Hajpad bok

Det är mycket snack om Cirkeln. Boken är inte släppt än men haussen är redan enorm och det ser ut att kunna bli Sveriges nya bokexport. Den är redan såld till flertalet länder och enligt DN är till och med Hollywood intresserade.

Och visst blir man sugen på att läsa boken när man ser trailern för den. [Visst är det förresten en ganska lustig - men kul - grej att man har börjat göra trailers för böcker, det har ju liksom hört filmens värld till.]
Och visst blir man sugen på att läsa den när alla kolleger som redan läst den säger att den är superbra.

Blue Valentine

En man och kvinna och ett barn. En till synes harmonisk familj. Men redan en lite bit in i filmen förstår man att det snarare är ett förhållande i upplösning man bevittnar. Toppat med fantastiska skådespelarprestationer av Michelle Williams och Ryan Gosling. Där har ni en riktigt bra film. Där har ni Blue Valentine.

Skivindustrin förbiåkt igen

Det är panik i musikbranschen ... igen. Skivindustrin ser inte med blida ögon på amazon.coms nya musiktjänst som innebär att kunder får möjlighet att ladda upp sin musik på deras servrar, för att sedan få tillgång till den var än de befinner sig. Det är väl föga förvånande att en tjänst av den här typen dyker upp. Snarare förvånande att det inte skett tidigare. Och om musikindustrin varit lite mer på tå så hade de kanske själva kunnat komma med en sådan här tjänst, eller åtminstone varit med och utvecklat den. När ska de inse att cd-skivans dagar är räknade, att vi numera köper musik digitalt och då vill vi också lagra den digitalt, och att då använda serverutrymme ute i "molnet" känns betydligt säkrare än den egna hårddisken som [det vet vi ju] kan krascha när som helst.

Svd, DN

Almapriset till Shaun Tan

Det prestigefyllda priset till Astrid Lindgrens minne - även kallat Almapriset - går i år till Shaun Tan och 2011 verkar bli ett bra år för Shaun Tan som i år även fått en Oscar för bästa animerade kortfilm.

Så vitt jag vet finns än så länge bara en av hans böcker på svenska. Den fantastiska Ankomsten som jag tidigare har bloggat om här.
Men man kan väl hoppas på att vi snart får se någon av dessa i svenska boklådor.



Läs mer: Alma, Svd, DN, Almapriset, intressant.se

Jag har alltid undrat

hur hemligt något kan vara som basuneras ut på löpsedlarna ...

Tematrio - Historiska romaner

Det var länge sedan nu, som jag senast deltog i Lyrans tematrio, så det är väl på tiden tycker jag. Historiska romaner är veckans tema och här kommer mina tre.

Sinuhe Egyptiern av Mika Waltari. I boken berättar Sinuhe om sitt händelserika liv i Egypten under faraonernas tid. Om berättelsen är så historiskt "riktig" vet jag inte, men det är spännande och fantasieggande läsning där vi får följa hans resor och möten med storheter som Nefertiti, Tutankhamun och Echnaton.

Per-Anders Fogelström - Mina drömmars stad. Jag har läst hela serien två gånger och tycker att Fogelström målar upp både Stockholm och de personer han befolkar staden med på ett väldigt levande sätt.

Abrahams bok av Marek Halter är en fantastisk släktkrönika som börjar i Jerusalem år 70 e.Kr och slutar på 1980-talet. På denna resa genom tiden får vi oss till livs mycket av det judiska folkets historia på 900 sidor. Vi pratar alltså riktig "tjockis" här.

Ålderstecken?

Undrar lite försynt om man börjar bli gammal när man ägnar flera minuter åt att leta efter de glasögon som redan sitter på näsan?

Jessika Gedin om barnböcker

Jessika Gedin pratade underhållande och personligt om barnböcker i God morgon Sverige för några dagar sedan.

Digital förvirring

Nu när vi rör oss lika hemtamt i cyperrummet som i det fysiska rummet händer det att missförstånd uppstår. Således utspelade sig följande samtal mellan mig och sambon i morse.

