Saknar er, Triangelfilm och Astoria

Nu har det hänt det som jag och säkert många med mig befarade. Nu börjar Triangelfilms och Astorias konkurser att märkas. Medan SF ångar på med filmer typ Demolition man 15 så får flera filmer står på kö för att få visas på bio. Och vissa filmer kommer inte ens så långt som till kön. David Lynchs Inland empire är nen av de som tillhör den sistnämnda kategorin. Men nu har Svenska bio åtminstone bestämt öppningsdatum för de forna Astoriabiograferna Grand och Victora. Vad som händer med Astoriabiografen på Kungsgatan är fortfarande oklart. Biografen i Nacka ligger däremot risigt till efter vad jag har hört.

Andra bloggar om: Film, Astoria, Triangelfilm
intressant.se

Litterär salong

Svante Veyler bjuder in till litterär salong på Vasateatern i Stockholm under fyra kvällar i höst/vinter. Det blir samtal med fyra författare. Först ut den 3 september är Agneta Pleijel. Sedan följer Torgny Lindgren, Per Wästberg och Cordelia Edvardson. Riktiga tungviktare alltså.

Bokfemman vecka 35

Veckans bokfemma är knepig men kul. Veckans tema är facklitteratur. Redan där blir det svårt. Jag läser inte mycket facklitteratur. "Nämn 5 böcker som säger något om dig själv, vem du är och vad du gör på fritiden mer än läser." Hm, bara det att hitta fem böcker blir som sagt knepigt. Och att dessutom hitta fem böcker som säger något om mig själv och vad jag gör när jag inte läser. Inte lätt. Inte lätt alls. Men värt ett försök:

Göran Kropp 8000+ - David Lagerkrantz & Tunn luft - Jon Krakauer: Är ju (själv)biografier och kanske inte kvalificerar som facklitteratur. Men eftersom de berättar om faktiska händelser väljer jag att tolka dem som facklitteratur, just nu i alla fall. Jag är galet fascinerad av höga berg i allmänhet och Everest i synnerhet. Men nej jag är ingen bergsklättrare.

Reseguider typ Lonely planet & faktaböcker om olika länders historia och sociopolitiska situation: Här kan jag inte nämna någon specifik bok. Det beror helt och hållet på var nästa resa går. Älskar att resa.

A History of Narrative Film - David A. Cook: Den var kurslitteratur när jag läste filmvetenskap. Den innehåller en imponerande genomgång av filmhistorien från "the very start" och fram till nutid.

Du och din katt - David Taylor: En mycket användbar bok. Den brukar vi konsultera när katten beter sig konstigt eller verkar hängig. Förutom skötselråd, genomgång av olika raser och allt det där vanliga innehåller den en slags "Finn fem fel"-tabell där man kan leta sig fram till diverse avvikelser, vad de kan bero på och bästa åtgärd.

Europeisk 1900-talshistoria: Inte heller här kan jag nämna någon specifik bok. Men jag är väldigt intresserad av historia. Särskilt europeisk historia och särskilt tiden från sekelskiftet och fram till och med andra världskriget.

Jaha. Så vad säger då detta om mig? Att jag är en historieintresserad kattägare som älskar att resa och som gärna ser på film. Och vad gör jag när jag inte läser förutom att se på film och resa och gosa med katten? Jo jag tränar en hel del. Jag tycker om att träffa kompisar, gå ut på krogen, festa och äta gott.

Andra bloggar om: Bokfemman, Fackböcker, Faktaböcker
intressant.se

Vem är på riktigt och vem är det inte?

Det är inte bara Björn Ranelid som fått sin identitet "stulen" på sistone. Även på det nu så hajpade Facebook finns det folk som inte är dem de borde vara. Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Göran Persson är några som sig själva helt ovetande haft sidor på faceobook. Deras sidor var alltså falska. Att utge sig för att vara någon som man inte är, är ju inget nytt fenomen på nätet. Däremot fattar jag inte varför man skulle välja någon av ovanstående tre. Jag skulle välja någon mer glamorös person om jag skulle välja fejkad identitet. Någon från kungahuset kanske? Nej för trist. Någon äventyrare som reser runt och gör spännande saker. Ja det låter bättre. Renata Chlumska kanske. Men nej, jag tror jag nöjer mig med att vara jag.

Stöter ni på någon Carl Bildt däremot så lär det visst vara den äkta varan.

Andra bloggar om: Facebook, Carl Bildt, Fejkade identiteter

Gröna Lund med kidsen

Idag var det dags för mina brorsbarn att äntligen få inkassera den sedan länge utlovade födelsedagspresenten - en dag på Gröna Lund med fastrarna. Försedda med åkband kastade vi oss över attraktionerna. När vi åkt berg-och-dalbanor och kvastar så att benen var som spaggeti avrundade vi med Lustiga huset och diverse chokladhjul och en massa omöjliga "kasta bollen i pyttelilla hålet"-spel. Men Simon och Linn hade lyckan att vinna varsin stor Simpson-figur på ett av lotterierna så vi behövde inte gå där ifrån tomhänta. Efter fem och en halv timme var vi alla nöjda och belåtna med vår dag och det var dags att bege sig hemåt.

Bättre kan du Allen. Eller åtminstone - bättre har du kunnat

Vi hade filmkväll hemma igår och kollade in Woody Allens Scoop. Men näe, den var inte särskilt kul eller bra. Den grävande journalisten Strombel har fått nys om ett jättescoop. Nämligen att seriemördaren som kallas tarotmördaren skulle vara den rike aristokraten Peter Lyman. Enda kruxet är att Strombel är död och inte själv kan nysta vidare. Han låter inte detta stoppa honom utan lyckas att tillfälligt materialisera sig inför den unga journalistikstuderande Sondra. Sondra tar sig an uppgiften så till den milda grad att hon blir romantiskt involverad med den snygge Peter.

Woody Allen själv spelar en tramsig, virrig och nervös trollkarl som blir involverad eftersom det var under en av hans föreställningar som Strombel visade sig för Sondra. Vi är ju vana vid att se Allen nervöst pladdrande men här har tramsigheten tagit överhanden.

Humoristisk thriller tror jag att filmen är kategoriserad som. Men den är varken särskilt humoristisk eller särskilt läskig (vilket jag tycker är ett kriterium för en thriller).

Underbart är kort

Björn Ranelids fejkblogg blev kortlivad. Nu är den redan bortplockad. Men det var kanske inte oväntat. Det finns väl ändå någon gräns för hur mycket man får håna den stackars mannen.

Andra bloggar om: Björn Ranelid, Fejkblogg

Ranelid ?

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag måste helt enkelt länka till det som påstås vara Björn Ranelids blogg. Påstås vara skriver jag, för även om han (vem?) själv i sitt senaste inlägg utbrister att "Ja, vid min Gud, det är jag" så tillåter jag mig att tveka inför äktheten.

Men, vansinnigt rolig läsning är det - åtminstone "so far".

Andra bloggar om: Björn Ranelid, Bloggar

Ska vi slå vad?

Nu är vadslagningen tydligen i full gång inför tillsättandet av efterträdare på Lars Forsells stol i akademin. Den som leder och ger minst pengar tillbaka Eva Ström. Hon ger bara tre gånger pengarna. Ett vad på Jonas Gardell eller Ulf Lundell ger 1000 gånger pengarna. Förutsatt att de kommer in förstås.

På Storytellers blogg läser jag att det finlandssvenska Kristianstadsbladet förespråkar att en finlandssvenk tar plats på stol nummer fyra. Och jag tycker att det låter som en intressant idé. Vi svenskar är ofta påfallande okunniga om det finlandsvenska kulturlivet. Ja det är många som inte ens greppat att det finns en svensktalande minoritet i Finland.

Så vem skulle man kunna tänka sig då? Ja det finns många att välja mellan. Varför inte Monika Fagerholm eller Merete Mazarella? De är ju inte helt okända här i Sverige heller. Personligen skulle jag tycka att det vore kul med poeten och Finlandiapristagaren Gösta Ågren. Är kanske lite jävig där eftersom han kommer från österbottniska Nykarleby, samma stad som min sambo kommer ifrån.

