hon upplevt.

Maus av Art Spiegelman - i serieform berättar Spiegelman sin fars historia. Det är märkligt hur denna avskalade lätt absurda form med judarna som möss och nazisterna som katter ger en nära och skakande bild av det som hände.

Faderland av Robert Harris - När kommissarie March börjar utreda ett mord kommer han en mycket farlig hemlighet på spåren och hans liv är i fara. I deckarens form har Harris gjort ett intressant tankeexperiment om hur Europa, och världen, hade kunnat se ut om Hitlertyskland vunnit andra världskriget.



Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 5

Veckans tema är filmatiseringar. Fem favoriter av filmade böcker. Det här temat borde ju passa mig bra eftersom jag ser mycket film och älskar att se film. Men däremot är det inte lika ofta som jag både ser filmen och läser boken. Det här skäms jag lite för att erkänna, men faktum är att om jag sett filmen brukar jag ofta tänka att jag inte riktigt orkar läsa boken också.


1 och en överlägssen sådan Timmarna. Älskar filmen. Älskar boken. Jag har sett filmen många gånger och varje gång sugs jag in i den fantastiska stämningen, som så skickligt förstärks av musiken.

Sedan blir det svårare och de följande fyra är listade utan någon inbördes rangordning.

En vampyrs bekännelse. Boken är ju bättre men jag tycker ändå att filmen är klart godkänd. Nu var det länge sen jag såg filmen och också länge sedan jag läste boken.

Persepolis. Jag tyckte mycket om den filmen. En grym och dramatisk tid skildrad med svart humor. Och även om jag kanske mer bläddrat i än läst boken, så tycker jag mig se att filmen fångar bokens skäl riktigt bra.

Flickan vid stenbänken. Tv-serie från 1989 som bygger på Maria Gripes "skugg"-serie. Filmatiseringen kan ju inte riktigt mäta sig med de fantastiska böckerna. Men om jag inte minns fel så lyckades man ändå få fram det mystiska och outtalade i berättelsen på ett bra sätt.

Cabaret. Det är en av mina favoritfilmer och med lite god vilja kan man ju säga att det är en filmatisering av en bok. Även om filmen Cabaret skiljer sig ganska mycket från den episod ur Isherwoods Farväl till Berlin som den bygger på. Ska man vara riktigt petig så är det väl så att Cabaret bygger på musikalen I am a camera som i sin tur är inspirerad av Isherwoods bok.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 4

Ny vecka = ny bokfemma. Den här veckan handlar det om språk. En inte helt oväsentlig byggsten i en bok. Jag hade lite svårt att välja om jag skulle välja författare eller enskilda böcker, så det fick bli en blandning. Sedan var det vansinnigt svårt att välja fem och jag är inte säker på att detta är mina absoluta topp-fem. Snarare att de står för fem olika sätt att använda språket osm fascinerar mig.

Katarina Kieri - älskar hennes ungdomsböcker rakt av. Hennes språk är på samma gång distinkt, korthugget och måleriskt, poetiskt. Hon lyckas säga så mycket med så små medel.

Pär Lagerkvist Hans språk har den där sällsamma förmågan att försätta läsaren i en stämning och förflytta henne till handlingens mitt. Barabbas, Dvärgen och Bödeln är helt fantastiska verk.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. Det var ganska länge sedan jag läste den men jag minns att jag fascinerades över författarens förmåga att få mig att förstå precis hur den autistiske Christophers verklighet tedde sig. Och jag tycker att han använde sig av språket på ett suveränt sätt för att uppnå detta.

Juloratoriet av Göran Tunström. Åh vad jag älskade den. Och språket var en starkt bidragande orsak. Jag gjorde fullt med markeringar och understrykningar i boken, men sen lånade jag ut den och fick aldrig tillbaka den. Tyvärr.

Jinx av Margaret Wild. Den är skriven som en prosadikt i korta, koncentrerade kapitel där varje ord blir betydelsefullt. Suveränt genomfört. Formen och innehållet kompletterar varandra och ingetdera tillåts ta överhanden.

