... och nu blir det reklamfilm ...

Pst, jag vill bara tipsa om att Lisa Bjärbos nya bok - Allt jag säger är sant - snart kommer ut. Och att hon har gjort ett snyggt och häftigt Youtube-klipp till den. Och så ja, jag har läst den och den är lika bra som hennes förra bok Det är så logiskt alla fattar utom du.

Måndag morgon

Det var förmodligen extra mycket måndag morgon för den måndagströtta grävare som lyckades med bedriften att gräva av en kabel någonstans i Solnatrakten. Och när han nu ändå var i farten och kapade kablar så såg han till att det var en kabel till en s.k. knutpunkt. Punkt slut.

Så här sitter jag nu utan kontakt med min mejlbox eller de externa servrarna.

Högtidsstund i media

Igår utbröt total prinsesshysteri i landet. Och den hysterin lär väl pågå ett bra tag framöver. Åtminstone i media - och kanske framför allt då i "gammelmedia". Min kära sambo - som inte alls är särskilts rojalistiskt orienterad - fastnade framför ett program i TV7 där några människor satt i en studio och pratade prinsessor, kungahus och gud vet vad i all oändlighet. Utan att egentligen säga något alls. Och med jämna mellanrum klipptes över till någon exalterad journalist som stod på något blåsigt ställe och kom med någon nonsenrapport. Det var läge för skämskudden mest hela tiden.

Snart får vi veta vad det lilla knytet ska heta, men det lär inte bli Ulrika Marianne Annika David,  som det råkade stå på hovets hemsida under några minuter när man testade sidan.



Sedan återstår att se om lillan också kommer att bli medlem i Barnens Bokklubb, som hennes mor var en gång i tiden :-)

Victoria, prinsessa, kungahuset

Det förklarar ju en del

Jag tyckte väl att det manus jag just nu läser tog väldigt mycket för givet. Att saker och ting liksom inte förklarades ordentligt. Som om man som läsare förutsattes förstå ändå. Kände mig mer än lovligt korkad, men så kollade jag in förlagets hemsida och såg att det jag läser är del två i en serie som jag inte läst ettan av. Det förklarar ju en del.

Stumfilm om stumfilmens död

The Artist är stumfilmen om när filmen började prata. The Artist är också beviset på att det går att göra rasande bra stumfilm. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att den var gjord under stumfilmens glansperiod i början av 1900-talet och inte 2011. Kläder, mimik, skådespelarnas rörelsemönster, allt känns genuint sent 20-tal. Men så finns där några små detaljer som skvallrar om att det är en modern film och som också sätter extra piff på filmen och gör den till något utöver det vanliga.
Så "the bokstavligt jury" ger The Artist fyra bokstäver av fem möjliga.

Tomma hyllor

Idag går flyttlasset från Palatset på Riddarholmen till nya lokalen på Hantverkargatan. Palatset - ett hus där barn och ungdomar kunde prova på olika kulturaktiviteter - var en  fin tanke som inte fungerade. Åtminstone inte här och nu.

Det här är andra gången Barnens Bokklubb "bor ihop" med ett palats. För snart 20 år sedan hade vi våra lokaler ovanpå Bokpalatset som då låg vid Norrmalmstorg. Bokpalatset skulle vara en mötesplats för alla bokälskare. Där fanns ett café och där anordnades författarmöten, poesiuppläsningar med mera. Också det en idé som inte fungerade. Inte då och där.

Dagens lösen

Jag undrar hur många sådana här askar som bytt ägare idag.

En och annan så´n här har säkert också delats ut.

Själv fick jag ett gulligt kort och mitt favoritgodis.

Tråk-tv

Vi har hur många tv-kanaler som helst - väldigt många i alla fall - och det enda som duger att titta på är ett naturprogram om djurlivet på Madagaskar. Och jag tycker inte ens om naturprogram.

Inte vår än men nästan

Det är inte vår riktigt än, men idag skulle man nästan kunna tro det. Februari när den är som bäst. Solen lyser. Solen värmer. Snön gnistrar och det verkar som om hela Stockholm är ute och promenerar på isen.

Liten smygtitt

Förra veckan var jag bjuden på mingel hos Lilla Piratförlaget. Vilket i sig var väldigt trevligt. Men allra bäst var ändå att vi alla fick varsin present. Nämligen Lilla Piratförlagets första bok - Bockarna Bruse på badhuset av Bjørn F. Rørvik och Gry Moursund. Hur fin som helst är den. Och rolig. Vansinnigt rolig.

Galen gala

Man förundras över den tid vi lever i när Gaygalan leds av Ica-Sebastian [låt vara att Magnus Skogsberg ledde galan i eget namn] och där priset Årets duo går till Comhems Judith och Judith.

Läs merom, galan och se bilder.

Flytt igen

Det här blir snart Barnens Bokklubbs nya tillhåll. Det var visserligen inte länge sedan vi flyttade in i häftiga lokaler på Riddarholmen, men eftersom Palatset så snöpligt och sorgligt gick i konkurs i januari och husets framtid är högst oviss så måste vi flytta på oss. Och det tämligen ganska snart. Inom några veckor. Idag var jag på inspektionsrunda för att kolla upp sådant som datauttag, nätverk, fiber och annat som ett kontor anno 2012 behöver vara utrustat med. Det mesta finns, men en del nytt måste införskaffas och en del fixande blir det.

Har du hört den förut? Ja, jag tror det

Helena Bergströms felsägning i början av kvällens deltävling av Melodifestivalen kanske inte var så fel trots allt. När hon skulle säga att vi totalt i alla deltävlingar kommer att få höra 32 nya låtar, snubblade hon till på orden och det blev 2. Med tanke på att det mesta av det jag hörde ikväll lät ganska bekant kanske 2 ligger närmare sanningen än 32.

Oj oj oj vad bra

Jag var på Dansens hus igår och såg Svansjön. Och oj oj oj vad det var bra! Häftig dans. Häftig musik. Häftig dekor. Jag blir både avundsjuk och imponerad när jag ser dansarnas otroliga kroppskontroll. Jag vill också kunna.

Det enda lilla minus jag kan hitta i själva föreställningen är väl - det som jag tycker slitna- greppet att göra  svanarna till drogberoende prostituerade och Rothbart till en dealande hallick. Men eftersom allt annat var så bra så valde jag att ignorera detta.

En annan sak som jag aldrig upphör att förundras över är att man tycker att man måste ha godis med sig in i salongen. Kan man inte sitta still i några timmar utan att stoppa något i munnen? Laddar man upp med godispåse när man bänkar sig för att se nyhetstimmen på tv också?

Tävlingstips

Ett litet tips. På www.babyboken.se kan du tävla om ett välfyllt och fint bokpaket.

Meryl Streep ÄR Margaret Thatcher

Meryl Streep ÄR Margaret Thatcher. Meryl Streep är också bättre än filmen.
Filmens utgångspunkt är den åldrande Järnladyn som osorterat och glimtvis minns sina triumfer och sina nederlag.

Jag håller med Kulturloggen om att filmen bitvis är rörig och att den mest surfar på ytan.Filmen behandlar inte så mycket om den samtid i vilken hon verkade eller om den politik hon förde. Givet detta är det desto mer komiskt att jag fick en pamflett i min hand när jag köade för att komma in på biografen. Pamfletten var enligt egen utsago "ett propagandablad som handlar om propagandafilmen The Iron Lady". Jag vet inte vem/vilka som står bakom detta blad, men frågan är om de sett filmen. Kanske vill de rida på samma våg som de som ordnade med den gångna helgens överklassafari till Saltsjöbaden.

Om Järnladyn i Svd, DN