Årets ALMA-pris till Sonya Hartnett

Idag tillkännagavs att Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne går till den australienska författaren Sonya Hartnett. När jag kollar resultatet av DN:s läsarfråga undrar jag i mitt stilla sinne om ALMA-priset lider av Nobelpris-komplex och går in för att välja författare okända för "den breda massan". Eller så är folk bara väldigt ointresserade av barn- och ungdomsboksförfattare om de inte kommer från Sverige. Hur det än är med den saken så visar testresultatet att 93% aldrig hört talas om Hartnett.

Men, ok, med tanke på att bara två av hennes böcker blivit översatta till svenska så kanske det inte är så konstigt att hon är tämligen okänd för de flesta. Men nu när hon fått priset får vi hoppas att fler av hennes böcker blir översatta. För hon är en intressant författare som inte väjer för svåra och komplicerade ämnen.

De två böcker som översatts hittills heter Skuggan av den randiga vargen och Jag är djävulen. Jag har läst dem båda och tycker att de är helt suveräna. Spännande, täta intriger och ett vackert välmodulerat språk.

Mer att läsa i DN och SvD, intressant.se
Andra bloggar om: Sonya Hartnet, ALMA-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Litteratur

Rekordmånga barnböcker under 2007

Svenska barnboksinstitutet har haft sin årliga bokprovning. Jag var inte där men har läst deras sammanställning över trender och och tendenser inom barnboksvärlden. Att barnboksutgivningen ökat framförallt vad gäller bilderböcker och tonårsskildringar har vi märkt när vi letat böcker till de åldrar som finns däremellan. Man har också uppmärksammat att många böcker innehåller vilsna eller frånvarande vuxna. Det har vi ibland skrattat lite åt på redaktionen när vi läst den femtielfte ungdomsromanen med skilda/frånvarande/missbrukande eller i största allmänhet stukade vuxna.

Barnboksinstitutets sammanställning finns att ladda ner på deras hemsida och jag kan rekommendera den för alla som är intresserade av barnboksbranchen.

Andra bloggar om: Böcker, Barnböcker, Litteratur, SvD och DN, intressant.se

Nej tack! Nej tack!! NEJ TACK!!!

Åååh varför kan inte företag få nixa sig? Jag blir dagligen och stundligen uppringd av diverse företag som vill sälja på mig IT-lösningar av allehanda slag. Ofta har företagen något krångligt engelskt namn innehållande ordet "solutions" som säljaren snabbt sluddrar fram för att sedan ställa frågan: Har du hört talas om oss? När jag då svarar "Nej" kommer en lång snabb harang. De formligen spottar ur sig orden snabbt som attan för att inte ge mig en chans att avbryta dem. Sedan vill de boka in ett möte för att presentera sig och sina idéer.

"Nej tack! Nej tack!! NEJ TACK!!!"

Andra bloggar om: Telefonförsäljare, Reklam, intressant.se, SvD och DN

Spiderwick på film

Igår var det förhandsvisning av Spiderwick för Barnens Bokklubbs medlemmar. Jag gick tillsammans med mina brorsbarn. Det är bra att ha dem som alibi ibland när man vill gå på barnfilm eller göra "barnsliga" saker. Men just Spiderwick är lika mycket en familjefilm som en barnfilm. Tre barn flyttar med sin mamma till ett gammalt kråkslott och ganska snart börjar det hända märkliga saker. Det är som om det finns olika väsen i och runt huset. När Jared sedan hittar Arthur Spiderwicks fälthandbok får allt sin förklaring och då kan han också se alla vättar och andra sagoväsen som finns runt omkring oss. Men det visar sig att boken också innehåller farlig kunskap och i och med att Jared plockat fram boken ur sin gömma väcker han upp montstret Murgarath som är ute efter boken.

Filmen bygger på Holly Blacks böcker om Spiderwick. Jag hörde en liten kille som tyckte att filmen gick för fort fram och med tanke på att filmen på sina knappa två timmar skulle få med innehållet i fem böcker så kan man ju tänka att händelseförloppet måste speedas upp och en hel del utelämnas.

Boklunch

Idag hade vi boklunch på jobbet om Innan jag dör av Jenny Downham. I vanliga fall brukar våra åsikter gå isär och det kan bli ganska livliga diskussioner om böckerna. Men idag var vi rörande överrens. Detta är en superbra bok som verkligen berör. Den är välskriven och känns äkta. En bok som kräver ett storpack pappersnäsdukar och som man med fördel läser när man är själv. En av mina kolleger berättade att hon satt på pendeln och läste just när hon kom till ett extra sorgligt kapitel och att hon började "fulgråta" vilket ledde till att folk runtomkring diskret flyttade sig så långt från henne de kunde.

Handlingen i korthet: Det handlar om 16-åriga Tessa som har leukemi och vet att hon ska dö. Snart. Hon har en lista på saker hon vill göra innan hon dör. Ha sex, testa knark, köra bil, bli kär o.s.v. Med beslutsamhet ser hon också till att genomföra det hon skrivit upp på listan och boken är full av dråpliga situationer samtidigt som den förstås är väldigt sorglig.