Andra bloggar om: Bokfemman, intressant.se

Bokfemman har dragit igång igen

Nu är Malin igång med bokfemmorna igen. Nya årets första bokfemma gäller de 5 senaste och tolkningen kan vara ganska fri.

Senaste boken jag läste ut från min egen rpivata bokhylla var Generalsekreteraren av Mark Fredell som jag skrev om här så sent som idag.

Senaste jobbläsningen var Audrey wait Robin Benway som jag läste i manusform. Jag tror den enbart kommer att heta Audrey på svenska. Det är en ungdomsroman och den har jag också hunnit skriva om här.

Senaste boken jag påbörjat är Explore Mount Kilimanjaro av Jacquetta Megarry. Det är en guidebok med praktiska tips för de som ska på vandring på Kilimanjaro. En bok som jag av naturliga skäl lusläser just nu.

Senaste boken jag inte läste klart - åtminstone inte än - Bror Blixen, en äventyrare av Tonni Arnolds. Jag slutade inte läsa för att den är dålig men mer för att jag läst de avsnitt i den som jag var mest intresserad av. Nämligen hans tid i Afrika.

Senaste filmen jag sett som bygger på en bok är Försoning som bygger på Ian McEwans roman med samma namn. Ok, jag erkänner. Detta är lite av en nödlösning. Men ändå.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 51

Så var det dags för årets sista bokfemma. En stimulerande sådan eftersom man ska lista årets fem höjdpunkter. Svårigheten här ligger i att man ska begränsa sig till fem.

Passionen av Jeanette Winterson: "Jag berättar sagor. Tro mig" är en återkommande fras i boken. Och nog är det en fantastisk, färgsprakande saga hon berättar, Winterson.

Inte bara tennis av Peter Barlach: Det värsta tänkbara har hänt, Johns mamma har dött i en bilolycka. Boken handlar om tiden närmast efter det fruktansvärda. Om Johns känslor och tankar, om hur jobbigt det är att möta alla som vet vill beklaga sorgen, att bli den det är synd om.

Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Nilsson: En oerhört stark - men plågsam - läsupplevelse.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson: Visst innehåller den en del schabloner mer som läsupplevelse tillhör Luftslottet som sprängdes helt klart en av årets höjdpunkter.

Lilis bok av Valérie Dayre. En häftig och annorlunda ungdomsbok där berättelsen flera gånger tar ovängade vändningar.



Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 50

I Malins bokfemma den här veckan uppmanas vi att lista de fem sämsta böckerna vi läst i år. Det blir inte så lätt för mig. Jag som knappt ens kommer ihåg de bästa böckerna jag läst, hur ska jag då minnas de sämsta?

Sedan kan man ju alltid diskutera vilka kriterier som ska gälla för en dålig bok. Det finns ju vissa rent objektiva krav man kan ställa på en bok. Ett korrekt och fungerande språk, en handling som hänger ihop och frånvaron av alltför många plattityder eller klichéer är några av dem. Sedan är det förstås ofta svårt att
bortse helt ifrån det personliga tyckande och de jag räknar upp här är inte nödvändigtvis dålig litteratur.

Ashimas bok av Caroline Giertz. Jag hade ganska höga förväntningar och det kanske var därför jag blev så besviken. Har tidigare skrivit om den här

Please Kill Me! Den ocensurerade historien om punken av McNeil och McCain som jag också bloggat om tidigare. Efter 100 sidor av vad jag upplevde som upprepat, tjatigt och okritiskt gottande i (den manliga) rockmyten med allt vad det innebär av sex & drugs & rock'n'roll så gav jag upp och la boken ifrån mig.

Isprinsessan av Camilla Läckberg och Den ryske mannen av Inger Jalakas hör inte heller till årets större läsupplevelser. Det var lite för mycket av "mall 1 A" över dem.

Sedan läser jag väldigt många barn- och ungdomsböcker i mitt jobb och här kommer, förhoppningsvis, den mer objektiva bedömningen in. Bland dem finns en hel del mindre bra böcker. Men eftersom jag har en väldigt utvecklad förmåga att förtränga dem så minns jag inte några titlar just nu.

