Det har väl knappast undgått någon som läst min blogg att Jeanette Winterson är en av mina absoluta favoriter. Under semestern läste jag hennes bok Passionen, och inte blev jag besviken den här gången heller. "Jag berättar sagor. Tro mig." är en återkommande fras i boken. Och nog är det fantastiska, färgsprakande sagor hon berättar, Winterson. Till en början får vi omväxlande följa Henri och Villanelle och deras öden och äventyr.Henri är en ung pojke som tagit värvning i Napoleons armé. Hans litenhet gör att han blir placerad i köket där han har tur att bli den som tillagar och serverar kyckling till den store Bonaparte. Henri brinner (åtminstone till att börja med) av kärlek och hängivenhet till Napoleon och det ärofulla kriget i Frankrikes namn.
Villanelle är en ung driftig kvinna i ett myternas och sagornas Venedig. Utklädd till ung man arbetar hon på kasinot där hon förför både män och kvinnor. Hon leker med andras känslor, ända tills hon själv blir lekt med och bestulen på sitt hjärta.
Ödets vindlande vägar för dem båda så småningom till Ryssland, där de möts som desertörer och slår följe på en flykt genom Europa - mot Venedig. Och mot slutet...
Naturligtvis handlar det om passion, om hängivenhet och besatthet, om kärlek och hat. Den "verklighet" Winterson beskriver gränsar (som så ofta i hennes fall) till det fantastiska. Särskilt hennes skildring av Venedig, som är både spektakulär och drömsk. Det är sagolikt vackert, men också vemodigt och sorgligt.
Andra bloggar om: Litteratur, Jeanette Winterson
intressant.se
2 kommentarer :
Jag måste helt enkelt ta och ge henne ytterligare en chans! :-)
Jo, gör det. Du skrev att du tyckte om hennes språk och det är något jag upplever att hon har utvecklat ytterligare i sina senare böcker. Och det här att berätta historier med inslag av det fantastiska och sagolika där allt är möjligt (som att gå på vattnet).
Skicka en kommentar