Det här är inte en årskrönika

Jaha ja nu såhär årets sista dag ska man väl ta och summera året som gått. Alla tidningar, tv-kanaler och bloggar med självaktning har någon form av årskavalkad. Men hur tusan ska jag kunna summera ett helt år när jag knappt kommer ihåg vad som hände förra månaden? Läste till exempel att SvD listar Ping-pongkingen som en av 2008 års bästa filmer. Jaså kom den 2008? Det känns som urlänge sen jag såg den. Så jag får nog passa på punkten "året som gått".

Nästa stora grej såhär års är att avge nyårslöften inför det kommande året. Men varför? Vad är det som säger att man just vid denna tidpunkt på året befinner sig i en sån situation att man ska förändra sitt liv? Insikten om att det är dags att skärpa till sig kan ju komma när som helst, kanske mitt i sommaren. Och då är det väl dumt att vänta ända till nyår innan man börjar. Det låter mer som en dålig ursäkt tycker jag. Dessutom är det ju fullt legitimt att inte hålla sina nyårslöften. Nyårslöften är liksom något man ska bryta.

Men ändå. Gott nytt år och skål!

Några årskrönikor: SvD, DN, Aftonbladet

Guldbaggenominerade

Nu har vi fått veta vilka som är nominerade till årets guldbaggar. En får ju skämmes! Jag har inte sett en enda en av de som är nominerade till årets bästa film. Inte för att intresse har saknats. Mer för att tid har saknats. Åtminstone Låt den rätte ... och De ofrivilliga står högt upp på "måste se"-listan. Däremot måste jag erkänna att jag är sådär måttligt intresserad av Maria Larssons eviga ögonblick som fått flest nomineringar. Men det kanske finns anledning att tänka om där.

Mer om: Guldbaggenomineringar, guldbaggegalan, guldbaggar

Snart ett minne blott?

I Finland har man bestämt sig för att ta i med hårdhanskarna mot tobak genom att förbjuda ...

... lakritspipor.

Aftonbladet SvD

Långpromenad

Julefriden närmar sig

Julefriden närmar sig. I morgon bär det av till Österbotten och en veckas julledighet. Sambon lovade titta in på någon lämplig pocket shop och ladda upp med nya böcker. Annars finns det väl i och för sig att ta av ur bokhyllan hemma också. Men det går inte att komma ifrån att pocket är ett ypperligt format när man ska packa ner i resväskor. Jag kommer i alla fall inte att bära med mig några manushögar i från jobbet.

Avbrott i läsandet blir det för att lassa in från julbordet (förstås), umgås med goda vänner men också för att titta på SVT:s stora julsatsning om Selma Lagerlöf. Jag har väl aldrig direkt tänkt mig att Selma skulle se ut som Helena Bergström, men jag ska se tv-serien med öppet sinne har jag bestämt.

Julklappsreflektion

Det finns ett plagg som större delen av året för en undanskymd tillvaro längst bak i butikerna. Men under några korta veckor just innan jul får detta plagg flytta fram till skyltfönstrens strålkastarljus. Det plagg jag talar om är förstås pyjamasen som såhär i juletider får all den uppskattning den nekas under resten av året. Och förmodligen finns det pyjamas i ganska många av paketen som hamnar under granen om två dagar.

Filmpremiären närmar sig

Såhär ser Noomi Rapace ut som Lisbeth Salander. Jag trodde inte alls hon skulle passa men ok hon får godkänt. Åtminstone till utseendet när man ser henne på bild. Sen återstår ju att se om hon känns som Salander på vita duken. Däremot känns Micke Nyqvist som Micke Blomkvist trist och fantasilöst. Han är säkert en duktig skådespelare det är bara det att jag är så fasligt trött på karln. Och vem i hela friden kom på den urbota dumma idén att plocka in Lena Endre som Erika Berger?

27 februari är det filmpremiär och här finns en smygtitt.

No more

När min kollega läst boken Äkta vara så höll hon ett brandtal för oss på ett redaktionsmöte om vad hon däri läst. Bland annat fick vi veta att de goda färdigköpta Annas pepparkakor - som flera av oss njutit av i stället för att baka egna - inte innehåller den minsta tillstymmelse till smör men i stället rikligt med transfetter.

Så gick det till när vi slutade mumsa pepparkakor på Barnens Bokklubb.

Här bloggar min kollega om boken. Själv har jag bara bläddrat lite planlöst i den och tycker att den är intressant och tankeväckande samtidigt som jag alltid värjer mig lite mot författarens vilja att frälsa mig på sina idéer.

Filmtips

Ibland blir man så glatt överaskad när man ser en film.
För att man hade noll förväntningar på den.
För att man kompromissade lite där på plats när man stod med sambon och skulle hyra film. "Ok, du väljer den där så väljer jag den här".
Ungefär så var det med "Things we lost in the fire".
För det var en riktigt bra film som gjorde mig glad men ändå ledsen.
För den var sorglig men ändå berättade så fint om känslor av sorg och saknad.
Och om hur dessa känslor kan föra två människor nära varandra. Om det berättade den. Utan att bli sliskig.

