Stockholms farligaste trafikanter

Jag fattar inte riktigt grejen med alla dessa cykeldårar som tagit över Stockholms cykelbanor. De kommer farande som om det gällde livet - eller åtminstone en topplacering i Giro d'Italia. Jag misstänker att de tänker att de ska vara effektiva och passa på att klara av dagens träningspass samtidigt som de reser till och från jobbet. Fine. Men de är smått livsfarliga där de kommer susande i sina slimmade träningskläder utan att ta någon som helst hänsyn till oss övriga cyklister som håller ett mer sansat tempo.

Hur skulle det gå om någon motorfantast skulle få för sig att det är en bra idé att träna lite rally eller formel 1 och dra på som en dåre genom stan? Förstår inte varför man tycker att man har rätt att prejas och skippa allt vad trafikvett heter bara för att man sitter på en cykel .

En eftermiddag på Dramaten

Om man är en vuxen man och råkar hamna på en teaterföreställning som man inte uppskattar så behöver man väl ändå inte sitta och sucka sig igenom hela föreställningen? Särskilt inte som den bara är 1  och 40 lång och man på det hela taget sitter ganska bekvämt.Men tydligen ansåg herren som satt snett bakom mig på Dramaten häromdagen att han var tvungen att visa sitt missnöje på detta sätt.

Föreställningen i fråga var Mats Eks version av Spöksonaten. Helt suverän tycker jag. Det var förvisso inte helt enkelt att förstå allt det som hände på scen - och det var en hel del. Full rulle mest hela tiden. Väldigt intensivt och fy tusan så kul och bra det var. Det jag gillade allra bäst var nog att man for ut i till synes omotiverad dans allt som oftast. Riktigt fulvacker koreografi dessutom.

En fantastisk bok

Många av de manus jag läser för Barnens Bokklubbs räkning lämnar mig tämligen oberörd. Jag läser dem ganska slentrianmässigt med avsikt att bedöma kvalitet - att vi kan stå för dem - och läsvärde för de barn och ungdomar som är den egentliga målgruppen. Men så ibland dyker det upp ett manus som är något alldeles extra. Ett sådant manus är Månjättarna av Gonzalo Moure. 

Månjättarna handlar om Pablo och hans familj som tar sig an ett sommarbarn från Västsahara. De tror att det ska bli en pojke och Pablo väntar och längtar och planerar för allt roligt de ska hitta på. Men så kommer det en flicka och Pablo blir både arg och besviken. Men så småningom växer en vänskap fram mellan dem. Skör till att börja med, men sedan allt starkare.

Jag kände inte igen/kom inte ihåg författarens namn men direkt när jag började läsa tyckte jag mig känna igen den fantastiska tonen från Karamellens ord som jag läste och bloggade om för drygt ett år sedan. Mycket riktigt, det är samma författare. Och samma underbara känsla i texten. Jag förstår inte hur han bär sig åt för att förmedla sådana känslor. Det är vackert, det är rörande, vemodigt och sorgligt.

Stängt var det här

Svensk bokhandels webbsajt - svb.se - övergår som första tidning i Sverige (eller har jag fel?) att bli en betalsajt. Fullt ut. Jag har i och för sig länge förvånats över att de allra flesta tidningar bjuder på i princip allt sitt material på sina webbsidor och undrat när betalsajterna skulle komma. Men att som Svensk bokhandel låsa in precis allt känns som ett hopplöst omodernt tilltag. Malin funderar på sin blogg över hur de nu ska kunna arbeta med sociala medier, och det kan man ju undra.
Men vad som är än mer förunderligt är att de satt hänglås även på sin sida svb.se/bokrecensioner där de i princip bara har lagt in länkar till bloggar och andra tidningars recensioner. Man kan alltså inte ens klicka på dessa länkar utan att få upp en ruta där man ombeds att logga in eller betala!

I am calling from India

Nej så sa han faktiskt inte och jag vet inte om han gjorde det heller - ringde från Indien alltså. Men han pratade en sån där studsande indisk-engelska och han vill diskutera "the possibility of a business synergy". Han var representant för et it-företag specialiserat på en himla massa saker, men bland annat e-handel och kundvård (fast på engelska). Nu är visserligen mina engelskakunskaper - liksom de flesta svenskars - fullt acceptabla, men jag känner mig inte helt bekväm med att diskutera eventuella framtida affärssamarbeten på engelska. Om man nu vill ragga nya kunder bland små till medelstora svenska företag som är verksamma enbart på den svenska marknaden tror jag att man har en del att vinna på att ta kontakt på svenska.

Till vildingarnas land

Maurice Sendak har avlidit 83 år gammal. Han är väl mest känd för sin underbara bilderbok Till vildingarnas land, som också filmatiserades för något år sedan. Boken kom redan 1963 så egentligen borde jag ha kunnat få den läst för mig som liten. Men det fick jag inte. Däremot var det en av de första bilderböckerna jag bekantade mig med - och föll pladask för - när jag började arbeta på Barnens Bokklubb för en herrans massa år sedan. Till vildingarnas land är en av de där härliga bilderböckerna som har så många bottnar att där finns något för alla, barn som vuxna.

Läs mer Svd, DN

Serier som drog

Det här med att köpa tv-serier boxvis och sedan maraton-titta blir lätt en drog. Vi har avverkat alla tidigare säsonger av Mad Men (och bryr oss faktiskt inte om att följa säsong 5 som går på tv nu, utan väntar istället tills boxen kommer) Boardwalk Empire, Downton Abbey och nu senast Damages. Tre långa kvällar och så var säsong ett avklarad och idag låg äntligen säsong två i brevlådan när vi kom hem.

I sus och dus

För några veckor sedan åkte jag på en rejäl förkylning. En sån där skön en, då jag mest sov hela dagarna och knappt ens orkade kolla på tv och att läsa var inte ens att tänka på. Med förkylningen följde lock för öronen så jag har gått omkring med en känsla av att ha tryckt in ett kilo bomull i vardera hörselgång. Nu har det så smått börjat släppa men kvar dröjer sig ett envist susande i öronen. Ganska irriterande faktiskt.

Lite av ett moment 22

Att vara företagskund hos Tele 2 är sannerligen ingen dans på rosor. Att få något vettigt ur deras s.k. kundtjänst är inte det lättaste. För några veckor sedan skickade jag en fråga som besvarades med att mitt ärende hade fått ärendenummer .... Så jag väntade och väntade. Men när det gått några veckor så uppgav jag nämnda ärendenummer och påpekade att jag fortfarande inte fått något svar. I retur kom ett nytt mejl med ett nytt ärendenummer. Jag avvaktade ytterligare någon vecka innan jag återigen hörde av mig. Nu uppgav jag för säkerhets skull bägge de ärendenummer jag fått. Och i retur kommer ett mejl med information om att mitt ärende är mottaget och ... ytterligare ett nytt ärendenummer. Det kanske inte är så konstigt att de aldrig lyckas lösa några ärenden när det enda de gör är att tilldela nya ärendenummer. De torde ha en hel drös oavslutade ärenden liggande.

En liten musikvän

Visst är den söt, vår lilla musikvän? Blev glad när jag hittade den lilla högtalaren. Slog till direkt och det blev en kul present till sambon.