Vad har hänt med Kalla fakta?

Jag brukar inte titta på Kalla fakta särskilt ofta och jag kanske inte alltid håller med om deras slutsatser. Men jag har respekterat deras ambition och sett det som ett seriöst samhällsmagasin som utför någon form av grävande journalistik värd namnet. Men nu undrar jag vad det är de håller på med. Vad ligger det för allmänintresse i att följa den överlevande mamman från Arbogatragedin från det att hon vaknar upp på sjukhuset och tiden där efter? Det liknar mest kvällstidningsjournalistik. Och mycket riktigt så toppar bägge kvällsblaskorna med artiklar som verkar puffa för tv-programmet.

100 bästa?

Har just ögnat igenom den lista som DN publicerade för någon vecka sedan över de 100 viktigaste barnboksförfattarna samt deras viktigaste barn- och ungdomsböcker. Som så ofta med den här slags listor har "nykomlingar" svårt att göra sig gällande. Således är det inte så gott om böcker utgivna under 2000-talet. Jag hittar inte en enda titel från i år och endast en titel från 2007. Går vi tillbaka till 2006 så blir det 6 träffar osv. Totalt för 2000-talet hittar jag inte fler än tjugotalet titlar.

En annan sak jag noterar är att bilderböckerna är klart överrepresenterade. Jag tycker för övrigt alltid att det är problematiskt att bunta ihop ungdomsböcker med bilderböcker.

På författarsidan är det främst de sedan länge etablerade som finns med. Nya författarskap lyser med sin frånvaro. Visst man kan väl argumentera för att det tar ett tag innan man kan bestämma om ett författarskap eller en bok håller. Man jag tycker att till exempel Mårten Sandén skulle kunna platsa. Han har skrivit flera intressanta titlar om ungdomar idag. Jag tänker på Anna d'arc och En plats de kallar lyckan. En annan intressant Mårten är Mårten Melin som bland annat skrivit Svarta kängor med gul söm. Cornelia Funke skulle inte heller behöva skämmas för sig på den listan. Jag tycker till exempel att hennes Bläckhjärta är en höjdarbok.

Drömma sig bort

Den här utsikten hade vi från en av de stugor vi hyrde på Lofoten.
Tänk att ha en sådan utsikt från jobbet.
Det är något att drömma om nu när jag sitter begravd i jobb.
Jag har bilden som skrivbordsunderlägg.
Men vad hjälper det när jag ändå har en himla massa fönster
från allehanda program öppnade...

Eastern Promises

En bra sak med hösten är att det är helt legalt att vistas inomhus igen. Nedsjunken i soffan med en bok - eller som igår kväll - framför en film.

Eastern Promises var en av de filmer vi inte lyckades pricka in under Stockholms filmfestival förra året och sedan kom vi aldrig iväg att se den på bio. Men nu finns den hos vår lilla lokala filmuthyrare och igår var det alltså dags.

Det är en ruggigt bra film även om en del scener är i ruskigaste laget. En ung gravid rysk flicka kommer svårt blödande in på ett sjukhus i London. Flickan dör men barnet klarar sig. Barnmorskan Anna börjar privata efterforskningar för att hitta flickans anhöriga. Den enda ledtråd som finns är en dagbok på ryska. I sin jakt på någon som vill översätta dagboken hamnar hon mitt i famnen på den ryska maffian. Jag kan väl tycka att Anna är lite väl aningslös. Och sedan när hon börjar förstå vilka det är hon har att göra med lite väl kaxig. Men som sagt. En riktigt bra film som också innehåller en överraksnade twist. (Eller så är det jag som är trög som inte hade listat ut det).

Varning på stan

Medan jag varit på semester och levt livets sköna dagar (om än aldrig så välförtjänt om du frågar mig) så har mina kolleger flängt Stockholm runt och hängt upp böcker vid våra kampanjskyltar.


Texten på skylten i förstoring.