Andra bloggar om: Bokfemman, intressant.se

Bokfemman vecka 49

Den här veckan kan man tolka ämnet för Malins bokfemma väldigt fritt. Temat är nämligen att välja fem böcker som man på ett eller annat sätt assicierar till ordet mamma.

Pippi Långstrump för att jag har ett väldigt starkt minne av en oväderseftermiddag när jag var i femårsåldern och min mamma läste högt för mig och min bror ur denna bok.

Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver för att det är en oerhörd stark bok där en mamma rekapitulerar livet sedan hon fick sonen Kevin och försöker förstå varför det gick som det gick för honom. Boken känns så äkta att man skulle kunna tro att den var dokumentär men det är den såvitt jag vet inte.

Mammaboken för att det är en urkul bilderbok om en mamma som inte är helt politiskt korrekt. Boken är skriven av Kristina Berge och har urkul bilder av Anna Höglund.

Ensamma mamman av Cecilia Torudd av ungefär samma anledning som ovan.

I princip alla böcker av deckardrottningen Maria Lang för att det var de första vuxenböcker min mamma tipsade mig om när jag tröttnat på att läsa Kitty- och Femböckerna.

Andra bloggar om: Bokfemman

Jag och fantasy

Jag får nog skolka från veckans bokfemma för mitt förhållande till fantasy är minst sagt svalt. Jag har aldrig lyckats engagera mig särskilt mycket i denna genre. Böcker fulla av gnomer, alver, hobbitar och allt vad det nu brukar vara. Strider mot ondskan i fjärran världar där det goda anförs av någon som enligt någon urgammal profetia är den utvalde. Nej tack, detta intresserar mig föga.

Men jag har försökt. Jag kom säkert halvvägs igenom TH Whites Svärdet i stenen innan jag gav upp. Tolkiens Hobbiten har jag påbörjat ett flertal gånger. Ständigt med samma resultat. En stor trötthet infinner sig nästan omedelbart. Första boken om Harry Potter läste jag och den tyckte jag bra om. Men sen orkade jag inte riktigt engagera mig i fortsättningen.

Jag hade en tanke om att jag också skulle läsa den sista boken om Harry. Men när tegelstenen väl låg framför mig blev det i stället så att jag slog upp sista sidan och läste slutet.

- Jaha, då vet vi det.

Mina kolleger som var närvarande vid detta tillfälle tittade förfärat på mig. De hade nog inte kunnat bli mer förfärade om jag så hade ställt mig att svära i kyrkan, eller något annat hemskt.

Andra bloggar om: Bokfemman, Fantasy, intressant.se

Bokfemman vecka 47

I veckans bokfemma är temat thrillers, en genre som det inte alltid är helt lätt att särskilja från till exempel deckargenren. För några år sedan läste jag ganska många böcker som jag anser platsar i denna genre. Det var psykologiska thrillers av framför allt Ruth Rendell och Minett Walter. Ruggiga böcker där man fick kliva in i psykopatens tankevärld. Det tragiska är att när jag försöker minnas några titlar så är det tämligen blankt. Men en titel minns jag och det är:

Skulptrisen av Minette Walters: Jag tror att det här är den läskigaste bok jag läst. Roz får i uppdrag att intervjua Olive som sitter fänglsad för brutala mord på sin familj. Men är Olive skyldig? Roz börjar nysta i de gamla mordfallen och tillsammans med henne pendlar man mellan att tro att Olive är oskyldig till att tro att hon är värsta psykopaten.

Rött regn av Dennis Lehane: Inte samma gastkramande thrillerkänsla som i Skulptrisen men jag tycker ändå att man kan karakterisera den som thriller. Mycket på grund av den olustkänsla som följer mig genom hela läsningen av boken. Helt klart är att den inte följer mall 1a vad gäller deckare i alla fall.

Livstråden av Sarah Waters är kanske inte en självklar thriller men den har något skrämmande över sig. Överklasskvinnan Margaret volonterar med besök på kvinnofängelset där hon snart blir som besatt av fången Selina som är ett spiritistiskt medium.

