11 juni 2007

Bloggare vs Litteraturkritiker

Jag har tidigare kort berört debatten som pågår i USA där litteraturkritiker tycker att bloggare utgör ett hot mot den seriösa litteraturkritiken. Igår kunde man i SvD läsa en artikel på samma tema. På sedvanligt svenskt manér är man lite mer nyanserad och försiktig i sin hållning, men lite indignation och "von oben"-perspektiv lyser igenom här och var. SvD:s kulturredaktör Kaj Schueler är rädd för att om bloggarna tar över så kommer de etiska reglerna åsidosättas och han är också orolig för att bloggare lättare ska låta sig köpas av förlagen. Frilansskribenten Annina Rabe gör skillnad på kvalificerad kritik och allmänt tyckande.

Det är intressant att det är kulturredaktionerna själva som alltmer börjat uppmärksamma bloggandet som ett växande fenomen för att sedan skriva artiklar där man (oroligt) jämför bloggarna med litteraturkritiken. Mig veterligt är det inga bloggare som initierat debatten. Dessutom tror jag att de som bloggar om böcker och läser bokbloggar också är ganska ivriga läsare av kultursidorna.

Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer :

Anonym sa...

Vad som dessutom slår mig är att många av dem som skriver bokbloggar har ett genuint intresse av litteratur. Många är litteraturvetare (precis som de fiiina litteraturkritikerna.

Det handlar om att markera revir och inte släppa in andra på sitt inmutade område.

Att denna diskussion förs överhuvudtaget tyder på att kritikerna känner sig hotade. Att skriva en recension ÄR att tycka något, oavsett vem du är eller vem du jobbar för.

Jag kan tycka att en bokblogg är mer fri än en morgontidningskritiker. Bokbloggaren blir inte bjuden på tjusiga snittar med lite viiin när en bok släpps, han/hon får snällt vänta tills boken finns tillgänglig i den lokala bokhandeln. Det är lättare att förhålla sig neutralt till litteraturen om inte magen är full med gratismat.

Anonym sa...

Det är nog lite märkligt att bloggarna anses vara ett hot. Det är inte bloggarna som hotar kritiken. Så som jag ser det är hotet det att ägare och finansiärer i olika tidningar tycker att den traditionella kritiken inte längre behövs nu när litteraturbloggarna blir flera. Det är ett mycket smalt perspektiv. Att man minskar på utrymmet för traditionell med lummiga hänvisningar till bloggsfären.

Sedan finns det ju nog ofta en större sakkunskap hos kritiker än hos bloggare, vilket betyder att det oftare förekommer en betydligt bredare strukturerad översikt över litteraturen hos kritikerna. Alla bloggare besitter inte en lika stor kunskap om litteraturhistoria eller ens samtida litteratur. Vilket inte nödvändigtvis gör bloggarna till recensenter, förstås. Men sakkunskap är alltid sakkunskap, och subjektiva åsikter är alltid subjektiva åsikter.

Nu måste jag kanske påpeka att jag själv inte är kritiker.

AnnCharlott sa...

Bloggare må ha olika anledningar till varför de vill blogga, men jag håller med dig Marika om att bokbloggarna har ett genuint litteraturintresse. Och en recension mynnar oftast ut i någon form av personligt ställningstagande hur mycket kritiker man än är. Sedan håller jag med dig, Mathias om att det ju knappast är kritikerna som vill avveckla sin egen verksamhet. Men de riktar in sig på fel "fiende" när de ondgör sig över bloggare. (Detta har iofs inte skett i så stor utsträckning i Sverige än, utan gäller främst debatten i USA.)

Anonym sa...

Det är verkligen ett erkännande för amatörrecensenten om recensioner
skrivna i bloggar och på liknande litteratursidor skulle konkurrera ut
den professionella litteraturkritiken i de stora dagstidningarna, de stora
kvällstidningarna och litteraturtidskrifterna! Det skulle ju innebära
att tidningsredaktörerna och de anställda journalisterna känner att de inte
kan konkurrera med obetalda amatörer, som i jämförelse är oerhört mer oerfarna att skriva för en publik. Märkligt att de ens kan tänka tanken. Det skulle ju innebära att litteraturkritiken är så lätt att behärska att ingen som helst utbildning eller erfarenhet i denna behövs. Genom att visa rädsla för litteraturbloggarna avslöjar journalisterna ett eget dåligt självförtroende och därtill bristande kompetens. Och det var väl ändå inte meningen! Det hela känns pinsamt., vilken nivå ….. Konkurrensen från amatörerna skulle ju tvärtom vara en sporre för alla kulturjournalister att prestera än mer intelligenta och genomarbetade recensioner i sina tidningar!