Jag: "Hade du den där listan du pratade om, med vilka viner som skulle kunna tänkas passa till maten vi ska laga ikväll?"

Sambon: "Du kan gå in på systembolaget, där finns den"

Jag: "Var då där? Och förresten jag går inte till vanliga systemet utan tar det på Sveavägen på vägen hem"

Sambon: "Men alltså du går in och kollar på Mat & Dryck"

Jag: "????"

Sambon: "På deras sajt ju!"

Sarahs nyckel

Sarahs nyckel är filmaktuell nu och jag vill gärna se filmen, men tänkte att jag skulle läsa boken först. Och nu har jag gjort det. Journalisten Julia Jarmond får i uppdrag att skriva VeldHiv - om arresteringen och deporteringen av Paris judar i juli 1942 - inför 60-årsdagen av denna hemska händelse. I sitt sökande efter fakta finner hon två saker - dels att de flesta fransmän inte vill tala om dessa händelser, att många inte ens känner till dem [eller vill känna till dem] men hon snubblar också över berättelsen om Sarah som var 10 år då hennes familj hämtades och vars öde är sammanlänkat med hennes mans familj.

I första hälften av boken handlar vartannat kapitel om Julias efterforskningar i nutid och i vartannat får vi veta vad som hände med Sarah och hennes familj den där ödesdigra natten. När det är så väl genomfört som här är det ett effektivt berättargrepp.

Den senare hälften av boken utspelar sig enbart i nutid. Julia kan inte släppa taget om historien trots att hennes artikel sedan länge är klar och publicerad. Hon måste få veta hur det gick för Sarah. Jag tycker inte att denna andra del av boken är fullt lika lyckad som första hälften. Men den är ändå fortsatt lika mycket en bladvändare. För Sarahs nyckel är en lättläst bok och en bok som engagerar.

Pija Lindenbaums författarskap under luppen

Det kan inte hjälpas att jag drar lite på munnen när jag läser Åsa Warnqvists superakademiska [och ganska torra] analys av Pija Lindenbaums författarskap utifrån ett normbrytande perspektiv. Särskilt som vi hade besök av Pija för bara några veckor sedan och hon då berättade att hennes berättelser inte alls alltid är så genomtänkta vad gäller genus och normer som många analytiker gärna vill tro.

Bland annat berättade hon att Else-Marie och småpapporna, som ägnas en del utrymme i artikeln, är inspirerad av en sång som hennes pappa brukade sjunga för henne när hon var liten. Pija berättade att hon aldrig sätter sig ner och tänker att hon ska skriva en "politiskt korrekt" bok. Det är snarare så att den genusdebatt som förekommit när det gäller barnböcker riskerat att hämma henne när hon befunnit sig i processen att starta ett nytt bokprojekt.

Pija Lindenbaum, genus, intressant.se

Nyinstiftat bloggpris

Under bokmässan i Göteborg i höst kommer det nyinstiftade "Forma Books Blog Award" att delas ut för första gången. Som namnet antyder är det bokförlaget Forma som ligger bakom det. Prissumman är på 25.000 kronor, plus att man får smycka sin blogg med en digital logga. Fram till den 15 maj är det fritt fram att nominera sina favoritbokbloggar. Sedan tar en jury vid och väljer ut tre finalister och därefter blir det allmän omröstning för att avgöra vilken av de tre som ska koras till "Årets bokblogg 2011".

Inte så fotogeniska

Idag skulle hela redaktionen fotograferas. En gruppbild skulle det bli. Var det tänkt. Det där med att "jag fastnar inte på bild" stämmer inte så bra på oss. Vi fastnade bara alltför bra. Varenda blinkning och knasiga grimas blev alldeles övertydlig. Man kan lugnt konstatera att vi inte är så vidare värst fotogeniska.

Och om ni undrar var bildbeviset på detta finns, så kan jag meddela att det sedan länge är raderat från kamerans minneskort.