Jag är djävulen av Sonya Harnett. 20-åriga Aimee fascineras av den unge Kitten som bor i grannhuset fast han oroar henne. Obönhörligen dras hon längre och längre in i hans värld.

Jurkyrkogården av Stephen King är väl kanske lika mycket skräck som thriller. Men innan allt brakar löst helt i boken, då när berättandet kretsar kring hemligheter och onda aningar, då tycker jag att den har karaktär av thriller.



Andra bloggar om: Bokfemman, Thrillers

Bokfemman vecka 46

I veckans bokfemma får vi bjuda in fem stycker författare vi gärna vill dinera med.

Jeanette Winterson - förstås. Jag var på hennes seminarium på bokmässan i Göteborg förra året och jag har sett tv-intervjuer med henne. Hon är skarp och intelligent och jag skulle så gärna diskutera livet och kärleken med henne.

Michael Cunningham - Jag har bara läst en bok av honom och vet inte mycket mer om honom än att han skrivit just den boken. Men kan man skriva en bok som Timmarna kan man inte vara en dålig människa. Och när vi ändå är inne på den boken så leder det till min nästa författare...

Virginia Wolf - Min syn på, och mitt intresse för, Virginia Wolf är starkt färgat av porträttet i just ovan nämnda bok. Och filmen med samma namn. Så det är inte utan att det är Nicole Kidmans gestaltning av henne jag ser framför mig.

Gertrud Stein - Jag föreställer mig henne som en skärpt, inte nödvändigtvis särskilt trevlig, krutgumma. Jag är osäker på om hon skulle uppskatta mitt sällskap. Hon brukade avfärda "fruntimmer" som ganska ointressanta och diskuterade helst med män.

Marcel Proust - Jag inbillar mig att jag genom att träffa honom kan få en inblick i och aning av den atmosfär som genomsyrar hans romansvit På spaning efter den tid som flytt. Jag är så förtjust i den stämning som finns i dessa böcker.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 45

Temat för Malins bokfemma denna vecka är en litterär middag - skulle man kunna säga. Eller närmare bestämt, att välja ut fem fiktiva litterära personer man vill bjuda hem på middag. Ett tema som verkligen kittlar min fantasi.

Lisbeth Salander från Stieg Larssons Millenniumserie behöver väl knappast någon närmare presentation. Hon beskrivs förvisso inte som särskilt socialt begåvad men jag skulle verkligen vilja träffa denna truliga människa. Och kanske skulle hon vilja dela med sig av sitt datorkunnande.

Carolin från Maria Gripes "skugg"-serie. Hon är flickan som kommer som jungfru till jagberättaren, Bertas, familj. Carolin är lite mystisk. Särskilt i de första böckerna. Men självständig och frimodig. Jag blev väldigt nyfiken på henne när jag läste böckerna.

Orlano från boken med samma namn av Virginia Wolf. Återigen en relativt mystisk person, får man väl säga. Men jag skulle vilja veta hur det känns att leva i olika tider och skepnader.

Laura Brown - en av huvudpersonerna i Timmarna av Michael Cunningham. Hon är den olyckliga hemmafrun i 50-talets förort. Jag älskade både boken och filmen och egentligen skulle jag vilja träffa alla de personer som förekommer där. Men jag väljer Laura Brown för att kanske få veta varför hon är så olycklig.

Tom Ripley från En man med många talanger med flera av Patricia Highsmiths. Intelligent, belevad och charmig. Men förmodligen lätt psykopatisk. Jag kan tänka mig att han skulle vara ganska underhållande.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 44

I veckans bokfemma gäller det att träda in i fem böcker, eller i alla fall att nämna fem böcker man gärna skulle vilja hoppa in i. Här kommer mina fem val:

Farväl till Berlin av Christopher Isherwood. Jag har alltid drömt om att få tillbringa lite tid i de dekadenta salongerna i 30-talets Berlin, innan Hitler och hans hedjukar tog över.

