Stockholm filmfestivals första medlemsvisning för i år var "Lars and the Real Girl" som enligt presentationen handlar om:
Efter år av minimal social kontakt träffar Lars flickvännen Bianca på internet, och bjuder hem henne till sin bror och dennes fru Karen. Där uppstår chock – Bianca är gjord av plast, men Lars behandlar henne som en riktig människa.
Så där lagom kul tänkte jag och misstänkte någon form av flåshurtigt eller slapstick-aktigt överdrivet flams. Men ack vad jag bedrog mig. Visserligen fanns det scener i flmen som fick mig att skratta så att tårarna sprutade och mascaran rann. Men det var inget flamsigt eller fånigt med den här filmen. Och det var inte bara av skrattexplosioner som tårarna rann.
"Lars and the Real Girl" är en helt underbar film. En djupt mänsklig film om människor som man skulle vilja att de skulle vara, som man skulle önska att vi kunde behandla varandra. Med värme och respekt. Med överseende och förståelse.
1 kommentar :
Jag tyckte att det var en söt film. Suveränt skådespel! Fast jag hade nog trott att den skulle vara roligare och tog därför med sambon som mest tyckte den var konstig.
Skicka en kommentar