19 januari 2008

Resetankar

När vi bokade vår resa i höstas tyckte jag att februari var oäändligt långt bort. Sambon började ganska tidigt att planera och förbereda sig. Men jag tyckte det var på tok för tidigt. Det var ju så låång tid kvar. Och till saken hör att jag inte är så bra på det här med förberedelser och planering. Är kanske lite lat helt enkelt. Men nu kommer i alla fall avresedagen rusande mot mig i expressfart. Som tur är så för sambon nitiskt listor över sådant som måste göras. Och prickar sedan nogsamt av vad som är gjort och påminner om det som återstår att ta itu med.

Just nu ligger dock resans detaljplan en aning i träda i avvaktan på hur utvecklingen i Kenya artar sig eller urartar. Att vi åker iväg är helt klart och vi kommer att åka via Nairobi. Men därifrån drar vi direkt till Tanzania. Det är sedan efter Kilimanjaroäventyret som frågetecknen hopar sig. Det är klart att vi kan ju alltid stanna i Tanzania och åka på Safari där men vi vill ju till Kenya. Hade sett fram emot det. Men det rapporteras hela tiden om fortsatta oroligheter i landet. Vilket är både tragiskt och frustrerande. Hur folk förstör för sig själva och framför allt hur makthavare och politiker på bägge sidor så konsekvent vägrar ta sitt ansvar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant.se

3 kommentarer :

Matilda sa...

Jo visst är det trist att ni kanske inte får uppleva Kenya som ni vill, men ni får i alla fall Tanzania och Kilimanjaro, och DET är ju inte helt fy skam! :D

Situationen där är tragisk. Men antagligen oundviklig. När europerna för länge sedan satt där med sina linjaler och drog gränser som delade stammarnas utbredning i flera bitar visste de väl inte vad som skulle hända på grund av deras gränsdragning.

AnnCharlott sa...

Eller så brydde de sig inte. De drog sina streck som det passade dem och brydde sig inte alls om vad som passade befolkningen.

Magica de Hex sa...

Det är horribelt (om man börjar tänka på det ur den aspekten och det måste man förstås) - men egentligen inte så förvånande - vi kan ju jämföra med hur de europeiska statsöverhuvudena gav bort ett helt land som redan var fullt av invånare ... jag pratar om Israel förstås.