Det är väl optimistiskt att påbörja läsningen av ett manus klockan nio kvällen innan det redaktionsmöte man ska ha morgonen därpå. Särskilt som man inte är någon snabbläsare. Och det är inte jag. Nu var manushögen inte jättetjock men printad på bägge sidor. Att sen hela manuset hoppade ur mitt grepp och spred sig i ett vackert mönster utöver golvet underlättade ju inte. Till råga på allt saknades paginering så det blev till att ägna tid åt att lägga bokpussel. En ganska spännande sysselsättning där möjligheten att laborera med läsordningen av texten uppenbarade sig.
Om jag hann läsa färdigt innan mötet? Nej.
2 kommentarer :
Det kan bli en mycket mer spännande narration än vad författaren egentligen skrivit... Fast kanske inte helt sammanhängande
Faktum är att jag läste några sidor och tyckte att - jo det funkar ju - tills jag upptäckte att - nej detta stämmer inte, jag har nog sorterat lite fel.
Skicka en kommentar