Svinalängorna av Susanna Alakoski

Sent omsider har jag kommit så långt i min "läsa ikapp"-läsning att jag läst 2006 års Augustprisvinnare Svinalängorna. Först tänkte jag att "Vad är detta? Hon staplar ju bara händelserna på varandra." Men så sakteliga börjar berättelsen att krypa under huden på mig. I takt med att kaoset växer och huvudpersonen Leena blir äldre och mer och mer börjar förstå vidden av föräldrarnas superi, så blir också berättelsen alltmer gripande. Jag vet inte i hur hög grad Svinalängorna är självbiografisk, om den alls är det. Men allt är så naket och rakt beskrivet att det är svårt att tro att det skulle vara helt och hållet påhittat.

Hur tänkte dom???

Åsynen av denna skylt förbryllade oss rejält.
Vad menar dom?
Kan någon ge mig en ledtråd?

Skylten hittade vi i Stensele kyrka.
Det kan vara en förklaring till att kyrkobesökarna sviker.
Vi fick i alla fall bråttom iväg.
Man vet ju aldrig...

Hästen från porten

Det har blivit mer resa än läsa under min semester. Hittills.
Men nu har jag i alla fall läst Hästen från porten av Carina Burman.
Jag tycker om böckerna om Euthanasia Bondeson. De har hög mysfaktor. Men ändå blev jag lite besviken denna gången.
Euthanasia och hennes följe är på äventyr i den syriska öknen och besöker bland annat klippstaden Petra. De är egentligen på väg till Egypten men när hästen Djinn (som Euthanasia köpt för dyra pengar) blir stulen leder jakten på den stulna hästen dem till Konstantinopel. Där hamnar de mitt i storpolitiska intriger.
Men själva äventyret känns inte som det viktigaste här, utan det är miljöbeskrivningarna och de minst sagt röriga relationerna mellan bokens persongalleri som utgör behållningen. Och även om det är en svagare Burman än de jag läst tidigare så bjuds här på underhållande läsning.

Efter en dryg vecka på vägarna har vi anlänt till Nykarleby och Desis föräldrar. På deras vägkrog Vilttorpet blir vi bortskämda med mat i massor.

Man är rejält stolt över sin Augustpris-vinnare i Pajala. Vi fick veta var han bor och att vi säkert skulle bli bjudna på kaffe om vi tittade förbi. Det gjorde vi dock inte. Däremot åt vi frukost på den restaurant som ägs av han som spelade busschauffören i filmatiseringen av Populärmusik från Vittula.

Tjeldbergtind

Dagens tur var inte lika spektakulär eller krävande som den i förrgår. Men utsikten var ändå anslående.

Lofoten

Lofoten är bland det mest natursköna jag upplevt vilket kanske bara kan anas på den här bilden som är tagen med mobil. Vi sitter på toppen av ett berg efter en vandring till stor del utförd på alla fyra.

Svartisen glaciär

3 km lätt promenad var det sagt. Men det var väl 3 lätta på norskt sätt för det visade sig att både händer och fötter behövdes och 3 km var nog fågelvägen. Men det var värt besväret för glaciären var magnifik.

Vilse?

Nej vi har inte kört fel. Vi har inte hamnat i Thailand. Vi är i Jämtland. Tro det eller ej.

Packa pappas kappsäck

Jag hatar att packa.
Jag gör verkligen det.
Och det är ju lite besvärligt
eftersom jag älskar att resa.
Kläder. Vad blir det för väder?
Och sen är det allt det där andra.
Kameran. Tänk om batteriet behöver påfyllning.
Alltså batteriladdaren med.
Mobilen. Samma sak där (förstås).
Alla pryttlar och prylar som ska in i necessären.
Och så det här med böckerna.
Hur många? Vilka?
Jag har rotat runt i bokhyllan och lagt i olika högar.
Vi försöker att vara smarta jag och sambon.
Och välja böcker som ingen av oss har läst.
Så kan vi byta sen.

Paraden

Det blev en lika härligt galet färgglad parad som vanligt trots det envetna regnet.

Mer: Pride, Europride, DN, SvD