19 maj 2009
Flick litt, pojkböcker och ungdomslitteratur
Jag läste Lotta Olssons intressanta artikel i dagens DN och i stora drag håller jag med henne. Men det fick mig också att spinna vidare på temat flickböcker vs pojkböcker. Vi kan tjata oss blå om att det bara finns ungdomsböcker - inte pojk- och flickböcker - men tyvärr är verkligheten en annan. De böcker hon beskriver i artikeln och kallar flick litt är böcker som är hårt nischade mot unga tjejer. En slags chick lit för de yngre [och chick lit är väl egentligen bara gamla tiders kiosklitteratur som bytt namn och fått en finare plats på litteratursidorna]. Men även om vi blickar förbi flickböckerna mot bra ungdomsböcker som handlar om växandes våndor med realistiska skildringar av relationer, så tenderar böcker där huvudpersonen råkar vara en flicka att få stämpeln "tjejbok" medan en bok med en kille i en liknande situation kan läsas av både tjejer och killar. I den mån killarna tar sig an en bok om "känslor". Vi gjorde en enkätundersökning bland våra unga medlemmar och i princip alla killar svarade att de inte kunde tänka sig att läsa en tjejbok, och dessutom var det ganska många av tjejerna som inte heller gillade "typiska tjejböcker". Så redan ganska tidigt [ja säkert ännu tidigare i barndomen] börjar uppdelningen i kvinnligt och manligt, där det kvinnliga har ett lägre värde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
2 kommentarer :
Läste också, väldigt intressant! Håller med om mycket, men känner inte alls igen det där med att det skulle saknas ungdomsböcker (undantaget fantasyn) som är allvarliga (även om jag inser att det inte var exakt så hon menade). Det vimlar ju av våld, alkoholiserade föräldrar, döda föräldrar, självmord, droger, psykiska problem i böckerna! Tycker snarare det saknas ungdomsböcker som hamnar någonstans mitt emellan. Inte det rosa fluffet, men inte den svartaste avgrunden heller.
Sedan är det sorgligt sant det du säger om att "tjej"-stämpeln har så negativ klang redan från start. Tycker mig märka det hela tiden, speciellt sedan jag fick en son. Så fort han har en rosa napp, blommig mössa eller röda skor tycker jag folk (halvt på skämt, visserligen) nödvändigt måste kommentera det. "Varför har mamma satt på dig tjejskor, din stackare?" Skulle ju aldrig i livet hända om man satte tuffa fotbollsdojor på en tjej.
Tycker för övrigt också att en del av de rosa fluffiga "tjejböckerna" kan vara riktigt bra, att de har oförtjänt dåligt rykte.
Så sant! Undrar om inte "problemet" ligger i stor del i det Lisa säger - det är vi vuxna som hintar och kommenterar och tidigt, väldigt tidigt, styr in våra pojkar på hur långt in på "tjejdomänen" det är acceptabelt för killar att gå.
Små killar gillar ofta rosa. I hur stor utsträckning tillåter vi att de väljer rosa gummistövlar när det ska köpas nya? Antingen för att vi tycker det är "direkt olämpligt" eller också för att vi vill bespara våra små de kommentarer de kan tänkas få höra från dem som tycker att det är "direkt olämpligt". Hemskt sorgligt är det att tänka på...
Själv har jag (och min man) försökt hålla en neutral attityd när det gäller bokhjältar. Har läst mycket Pippi Långstrump och andra böcker med tjejer i huvudrollen för pojkarna när de var små och senare blandat upp Harry Potter med Lilla huset på prärien och Kulla-Gulla när de kom i slukaråldern. Även om de antagligen sällan kommer att välja rosa fluffböcker när de kommer i tonåren, hoppas, hoppas, hoppas vi att vi ändå lyckats ge dem en idé om att böcker med tjejer i huvudrollen också är läsvärda.
Skicka en kommentar