Robin Hood av Howard Pyle. Att få leva som laglös tillsammans med Robin Hood och hans gäng i Sherwoodskogen är en gammal dröm sedan barndomen.

Tom Sawyer och/eller Huckleberry Finns äventyr av Mark Twain. Också detta är en gammal barndomsdröm. Tänk att få glida fram längs Mississippi på en flotte!

Tunn luft av Jon Krakauer. Jag vet att jag aldrig skulle kunna ta mig upp på Mount Everests topp, men tillsammans med Jon Krakauer i hans bok skulle jag kanske kunna nå toppen.

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Lite skrämmande kanske, men nog vore det också spännande och häftigt att få stifta bekantskap med den mystiske Woland.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 42

Fem författare jag skulle vilja ge ett fint bokfemmepris till. Det är veckans uppgift i Malins bokfemma.

1. Jeanette Winterson - förstås. Jag har skrivit så mycket om henne och hennes böcker här så ni som läser min blogg någorlunda regelbundet blir väl inte så förvånade att hon hamnar i topp. Ett rikt och vackert språk, fantasifullt berättande ibland gränsande till det magiska med inslag av fantasteri. Så lyder min motivering.

2. Katarina Kieri - med till synes små medel gör berättar hon om stora ting. Så distinkt och precist använder hon språket och får med så mycket med så få ord. Men så är hon poet också. Jag har läst hennes (ungdoms)böcker Ingen grekisk gud, precis och Majas morsas kompis sambo. De är bägge mycket bra.

3. Joyce Carol Oates - henne är det ju svårt att förbigå. Särskilt som jag förordat att hon borde få Nobelpriset. Nu verkar det ju inte som om hon kommer att få det än på några år, men då kan hon ju få bokfemmepriset i stället.

4. Fjodor Dostojevskij - framför allt för Brott och straff. Mästerverket där man som läsare riktigt får gräva sig in i Raskolnikovs alltmer förvirrade psyke.

5. Edgar Allan Poe - han har ett vackert nästan poetiskt språk som han använder för att måla fram sina berättelser. Jag gillar framför allt hans rysarnoveller.



Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 41

Dags för en ny bokfemma. Temat är olästa böcker som man en längre tid gått omkring och tänkt att man ska eller borde läsa.

Bibeln Jag har alltid tänkt att det skulle vara bra, kul, intressant, allmänbildande o.s.v. att känna till bibelns berättelser lite bättre. En gång i tiden påbörjade jag ett "läsa bibeln från pärm-till-pämr"-projekt. Det gick inte så bra. Jag gav upp redan en bit in i första mosebok.

Sagan om ringen-trilogin, eller åtminstone Bilbo-Hobbiten. Har försökt, men det är så tråååkigt. Tänkte att jag skulle se filmerna för att få koll på historien. Och började med första filmen men var tvungen att ta massor med kaffepauser. Den var ju så tråååkig.

Praktisk retorik av Göran Hägg. En bok jag köpte för många år sedan och som i alla dessa år legat i min bokhylla. Med jämna mellanrum tänker jag att jag ska läsa den. Och när jag hamnar i underläge i någon diskussion så önskar jag att jag hade läst den.

Stalin, den röde tsaren och hans hov av Montefiore, Simon Sebag. Den ligger påbörjad vid min säng och jag vill läsa den. Men... den är ganska seg och trögläst så jag har tagit en (ganska lång) paus.

Odysseus av James Joyce. Med tanke på att jag en relativt blöt kväll satt och dissade Joyce och hans verk så kanske jag borde läsa boken.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 40

Och temat för veckans bokfemma är sagor. Ett ämne som borde passa mig som hand i handske, barnboksmänniska som jag är. Men nej tyvärr. Jag är inte någon stor sagofantast. De sagor jag valt i min bokfemma är alla sådana jag fick höra som liten.

De tre bockarna bruse Min morbror berättade denna saga med så mycket inlevelse och dramatik så att det fick mina nackhår att resa sig.

Den fula ankungen Varje gång jag hörde den tyckte jag lika synd om den fula ankungen. Fast jag visste att han skulle få sin härliga revansch till slut.