Vem ska man tro på tro på tro på

Ja ord står mot ord i dispyten om vad som är sanningen om "Mia" i Liza Marklunds bok Gömda. Inte så mycket alls om man får tro Monica Antonsson som skrivit boken Mia - Sanningen om Gömda. Det mesta hävdar Marklund och "Mia".

Jag har läst Monica Antonssons blogg för att försöka sätta mig in i hennes anklagelser mot Liza Marklund men jag vet inte om jag blivit så mycket klokare av detta. Det finns en ton hos Antonsson som för mina tankar till rättshaveristen som ser spöken mitt på ljusa dan. Samtidigt redogör hon nogsamt för hur hon gått tillväga i sina efterforskningar och vilka hon talat med och när jag ser intervjun med henne på TV 4 verkar hon samlad och ger ett seriöst intryck. Men jag kan ändå inte riktigt komma ifrån att hela den här historien blivit något av ett personligt korståg för Antonsson. Jag är inte någon stor fan av Marklund men det är något smått fanatiskt över hur Antonsson går fram.

Hur det än förhåller sig med sanningshalten i de båda böckerna kommer säkert all denna uppmärksamhet att gynna dem bägge försäljningsmässigt.

DN, SvD, Expressen
Bloggar om: Liza Marklund, Monica Antonsson, Gömda

Kampen om tiden

Det finns en fantastisk bok av Michael Ende som heter Momo - eller kampen om tiden. I korthet handlar den om Momos kamp mot de små grå tidstjuvarna som stjäl människornas tid. Nu börjar jag misstänka att Momo förlorade den kampen för det är definitivt fortfarande någon som stjäl tiden. Av december månad - som nyss inleddes - är nu snart bara hälften kvar och knappt en enda julklapp är inhandlad. Det är alltså hög tid att jag själv stjäl lite tid någonstans ifrån och ger mig ut i julhetsen. Eller så ger jag bort ett träd eller en get

Andra bloggar om: Jul, julklappar, julstress

Anpassningsbar bokhylla

På Christians blogg hittade jag en länk till Yatzer - design to share. Och där hittade jag denna bokhylla som kan anpassas allt efter behov och mängd böcker. Ihopfälld är det inte så snygg men när den får växa ut blir den ganska läcker tycker jag.

Årets bästa

Det är den tid på året när det börjar dyka upp "the best of"-listor över året som snart är till ända. Så också på Kulturbloggen där man ägnar en kulturfyra åt årets bästa:

Skiva - Håkan Hellström, "För Sent För Edelweiss". Om inte den bästa så åtminstone den som jag minns bäst och den som överaskat mest eftersom jag vanligtvis inte brukar vara så förtjust i HH.

Bok - så himla svårt att välja, men om jag ska välja en så blir det Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Jag blev både skrämd och berörd av den.

Film - det måste nog bli "I'm not there". Todd Haynes film där 6 skådespelare skildrar olika aspekter av Bob Dylans liv och diktning.

Händelse - för mig är det helt klart den dag jag stod på toppen av Kilimanjaro.

Absolut Per Nilsson

Per Nilsson är pålitlig. Han levererar. Jag har inte läst allt av honom men mycket och jag tycker att han är en av de mest intressanta ungdomsboksförfattarna i Sverige.

Hans kommande bok heter Absolut Per Nilsson - The very best of. Där får vi möta flera av de personer som befolkat hans tidigare böcker. Men tro nu inte att Per Nilsson kokat soppa på en spik genom att plocka godbitarna från sina tidigare böcker. Nej, det är visserligen samma personer men de har gått vidare i livet.

Man skulle kanske kunna säga att den här boken är en slags fortsättning, en "hur gick det sen" på alla hans tidigare böcker. Och det är riktigt snyggt och bra gjort. Det är klart att den här boken säkert blir mer intressant för oss som har läst en del av Per Nilssons tidigare böcker, men det är ingalunda någon nödvändighet.

Jag har visserligen läst flera av hans böcker men tusan heller att jag minns att placera de olika personerna i rätt bok, eller att jag minns vad de sysslat med tidigare. Men det spelar liksom ingen roll. Absolut Per Nilsson står alldeles utmärkt på egna ben.

En litteraturkritiker ryter till

Akademibokhandelns nya vd Ulf Lindstrands uttalande om att de inte kommer att ha plats för olönsamma böcker i framtiden har fått Malin Ullgren att reagera i en intressant artikel i DN:

"Okej. Men då kanske det är dags för litteraturkritiken att vara ärlig tillbaka: vi har inget utrymme för lönsamma, dåliga. Bokutgivningen är så hejdlöst stor att prioriteringarna måste skärpas. Det är med andra ord läge för kultursidorna att komma ut som de snobbar och experter de är och sluta känna plikter mot litteratur som inte har några andra värden än att man kan bygga staplar av den på Åhléns och sälja rubbet."

