Periodvis läser jag - jag riktigt frossar i - deckare. Men så lika plötsligt som en sådan period dyker upp, lika plötsligt ledsnar jag på genrens alltför typiska berättarmönster. Nu är jag ganska less på deckargenren sedan en tid tillbaka. Ändå plockade jag upp en pocket som legat och drällt i bokhyllan ett tag. Det var Karin Fossums Den som älskar något annat och den var riktigt bra. Den var inte fullt så klichéfylld som denna genre ofta är. Bara en sån sak som att kommissarien inte var frånskild med relationsproblem till höger och vänster och älskade opera och drack för mycket.Ett medelålders par gör ett makabert fynd under en skogspromenad då de hittar en liten pojke död, endast iklädd en t-shirt. Kommissarie Sejer och hans kollega Skarre sätter högsta prio på detta fall. Särskilt som ytterligare en pojke försvinner från orten och man misstänker att man har att göra med en seriemördare.
Förutom själva mordutredningen tar boken oss med in i förövarens psyke. Men det som jag nästan tyckte var allra mest intressant - och kusligt - var den del som handlade om paret som hittade kroppen. Deras äktenskap befinner sig på katastrofens rand och man sitter hela tiden som på nålar och är rädd att något otäckt ska hända.
4 kommentarer :
Karin Fossum tillhör det absoluta toppskiktet av deckarförfattare.
Låter som en bok jag vill läsa. Gillar Fossum mycket, hon kan verkligen skriva så det kryper under skinnet ibland ...
Hei,,,,den har jeg også lest,,,for et par år siden,,,og jeg husker godt den spenningen som rådet i boken og gjorde den vanskelig og legge fra seg.
Men slik er jo ofte Karin Fossums bøker,,,,og Konrad Seier gir seg ikke,,,,,
Men nå må du legge vekk krimmen og ta for deg juleforberedlsene,,,,
Smiler.
Kos deg ,,,,men dettte er siste helgen før jul,,,,,Hils.
Klem Anne
Kanske något att hugga tag i under julhelgen...
Skicka en kommentar