Om folket själv får välja

Om svenska folket själv får välja så ser vår nya tvåhundring ut såhär, eller kanske inte pecis såhär men i alla fall något i den stilen.

Svd, DN

Rockbrud för en kväll

Låtsades att jag var 20-plus-nånting och gick på rockklubb. Vet inte om jag lurade så många fler än mig själv, men det var ju i och för sig ganska mörkt i lokalen. Kan konstatera att det ändå inte hänt så fasligt mycket sen den tid då jag inte behövde låtsas vara 20-plus-nånting för att gå på rockklubb. Samma svartklädda människor med spretigt hår och svårmodig uppsyn.

Anledningen till gårdagens besök var att Principe Valiente spelade på O-baren och eftersom vår kompis är stolt moder till basisten och sångaren var vi naturligtvis där. De är grymt bra. Gå in på deras Youtubesida och lyssna. Och kom ihåg var ni hörde det först!

Nitlott eller högvinst - what's the difference

Jag tror jag ska be att få mina föräldrars alla skraplotter av modell nitlott.
Det har nämligen visat sig att det ibland döljer sig en högvinst bland dem.

Mina föräldrar är med i Miljonlotteriet och där får man en extrachans på alla nitlotter om man registrerar dem på lotteriets webb. Och det var det jag skulle hjälpa till med när det visade sig att en av de s.k. nitlotterna i själva verket var en högvinst på 25.000 kr.

Arg, argare, katten

Vår katt är vanligtvis en väldigt beskedlig katt med stort tålamod. Men när hon tvingades besöka veterinären för fjärde gången på några ynka veckor fick hon nog. Om hon hade hetat Kristina och varit en småländsk torparhustru hade hon säkert vrålat ut: "jag tyar inte mer". Men nu är hon ju en katt och då blev det mer ett fasligt fräsande och morrande i kombination med diverse akrobatiska konster. Jag har aldrig förr hört en katt morra så. Hon lät som en dobberman. Jag lovar.

"Det kanske är det omtalade sköldistemperamentet", funderade veterinären.
"Vadå?" undrade jag.
"Ja, ungefär som man säger att rödhåriga människor är extra temperamentsfulla".

Ja där ser man. Man lär sig något nytt varje dag.

Besök av Pija Lindenbaum.

Idag fick vi besök på bokklubben av en av mina absoluta favoriter. Nämligen Pija Lindenbaum. Hon berättade så härligt ärligt om hur hon tänker - och inte tänker - när hon skapar sina underbara bilderböcker. Hennes böcker är ofta föremål för diverse analyser men det tycker Pija bara är roligt. Det tar hon som en komplimang, även om analysen är helt uppåt väggarna. Men ibland stämmer de ju också, och ibland får de henne att tänka "jamen så kanske man kan se det". Ofta har det som man kanske tror är utslag av en oerhörd fantasi faktiskt en verklig bakgrund. Så till exempel visade Pija bildbevis - i form av några semesterbilder - på vad som låg bakom en del av berättelsen om Gittan och fårskallarna. Enda skillnaden var att på semesterbilderna var det getter och inte får som huserade i och på solstolarna på en grekisk strand. Pija berättade också att debatten om genusperspektiv i barnböcker - och det faktum att hon ofta framhållits som ett gott exempel - ibland har inverkat hämmande på hennes skapande. Att det har gjort henne mer självmedveten, något hon kämpar emot.

Bokfloden

Böcker i långa rader var det idag när Svenska Barnboksinstitutet bjöd in till den årliga bokprovningen där man presenterade alla 2010 års barn- och ungdomsböcker. Inte mindre än 1663 titlar kom det ut under förra året. Men då är det ändå en minskning jämfört med 2009 och 2009 var det en minskning jämfört med 2008.