Redaktionsmötets dilemma

Varje torsdag har vi redaktionsmöte på jobbet. Men egentligen kanske det vore mer korrekt att kalla det läsredovisningsmöte. Det är nämligen då vi går igenom och redovisar de böcker/manus vi läst under veckan och funderar och planerar kring om, hur och när vi ska presentera dem i bokklubben. På det här viset får vi oss till livs en massa böcker vi inte själva läst och det är ju bra och nödvändigt ur arbetssynpunkt, för det vore ju en omöjlighet att alla av oss läste alla böcker. Men samtidigt blir det ju lite trist ibland för våra redovisningar innehåller oundvikligen en massa spoilers som gör det mindre intressant att läsa boken ifråga. Så var det idag när en av mina kolleger berättade så inlevelsefullt om en bok som verkar jättespännande. Och jag skulle nog vilja läsa den, men samtidigt vet jag ju i princip allt som händer i den och framför allt så vet jag hur den slutar.

intressant.se

Mr Tourette och jag

Jag ville verkligen tycka om den här boken. Blev glad när den damp ner i brevlådan och tänkte att det skulle vara en intressant och bra bok. Men tyvärr blev jag lite besviken.

I korta kapitel återger Pelle Sandstrak episoder ur sin uppväxt kopplade till hans tics och tvångsmässiga beteende. Jag tror att han försöker beskriva det från insidan, så som han upplevde det, som det var. Obegripligt för honom själv och alla i hans omgivning innan han fick diagnosen tourettes (vilket var först i vuxen ålder). Och det är kanske detta som gör det obegripligt för mig som läsare också. Ibland måste man gå lite utanför sig själv, ha lite distans, när man ska försöka förklara något för andra. Det saknar jag här. Trots dessa mina invändningar är Pelle Sandstraks minst sagt dramatiska liv naturligtvis intressant. Men kanske är det intressantare att höra honom berätta om det, vilket jag förstått att han reser runt och gör. Som bok i denna form blir det tyvärr segt och långtråkigt.

Andra bloggar om: Böcker, Tourettes syndrom, intressant.se

Koncentrationssvårigheter

När jag för en gångs skull har tid att ägna mig åt manusläsning på arbetstid känner jag mig lätt scizofren och har klara koncentrationssvårigheter. Hattar fram och tillbaka mellan olika manus och böcker utan att riktigt fastna eller ryckas med av någon av texterna.

Bokfemman vecka 10

Malins tema för bokfemman denna vecka är favoritämne, dvs. något speciellt ämne/tema som triggar mig att välja en bok. Det finns egentligen två ämnen som gör att jag är extra snabb att plocka åt mig en bok. Det ena är utanförskap på ett eller annat sätt. Det andra, och det som jag valt att bygga min bokfemma kring, är andra världskriget. Det spelar inte så stor roll om det rör sig om faktaböcker, biografier, självbiografier eller rena romaner - handlar det om andra världskriget så är chansen stor att boken hamnar hos mig.

Min bokfemma på temat andra världskriget:

Mannen utan öde av Imre Kertész - Boken är inte en självbiografi i ordets rätta betydelse men berättelsen bygger på Kertész egna upplevelser i nazisternas förintelseläger. Den skiljer sig också från många av de självbiografier om förintelsen som har skrivits genom att den har stora skönlitterära kvaliteter som annars är sällsynta i en självbiografi, men så fick han ju nobelpriset också.

Sophie Scholls korta liv - Hermann Vinkes biografi över Sophie Scholl som tillsammans med några andra tyska ungdomar var aktiv i den anti-nazistiska motståndsgruppen Vita Rosen i Tyskland under kriget. Jag var ganska ung när jag läste den första gången och blev väldigt berörd av hennes mod och olyckliga öde.

Bortom minnet, bortom glömskan av Ebba Sörbom - en oerhörd stark skildring av hur 17-åriga Ebba (men hon hette något annat då) kom till Sverige efter att ha räddats ur Auschwitz. Boken beskriver hennes isolering mitt bland välmenande människor som inte kunde förstå och inte ville ta in det hemska hon upplevt.

Maus av Art Spiegelman - i serieform berättar Spiegelman sin fars historia. Det är märkligt hur denna avskalade lätt absurda form med judarna som möss och nazisterna som katter ger en nära och skakande bild av det som hände.

Faderland av Robert Harris - När kommissarie March börjar utreda ett mord kommer han en mycket farlig hemlighet på spåren och hans liv är i fara. I deckarens form har Harris gjort ett intressant tankeexperiment om hur Europa, och världen, hade kunnat se ut om Hitlertyskland vunnit andra världskriget.



Andra bloggar om: Bokfemman

Cirkus melodifestival

Hemma igen efter tre veckor i Afrika landar jag mitt i haussen kring den svenska uttagningen till schlagerfestivalen. Löpsedlarna gapar ut det senaste viktiga som hänt och spekulerar kring vad som kan tänkas hända. En sångerska är för smal, en annan törs inte dricka (vin eller vad?) för att hon är rädd att klänningen ska spricka. Och mina arbetskamrater var vänliga nog att göra mig uppmärksam på Christer Sjögrens "I love Europe". Ja, vad säger man?? Men enligt Svd skickar Irland en kalkonschlager - i ordets rätta betydelse dessutom.



Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, intressant.se