Jag har funderar en del kring den senaste tidens debatt om huruvida dagens barnböcker präglas av nymoralism och huruvida bokförlagen censurerar sina barnboksförfattare. Jag tycker inte att debatten är helt lätt att greppa, för å ena sidan talar man om nymoralism och politisk korrekthet, men å andra sidan rör de exempel som förs fram mest alkohol och svordomar. Startskottet var en artikel i Vi läser som jag bloggat om tidigare, där flera författare menar att förlagen tvingar dem att skriva om och stryka i sina texter. Framför allt är det alkohol och svordomar som ryker. Jag vet inte om det förekom så mycket mer svordomar i barnböckerna förr, däremot var alkohol och tobak kanske mer synligt.
Är det då så att man menar att nymoralismen består i frånvaron av alkohol, tobak eller svordomar? Nej, det verkar inte riktigt bara handla om det. Pia Huss, Viveka Lärn, Ulf Stark och Gunilla Bergström är några av de som uttalat sig i debatten och de tycks anse att barnböckerna var frimodigare och mer konstnärligt lekfulla förr. Och då misstänker jag att de med förr menar den barnbokstradition som växte sig stark på 70-talet. Visst kom det massor med fina barnböcker då - jag skulle vilja säga att svenska barnböcker ända sedan 60-talet hållit hög klass - men man ska inte glömma att 70-talet också präglades av en anda att uppfostra och göra folk politiskt [läs politiskt röda] medvetna, något som återspeglades i flera av de böcker som kom ut då. Och var inte det den tidens "nymoralism"?
Är det helt enkelt inte så att barnböckerna - liksom det mesta inom konst och kultur - återspeglar tidsandan? Igår, idag, imorgon. Det kommer säkert alltid finnas ett stråk av "politisk korrekthet" i det som ges ut. Men jag vill påstå att det också alltid har funnits och kommer att finnas det som sticker ut hakan, som ifrågasätter, som roar och oroar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar