Funny games ... not

Igår var det förhandsvisning av Funny Games U.S. Hanekes remake av sin egen film från 1997. Det var en obönhörligt obehaglig film. Bra eller dålig? Jag vet inte riktigt. Den följer på många sätt mallen för den här slags psykologiska skräckthrillers där en familj som lever sitt trygga välbärgade liv helt plötsligt blir utsatta, i det här fallet för två psykopater i form av två till synes väluppfostrade och välartikulerade unga män.

Men det är ändå något mardrömslikt över den här filmen som gör att den skiljer sig från mall 1A. Den innehåller fler brott mot den filmkonventionen som jag inte kan gå närmare in på här utan att avslöja för mycket. Så skulle jag rekommendera den här filmen? Ja, det skulle jag. Inte som en "måste se-"film, men ändå sevärd och intressant på sitt sätt. Om inte annat för att diskutera hur han använder filmmediet, och vad han egentligen är ute efter, om filmen har någon undertext.