Andra bloggar om: Svenska akademin, Stol nummer fyra, Litteratur
intressant.se

Bokfemman vecka 34

Oj vad veckorna flyger iväg. Nu har Malin redan lagt upp en ny bokfemma. Den här gången gäller det att lista svenska favoriter - författare och/eller böcker.

Pär Lagerkvist har jag haft med tidigare men då gällde det manliga författare och platsar han där så platsar han definitivt här också. Som jag fascinerades av hans författarskap när jag först stiftade bekantskap med det. Barabbas, Dvärgen och Bödeln är favoriter jag ständigt återkommer till.

Katarina Kieri - med till synes små medel gör berättar hon om stora ting. Så distinkt och precist använder hon språket och får med så mycket med så få ord. Men så är hon poet också. Jag har läst hennes (ungdoms)böcker Ingen grekisk gud, precis och Majas morsas kompis sambo. De är bägge mycket bra.

Göran Thunström har jag inte läst så mycket av. Men Juloratoriet tillhör en av mina stora läsupplevelser. Jag tyckte så mycket om språket och gjorde understrykningar och noteringar i marginalen på den boken. Men tyvärr lånade jag ut den för många många år sedan och har inte sett den sedan dess. Ett citat minns jag än men jag är inte säker på att jag minns det exakt; "Det finns ögonblick som för alltid förändrar livet." Så dramatiskt tyckte mitt unga jag.

Marianne Fredriksson. Jag gillar inte allt hon har skrivit men Simon och ekarna är en annan av mina stora läsupplevelser som ung.

Stieg Larsson och hans tre böcker om Micke Blomqvist och Lisbeth Salander. Jag är inte säker på att hans milleniumserie skulle hamna på bokfemman om något eller några år, men än så länge har jag abstinens. Jag vill ha mer av Lisbeth Salander!

Andra bloggar om: Bokfemman, Böcker, Litteratur

Aftonbladet avslöjar

Läste i helgen i Aftonbladet att de hittat stjärnförfattarnas okända och gömda miljoner. Tänka sig vilket scoop. Det krävdes säkert gediget journalistiskt grävande för att hitta dessa undanstoppade pengar. Eller vänta nu. Hur okända och gömda är dessa pengar egentligen? Så vitt jag kan läsa mig till i artikeln rör det sig om att några av våra mest framgångsrika författare med Henning Mankell, Jan Guillou och Liza Marklund i spetsen bildat aktiebolag där deras inkomster hamnar. Att ha sina pengar i ett aktiebolag är mig veterligt en helt legal verksamhet och pengarna är knappast vare sig okända eller gömda. Okej Aftonbladet påstår inte direkt att det är något klandervärt med det som våra sjärnförfattare ägnar sig åt, men mellan raderna tycker jag mig bestämt ana ett stråk av "sådär får man inte göra" eller åtminstone att man inte borde göra så.

Andra bloggar om: journalistik

Fastande vip-gäst

I helgen var jag och sambon tittade på golf på Scandinavian masters. Egentligen är jag inte så intresserad av golf men sambon är och vi hade fått möjlighet att stå på en av huvusponsorernas gästlista.

Jag överraskades av den cirkus det var runt evenemanget. Det var mattält och shoppingtält, sponsortält och diverse jippon. Eftersom vi stod på gästlista hade vi tillträde till vip-läktaren med gratis förtäring. Enda smolket i glädjebägaren var att vi just denna helg valt att köra en minifasta, men vi lät oss gladeligen bjudas på vatten och juice.

Och golfen då? Jo det var riktigt roligt och spännande att titta på. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att det finns så mycket pengar i en sport som går ut på att man promenerar runt på stora gräsmattor och försöker få ner en liten boll i ett litet hål.

Andra bloggar om: Scandinavian master, golf
DN

Underbar och älskad av alla

Jag har inte läst något av Martina Haag. Jag har heller aldrig varit intresserad av att läsa något av henne så det var med stor tveksamhet och utan några som helst förväntningar jag gick och såg filmen "Underbar och älskad av alla". Dessutom var jag mycket skeptisk till t Martina själv skulle spela huvudrollen.

