21 augusti 2007

Bokfemman vecka 34

Oj vad veckorna flyger iväg. Nu har Malin redan lagt upp en ny bokfemma. Den här gången gäller det att lista svenska favoriter - författare och/eller böcker.

Pär Lagerkvist har jag haft med tidigare men då gällde det manliga författare och platsar han där så platsar han definitivt här också. Som jag fascinerades av hans författarskap när jag först stiftade bekantskap med det. Barabbas, Dvärgen och Bödeln är favoriter jag ständigt återkommer till.

Katarina Kieri - med till synes små medel gör berättar hon om stora ting. Så distinkt och precist använder hon språket och får med så mycket med så få ord. Men så är hon poet också. Jag har läst hennes (ungdoms)böcker Ingen grekisk gud, precis och Majas morsas kompis sambo. De är bägge mycket bra.

Göran Thunström har jag inte läst så mycket av. Men Juloratoriet tillhör en av mina stora läsupplevelser. Jag tyckte så mycket om språket och gjorde understrykningar och noteringar i marginalen på den boken. Men tyvärr lånade jag ut den för många många år sedan och har inte sett den sedan dess. Ett citat minns jag än men jag är inte säker på att jag minns det exakt; "Det finns ögonblick som för alltid förändrar livet." Så dramatiskt tyckte mitt unga jag.

Marianne Fredriksson. Jag gillar inte allt hon har skrivit men Simon och ekarna är en annan av mina stora läsupplevelser som ung.

Stieg Larsson och hans tre böcker om Micke Blomqvist och Lisbeth Salander. Jag är inte säker på att hans milleniumserie skulle hamna på bokfemman om något eller några år, men än så länge har jag abstinens. Jag vill ha mer av Lisbeth Salander!

Andra bloggar om: , ,

2 kommentarer :

Magica de Hex sa...

Ja Göran Thunström skulle gott ha kunnat platsa på min lista också. Nu är det ett tag sedan jag läste honom, men Tjuven är nog en av mina stora läsupplevelser. Tänk så många bra böcker - och författare det finns!

*Malin* sa...

Den där Larsson återfinns ständigt på alla bokbloggar o jag måste nog ta tag i den läsningen. Likaså gäller Läckberg. Jag gillar ju inte riktigt deckare, men det känns som ett måste att läsa dem nästan.