En författare - två böcker

I vintras läste jag Sinne utan svek, Inger Jalakas första bok om kriminalinspektör Margareta Nordin. En helt okej deckare. Kul att stifta bekantskap med en ny "krimmare". Så när jag såg att det kommit ytterligare två böcker om Margareta Nordin läste jag dem i snabb följd. Den ryske mannen och Ur min aska heter de.

Liksom i den första boken koncentreras inte heller de två följande på en enda deckargåta att lösa. Det handlar mer om livet på polisstationen och de fall som för stunden är de viktigaste. I Den ryske mannen är det dels en hängning som visar sig var mord och inte självmord och ett rån mot en securitastransport. I Ur min aska rör det sig om jakten på ett pedofilnätverk parallellt med ett familjebråk som urartar.

Låt mig säga med en gång att det inte rör sig om "stor litteratur". När man läser två böcker på raken såhär blir det uppenbart att författarens sätt att presentera de olika personerna på polisstationen är mer eller mindre kopierat från den ena boken till den andra vilket blir lite trist och tjatigt.

Annars skiljer sig Den ryske mannen och Ur min aska sig från varandra på det sättet att den förstnämnda är tämligen svag. Den känns oengagerat skriven, har inte alls den nerv och spänning som den senare boken. I Den ryske mannen kretsar dessutom en stor del av handlingen kring Margaretas privata sorg då hennes mamma är en av de som försvinner i vågorna i tsunamin julen 2004. Men detta är så distanserat berättat att det aldrig känns och man kommer inte henne eller hennes sorg nära.

Ur min aska däremot är gastkramande - för att låna en gammal klyscha. Den hade jag svårt att lägga ifrån mig. Och där är det framför allt skildringen av en familj i totalt sammanbrott som griper tag i mig. Dock tycker jag att upplösningen är lite väl enkel, som om Jalakas haft lite bråttom att bli klar. Och det gäller för båda böckerna. Hur det var med den första Sinne utan svek, minns jag faktiskt inte.


Andra bloggar om: Böcker, Litteratur, Inger Jalakas, intressant.se