Sagan om pannkakan Den var ju ganska läskig vill jag minnas att jag tyckte. Men icke desto mindre är det en av de sagor jag har starkast minnen av. Eller kanske just därför.

Råttfångaren från Hameln En av de få böcker jag har kvar från det jag var riktigt liten är en bilderbok med berättelsen om råttfångaren från Hameln, men i den utgåva jag har kallas den av någon anledning Den förtrollade flöjten. Återigen är det det läskiga jag minns. När råttfångaren spelade så att han lurade med sig alla barnen.

Rödluvan Egentligen tyckte jag att hon var lite korkad, Rödluvan. Jag kunde aldrig begripa hur hon kunde låta sig lura av vargen. En varg kunde väl inte klä ut sig till en mormor, tänkte mitt 5-åriga jag snusförnuftigt.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 39

Veckans tema på bokfemman är ungdomsböcker för tjejer. Barn- och ungdomsböcker är ju ett ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag tycker egentligen väldigt illa om att kategorisera böcker i flick- respektive pojkböcker, men jag håller med Malin om att det tyvärr fortfarande till stor del är så verkligheten ser ut. Framför allt tycks många vilja skilja på flickböcker och böcker. När jag var ung hade jag väldigt svårt för de typiska flickböckerna (förutom den period när jag slukade Kittyböckerna) och än idag har jag lite svårt för det som blir för "tjejigt". Men nog babblat. Här kommer min femma:

Tusen gånger starkare av Christina Herrström handlar om vad som händer i en skolklass när en tjej börjar ta för sig och bete sig så som killarna gör. Den borde man stoppa i händerna på ala tjejer, killar och lärare.

Från en annan planet av Tamara Bach handlar om 15-åriga Miriam som går och väntar på att "det riktiga livet" ska börja. När det börjar en ny tjej i klassen upptäcker Miriam att hon är förälskad i henne.

Jinx av Margaret Wild är en helt otroligt stark och suggestiv berättelse. Den är skriven som en prosadikt i korta, koncentrerade kapitel där varje ord blir betydelsefullt.

Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri handlar om Laura som älskar att läsa och skriva. Men det handlar också om förälskelse. Först den ouppnåeliga förälskelsen i matteläraren, men där finns också den jämnåriga Stefan.

Tänk (tvärt) om av Anna Norlin är en bok om hur man "ska" vara som tjej och kille, men samtidigt en bok som ställer allt sådant som tjejigt, killigt, manligt, kvinnligt på huvudet. Det är en diskussionsbok och inte en roman. Rekommenderas varmt till pojkar, flickor, män och kvinnor.

Andra bloggar om: Bokfemman

Bokfemman vecka 38

Veckans tema på Malins bokfemma är s.k. page turners. Böcker som håller en vaken om nätterna, som får en att försaka sambo, vänner, disk och städning. Det ligger ju nära till hands att det blir fem deckare för fem sådana skulle jag lätt kunna plocka ihop. Men jag har försökt rannsaka mitt minne för att hitta åtminstone några andra "page turners" också.

Så här blev det:

Skugg-serien av Maria Gripe - Det var inte bara det att varje bok var svår att lägga ifrån sig. När jag läst ut en bok kastade jag mig genast över nästa och nästa. Sen när serien var slut hade jag sorg.

Stad-serien av Per-Anders Fogelström - Ännu en serie. Som 15-åring tillbringade jag större delen av en sommar med dessa böcker. Jag struntade totalt i sol och bad och låg bara inne eller i skuggan och läste.

Da Vincikoden av Dan Brown - Jag älskar den här typen av konspiratoriska historier. För tänk om ...

Livstråden av Sarah Waters - En riktigt spännande bok, lite lagom kuslig med övernaturliga inslag och samtidigt en berättelse om kärlek och längtan.

Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson - Den här får stå som symbol för alla urspännande deckare som man bara måste läsa vidare i för att få veta hur det gå. Jag tycker att sista delen i trilogin är den bästa och jag sträckläste den.



Andra bloggar om: Bokfemman