Karin Boye i Berlin

Det händer ibland - ganska ofta - att man saknar en bok när den är slut. Man vill ha mer. Så känner jag efter att ha läst Jessica Kolterjahns bok Den bästa dagen är en dag av törst. Efter att ha följt Karin Boyes upplevelser och våndor i Berlin 1932 känns det märkligt att kastas tillbaka till vardagen i Stockholm år 2013 igen. Jessicas språk och sätt att berätta fungerar nämligen på det sättet. Det tar en med på en resa i tid och rum. 

Romanen är skriven i jagform men skulle ändå kunna kallas för en dramadokumentär eftersom den ändå till stor del bygger på material som finns dokumenterat. Karin Boye reser till Berlin i januari 1932. Hon reser dit för att gå i psykoanalys  För att bli kvitt "dödsmakterna" och bli botad från sin homo/bisexualitet. Berlin kanske inte är rätt stad vare sig för det ena eller det andra av detta. En av världens största och mest fruktade "dödsmakt" har börjat växa fram och brunskjortorna är allt synligare på Berlins gator. Samtidigt finns i Berlin under den här tiden gott om homosexuella klubbar och caféer. 

Jag tycker det är ett bra grepp att Jessica har begränsat handlingen till Karin Boyes tid i Berlin - även om jag som sagt gärna skulle vilja veta mer ... Men mitt intresse för Boye är återuppväckt och förutom att bläddra i mina gamla diktsamlingar är jag väldigt sugen på att läsa hennes romaner. Så får det bli.