Vi var bjudna till min bror igår.
På middag. Och fotboll.
Intet ont anande anländer vi till Täby och finner hela familjen
[två vuxna och två barn] iklädda aningen för stora
och hemskt fula svenska landslagströjor.
I rena häpenheten glömde jag helt att föreviga detta.
Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.
Middagen var god.
Fotbollsmatchen gick inte så bra för Sveriges del.
Men vad gör väl det? Egentligen...
Det är inte var dag man får se bror med familj i blågult.
Och så är det alltid lika underhållande att läsa tidningarnas svarta rubriker om katastrof och fiasko.
4 kommentarer :
Hei,,,,ler.
Viste ikke at min kjære fetter var blitt forballidiot,,,,,
Men det høres jo moro ut da,,,,og som du sier,,,hva gjor det hvordan det ender, bare en har det moro mens kampen pågår.
Ha en fin uke,,,,,
Klem Anne
Hahaha, vilken upplevelse. Klär alla ut sig till kycklingar vid påsk också;) Fotboll är lite för segt för min smak och så är jag den sortens människa som tar idrottsliga motgångar och framgångar med en stor nypa salt...det verkar du också vara:)
Det måste vara en hemskt svensk tradition? Att "spöka ut" sig i landslagskläder för en dag/kväll och heja så mycket man kan från tv-soffan. Men hade det inte varit match så hade inte lika många vågat gå i "maskeradkläder" på stan...
Men det låter som ni hade hemskt trevligt och roligt, matchen till trots...
Haha, håller med!
Om det roliga i tidningarnas katastrofrubriker alltså. Måste vara ett skämt ju =)
Skicka en kommentar