Nattfåk av Johan Theorin

Eftersom jag tyckte så mycket om Johan Theorins bok Skumtimmen så hade jag ganska höga förväntningar på uppföljaren Nattfåk. Jag ska inte säga att jag blev besviken, men jag är inte så imponerad heller. Historien griper inte alls tag i mig på samma sätt som förra boken gjorde.

På många sätt känns upplägget igen från Skumtimmen. Det är en blandning av thriller, deckare och familjedrama. Även denna gång befinner vi oss på Öland dit familjen Westin just har flyttat från Stockholm. De har köpt en gammal ödegård som de håller på att rusta upp. Det finns gott om ruskiga historier om gården och ganska snart inträffar en rad märkliga saker. Ibland övergår berättelsen nästan till att bli en spökhistoria och det var nästan lite läskigt att ligga och läsa den sent på kvällen. Men Theorin behåller balansen och mest är det - liksom den tidigare boken Skumtimmen - en berättelse om sorg och saknad.