Men ibland blir man ju förvånad och positivt överraskad och det är ju alltid kul. Filmen var bra. Den var till och med riktigt bra och Martina klarade huvudrollsinnehavet med bravur. Det var något rörande med hennes Bella. Jag tyckte om henne och hennes förvirrade irrationella sätt. Jag tyckte om hennes förmåga att ha humöret på topp och ständigt vara optimistisk trots alla pinsamheter och motgångar. Ibland var hon så pinsam att jag satt i biofåtöljen och skämdes (att sitta och skämmas å en fiktiv person vägar är i och för sig ganska knäppt) men mest satt jag och skrattade och mådde bra.

Andra bloggar om: Film, Martina Haag, Underbar och älskad av alla

The King

Såhär på dagen 30 efter sin död kan man inte annat än konstatera att han fortfarande är högaktuell. Och då passar det väl jättebra att tipsa om denna snygga pekbok. På 24 kartonnerade sidor visas Elvis-frisyr, Elvis-fans, Elvis-gitarr osv. Det är både smart, snyggt och roligt gjort.

Jag har själv aldrig varit någon stor Elvis-fan. Visst kunde han sjunga och visst var han snygg innan han blev fet och ful. Men ända sedan jag var liten har jag mest förknippat honom med fjantiga Hawaii-skjortor eller glitter och paljetter i Las Vegas.

Andra bloggar om: Elvis Presley
Länkar till SvD och DN

Nicke lilltroll och Camilla Läckberg

Säga vad vam vill om Camilla Läckberg. Hon må skriva som Nicke lilltroll talar eller som något som skulle platsa i Min häst, som Leif GW Persson tycker, men hon har i alla fall en förmåga att skriva riktiga bladvändare. När jag läser hennes böcker tänker jag att "jag ska bara läsa till nästa nya stycke/kapitel" sen ska jag diska, städa eller vad som nu skulle behöva göras. Men det går ju inte varje stycke avslutas med en liten cliff-hanger som gör det omöjligt att lägga ifrån sig boken.

Därmed inte sagt att jag är speciellt förtjust i hennes böcker. Personerna är stereotypa och ganska ointressanta och Mellberg är en sådan överdriven parodi på allt vad inkompetenta polischefer heter att det mest blir fjantigt. Men som tidsfördriv fungerar det. Nu senast läste jag hennes första bok, Isprinsessan, som vi fick som pocket av en kompis. Erika blir involverad i en mordutredning då hon hittar sin barndomsvän Alexandra Wijkner död. Och som så ofta i deckare är det händelser långt bak i tiden som föranlett mordet.

När vi ändå är inne på ämnet Läckberg så läste jag att Aftonbladet har henne på en lista med de 10 hetaste kandidaterna till att efterträda Lars Forsell på stol nr 4 i Svenska akademien. Det skulle vara intressant att veta vem som sammanställt denna lista.

Andra bloggar om: Camilla Läckberg, Leif GW Persson, Lars Forsell, Svenska akademien
intressant.se

Bokfemman vecka 33

Malins bokfemma för veckan 33 har som tema brittisk och amerikansk litteratur. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare.

1 Jeanette Winterson - med risk för att bli tjatig. Har ju hyllat henne och hennes böcker ett otal gånger i min blogg, men om jag ska räkna upp 5 favoriter från US & UK så måste hon ju vara med.

2. Joyce Carol Oates - ok, allt hon skriver är inte superbra. Men när hon är bra är hon nästan bäst.

3. Michelle Magorian - har skrivit ett antal fantastiska ungdomsromaner. Hemlängtan, Godnatt Mister Tom, En liten kärlekssång. För att bara nämna några.

4. Aidan Chambers - har skrivit några fantastiska ungdomsböcker. Framför allt Dansa på min grav. Sen har han skrivit en del för vuxna om barns läsning också.

5. Dennis Lehane - skriver thrillers som är något utöver det vanliga. Bäst tycker jag om Rött regn som också blev den fantastiska filmen Mystic river.