Men det var inte bara böcker i långa rader. Det var också kvinnor i alla [nästan] föreläsningssalens rader. Jag räknade till 5-6 män i församlingen av totalt cirka 100 personer. Det är ganska anmärkningsvärt. Och det hade inte att göra med att det är 8 mars idag.

När det gäller att identifiera trender i barnböckerna så kan man i bilderböckerna se en att det finns en dragning mot femtiotalet när det gäller färg och form. Intressant också att notera att det under året kommit ut flera bilderböcker som de facto är från 50- och 60-talet men som först nu översatts och givits ut på svenska. När det gäller kapitelböcker är det fortfarande serier och åter serier som gäller. Och bland ungdomsböckerna hittar vi många dystopier, inte sällan med miljöhot eller pandomier som orsak. För den som är intresserad av att fördjupa sig i den gedigna dokumentationen över året som gått så finns den tillgänglig på Barnboksinstitutets hemsia www.sbi.kb.se/bokprovning

Vådan av höga förväntningar

Ibland är det svårt med böcker/pjäser/filmer osv som blivit ordentligt hyllade. Förväntningarna skruvas upp till max. Nu har jag sett The Kings Speech - rejält hyllad och prisbelönt. Visst är den bra, men det kan inte hjälpas att alla skriverier och priser gjort att jag ändå hade väntat mig lite mer.

Skådespelarprestationerna är absolut fantastiska och miljö och tidsandan bra fångad, men annars är filmen egentligen ganska förutsägbar.

Kusligt värre

Det här är lite pinsamt att erkänna. Men ... Min kvällslektyr just nu består av ett manus av Ingelin Angerborn. Det är en rysare för barn i 9-12-årsåldern. Borde väl vara en baggis för en tuffing som mig. Och inte tänkte jag på att det var speciellt läskigt heller. Tills jag skulle släcka lampan. Då tyckte jag att mörkret blev väldigt mörkt...

Boken heter Rum 213 och enligt förlaget Rabén & Sjögrens sajt så kommer den i juni i år. Och omslaget är ganska kusligt också.

Mera Ulrich Hub

Apropå gårdagens inlägg så läser jag i Svd densamme Ulrich Hub också skrivit en pjäs som Lars Norén debuterar som barnteaterregissör med. Även denna gång berättar Hub om pingviner och om texten har någon som helst likhet med Vid arken klockan åtta, så kan det inte vara helt fel. Men jag vet inte ... Jag känner mig lite skeptisk till att se vuxna människor gestalta pingviner och andra djur på en scen. Men så är jag inte 4-5 år heller.

En bok att älska

Jag föll pladask för Ulrich Hubs Vid arken klockan åtta. Det är något med tonen i boken om de tre pingvinvännerna som börjar gräla om ifall Gud finns eller inte. Ingen av dem har ju sett honom!
Samtidigt blir molnen på himlen svartare och svartare och slutligen börjar det regna. Och det regnar och regnar. Det är då som duvan dyker upp och hon har ett viktigt meddelande från Gud. Klockan åtta ska alla infinna sig vid arken, men det finns bara plats för två av varje sort. Det har Gud bestämt. Våra vänner är ju som bekant tre stycken.
Det här är en underbar bok med en filosofisk touch och en fin och finurlig ton.

Klicka på bilden för att förstora den så att ni får ett smakprov på den härliga texten.

Det är en bok

Lodjursjakt för jägarnas skull?

- Jag är orolig för att rådjurstammen kraschar i de områden där lodjurstammen är för stor, säger Hans von Essen på Jägarförbundet i ett pressmeddelande.
- Rådjuren ska räcka till både rovdjuren och jägarna.

Det anser Jägarförbundet som tycker att de 110 lodjur som får skjutas i år är på tok för lite. Anser alltså Jägarförbundet att man ska skicka ut jägare i skogen att skjuta lodjur, så att sedan samma jägare ska kunna skjuta rådjur??

Jag begriper inte varför man måste skjuta några lodjur överhuvud taget. Så vitt jag förstår är rådjuret knappast hotat som art i vårt land.

Svd, DN