Nu tycker jag väl inte att litteraturkritikerna och kultursidorna helt har kapitulerat inför bästsäljarna men visst har det märkts ett ökat intresse för och fokus på vissa storsäljande författare som likt rockstjärnor syns överallt. Då upplever jag det som ett mycket större problem att boklådorna så kapitalt givit efter och numera tapetserar sina väggar med tio-i-topp-listor av allehanda slag. Och om nu Akademibokhandeln gör allvar av sitt hot om att inte ge plats åt några olönsamma böcker då kan de ju slå sig ihop med Bokskotten eller lägga ner verksamheten.

Julbak i Täby

Jag är inte någon bakande person. Egentligen. Men i de fasterliga förpliktelserna ingår att julbaka med brorsbarnen. Sist och slutligen en väldigt trevlig sysselsättning. Förutom knäck, finska jultårtor och ett ståtligt pepparkaks blev resultatet en övermätt mage och lätt magont.

Barnböcker säljer bra

Såväl barnboksförsäljningen som barnboksutgivningen ökar skriver SvD. Det är något som jag som varandes i branschen har märkt och gläds åt. Sen är det tyvärr så att en hel del av den ökade utgivningen utgörs av slit-och-släng-böcker som krängs pallvis på ställen där barnfamiljer handlar sin mat. Det tycker jag är tråkigt. Risken är att bokens värde devalveras när man vänjer sig vid att köpa billiga reprints i litet format och på dåligt papper som inte gör bilderboken rättvisa. Jag vill inte se samma utveckling på barnbokssidan (men det är kanske oundvikligt) som den som är på god väg på vuxensidan. Nämligen boklådor som öser på med prispressade storsäljare på bekostnad av ny spännande och smalare litteratur.

Absolut Per Nilsson

Alldeles nu damp det ner ett manus - ännu varmt från kopieringsapparaten - på mitt bord. Absolut Per Nilsson. Och jag väntar ivrigt på att få kasta mig in i Nilssons häftiga romanvärld. Ja, som ni förstår är mina förväntningar stora, men av det jag hörde på dagens redaktionsmöte här på bokklubben så lär jag inte bli besviken.

Samtidigt ligger Jonathan Littells supertjocka De välvilliga och väntar på mig så nu ska här bli läsande av.

Intressanta observationer av en säljare

Det är sannerligen intressant att notera hur säljare beter sig om en man och kvinna - låt säga jag och min bror - kommer in och ska inhandla teknisk apparatur - låt säga en dvd med hårddisk.
Säljaren - han - söker direkt ögonkontakt med mannen i sällskapet - min bror - och vänder sig konsekvent till honom.
Men nu är kvinnan i detta exempel - alltså jag själv - en ganska enveten typ som bombarderar säljaren med intelligenta och adekvata frågor och på så sätt tvingas säljaren inkludera henne i samtalet.
Så till den grad att när han mot slutet fördelar sin uppmärksamhet jämnt mellan dem båda.
Och att han till och med dristar sig till att anta att det är antingen mannen eller kvinnan som ska installera nämnda tekniska apparatur.

Julklur signerat Stina Wirsén

Stina Wirsén har för DN:s räkning klurat ihop bilder som ska illustrera litterära klassiker. En bild per dag presenteras i DN och man kan vinna fina bokpaket. Jag brukar var usligt dålig på den här slags associationer men hittills hänger jag med riktigt bra. Tror jag.

Vem kör i bilderböckerna?

Det var frågan Stina Zethraeus ställde sig när hon började gå igenom 2007 och 2008 års bilderboksutgivning med fokus på vem som framför fordon. Och det var vad hennes föreläsning här hos oss på Barnens Bokklubb handlade om. Föga förvånande är det så gott som bara män och pojkar som sitter bakom ratten. De flickor som förekommer i den här typen av böcker (det finns ju en uppsjö böcker hel- eller halvfakta som beskriver allehanda fordon) så är de oftast passiva och står vid sidan av och betraktar.

Det finns undantag. Det finns bilderböcker där kvinnor och tjejer har fått förtroendet att framföra fordon. I Arne Norlins böcker om Halvan - den lilla killen som leker med sina bilar och sen själv hamnar i berättelsens mitt - har det börjat dyka upp kvinnliga poliser och fjällräddare men det är fortfarande flickor som räddas i böckerna. Bilderboken Alla åker motorcykel sticker ut i och med att den handlar om en familj där alla - gammal som ung, tjej som kille - åker moped eller motorcykel. Ytterligare något fåtal böcker med kvinnliga chaufförer går säkert att vaska fram men faktum kvarstår, det är männen som sitter bakom ratten och kvinnorna som tittar på.