Andra bloggar om: Bokfemman, Litteratur, Böcker intressant.se

Sommarbio i Stockholm

Här kommer ett litet tips till alla biosugna som befinner sig i Stockholm. 15-19 augusti anordnar Stockholm filmfestival sommarbio i Drakensbergsparken i Tanto. Och det är gratis. Temat är ökensommar ochnågra riktiga klassiker finns med på programmet. Jag vill särskilt rekommendera Priscilla - öknens drottning. En smått absurd och galet rolig roadmovie om två ABBA-tokiga dragqueens. På väg till ett gig tar de en genväg som (naturligtvis) blir en senväg.

Andra bloggar om: Film, Sommarbio, Stockholm filmfestival, intressant.se
blogginfo.se

En författare - två böcker

I vintras läste jag Sinne utan svek, Inger Jalakas första bok om kriminalinspektör Margareta Nordin. En helt okej deckare. Kul att stifta bekantskap med en ny "krimmare". Så när jag såg att det kommit ytterligare två böcker om Margareta Nordin läste jag dem i snabb följd. Den ryske mannen och Ur min aska heter de.

Liksom i den första boken koncentreras inte heller de två följande på en enda deckargåta att lösa. Det handlar mer om livet på polisstationen och de fall som för stunden är de viktigaste. I Den ryske mannen är det dels en hängning som visar sig var mord och inte självmord och ett rån mot en securitastransport. I Ur min aska rör det sig om jakten på ett pedofilnätverk parallellt med ett familjebråk som urartar.

Låt mig säga med en gång att det inte rör sig om "stor litteratur". När man läser två böcker på raken såhär blir det uppenbart att författarens sätt att presentera de olika personerna på polisstationen är mer eller mindre kopierat från den ena boken till den andra vilket blir lite trist och tjatigt.

Annars skiljer sig Den ryske mannen och Ur min aska sig från varandra på det sättet att den förstnämnda är tämligen svag. Den känns oengagerat skriven, har inte alls den nerv och spänning som den senare boken. I Den ryske mannen kretsar dessutom en stor del av handlingen kring Margaretas privata sorg då hennes mamma är en av de som försvinner i vågorna i tsunamin julen 2004. Men detta är så distanserat berättat att det aldrig känns och man kommer inte henne eller hennes sorg nära.

Ur min aska däremot är gastkramande - för att låna en gammal klyscha. Den hade jag svårt att lägga ifrån mig. Och där är det framför allt skildringen av en familj i totalt sammanbrott som griper tag i mig. Dock tycker jag att upplösningen är lite väl enkel, som om Jalakas haft lite bråttom att bli klar. Och det gäller för båda böckerna. Hur det var med den första Sinne utan svek, minns jag faktiskt inte.


Andra bloggar om: Böcker, Litteratur, Inger Jalakas, intressant.se

Hur slutade det?

Det är väl ändå märkligt att det ska vara så svårt att komma ihåg hur en bok slutar? Jag vet inte om det är ett Barnens Bokklubbs-syndrom eller om det är allmängiltigt. I alla fall så brukar vi som tillhör redaktionen och läser böckerna, presentera dem för våra kolleger på kundtjänst som ska kunna svara på kundernas eventuella frågor. Allt som oftast händer det att vi kan ge målande och inlevelsefulla beskrivningar av vad boken handlar om, men när vi kommer till slutet så blir det blankt i skallen. Vad hände? Hur slutade det? Okej, oftast kanske man inte vill berätta slutet men det behöver ju inte betyda att man måste glömma bort hur boken slutar.

Rådig ung man

Enligt en notis i DN så har en 16-årig fransk yngling egenhändigt översatt Harry Potter and the deathly hallows till franska. Och detta på bara några dagar. Sedan la han ut sin översättning på nätet och nu har han förmodligen dryga böter att vänta. Jag förstår inte hur sjutton han lyckats få till en översättning på bara några dagar (om nu detta är sant).

