Den här boken är spännande som en thriller har en deckares bladvändarupplägg samtidigt som den berättar en ledsam historia om sorg, hämnd och vinningslystnad.
En dimmig sommardag på Öland i början på 70-talet försvinner Julias sexåriga son Jens spårlöst. Tjugo år senare får Julias pappa en barnsandal skickad till sig i ett kuvert utan avsändare. Sandalen är misstänkt lik den Jens bar vid försvinnandet och detta blir upptakten till att hemligheter ur det förflutna börjar göra sig påminda.
Johan Theorin väver ihop sin berättelse där skeenden från olika årtionden samverkar för att alla mötas och få sin förklaring i bokens nutid. Det är rasande skickligt gjort och det finns en ton i Skumtimmen som påninner lite om Ajvides bok Människohamn. Det är väl framför allt vemodet och ekot från det förflutna jag tänker på.
4 kommentarer :
Låter onekligen spännande!
du är fantastisk på att återge böcker utan att avslöja för mycket :)
Vilken smart koppling till människohamn! Jag tänkte på den boken när jag läste Theorin men lyckades inte riktigt formulera det för mig själv.
Du måste läsa hans nya, Nattfåk, också! Ännu mer Människohamn-känsla, jag gillar den verkligen.
Jag kan bara instämma med föregående talare!
Skicka en kommentar