Själv skulle jag inte ens klara att läsa boken på bara ett par dagar. Sanningen att säga är att den enda Harry Potter-bok jag läst är den första som jag i och för sig tyckte var helt ok. Riktigt underhållande till och med. Men sen blev det aldrig att jag tog tag i resten av serien. Hade tänkt läsa den sista boken. Bara för att få veta hur det gick men sen kunde jag inte hålla mig utan läste Carina Burmans Spoiler i SvD.

Andra bloggar om: Harry Potter

Snart, snart - men inte riktigt än ...

Vi har ett skåp här på redaktionen där jag jobbar. Ett skåp fyllt med manus och böcker som vi ska läsa. Jag misstänker i alla fall att skåpet är väldigt fullt, för det var det innan jag och mina kolleger försvann på semester. Under hela sommaren har jag ägnat mig åt så mycket "egen" läsning jag bara hunnit. Men nu börjar den ena kollegan efter den andra att ramla in igen efter semestern och snart drar vi igång med våra planeringsmöten igen och då vill det till att börja jobbläsa.
Men inte riktigt än. Än så länge ignorerar jag skåpet helt.

Bokfemman vecka 32

Den här gången blev Malins bokfemma lite knepig - åtminstone för mig, för jag måste erkänna att jag är usligt dålig på att läsa böcker av författare som inte är antingen svenska, engelska eller amerikanska.

Veckans tema är fem favoriter - böcker eller författare - av utländksa författare (dock ej från US eller UK). Här är min femma:

Fjodor Dostojevskij - Brott och straff. Den fattiga studenten Raskolnikovs febriga försök att rättfärdiga ett hemskt brott bara för att den som utsatts för brottet är en dålig människa. Så bra. Så fascinerande. Så spännande.

Michail Bulgakov - Mästaren och Margarita. En burlesk roman om när en mystisk man vid namn Woland och hans minst sagt märkliga följe kommer till Moskva och ställer till med oreda i de finkulturella salongerna.

Gabriel García Márquez - Hundra år av ensamhet. Denna härliga släktkrönika som spänner över hundra år har en del smått fantastiska inslag.

Isabelle Allende - Andarnas hus. Även detta är en härlig familjekrönika som spänner över lång tid.

Isaac Bashevis Singer - De flesta av hans böcker. Som jag skrev i en tidigare bokfemma tillhör han en av mina favoritförfattare och jag har svårt att välja ut någon enskild bok. Han flyttade visserligen till USA redan som 31-åring, men han är ju född i Polen och räknas som en av de främsta jiddishförfattarna.

Bye bye Pride park

Eftersom jag passade på att ta ytterligare några dagar ledigt i anslutning till helgen som var och eftersom vår dator är på någon verkstad någonstans så blev det ett litet blogguppehåll igen. En del hängande i Prideparken har det ju blivit dessa dagar. Och en del alkohol har jag lyckats förtära och jag har gapat och tjoat till en del bra, men också mindre bra, uppträdanden från stora scenen så nu är min röst sprucken och hes.

Andra bloggar om: Pride

Årligen återkommande

Så har årets pridefestival dragit igång. Ja egentligen startade den väl i måndags, men igår var den stora invigningen i parken. Det invigningstalades och delades ut priser. Att Regnbågspriset gick till eldsjälarna bakom bokhandeln Hallongrottan tycker jag är extra roligt. Grattis!

Annars var kvällens stora behållning Marit Bergman. Hon var underbart fantastiskt jätte jättebra!

Andra bloggar om: Pride, Hallongrottan, Marit Bergman
Mer om Pride på DN, Svd och Aftonbladet

Snabbt om Snabba cash

Snabba cash av Jens Lapidus var ytterligare en av de böcker jag hann med under min semester. När jag började läsa tänkte jag ungefär "vad är detta? ursch hur ska jag orka läsa om dessa odrägliga människor?". Men en bit in i boken blev det ändå riktigt bra. Framför allt miljöbeskrivningen och hans sätt att delge oss detaljer om kläderna och prylarna ger en stark autencitet till boken. Själva handlingen känner väl de flesta till vid det här laget. Det handlar om en halvmisslyckad kokainlangare, en wannabe som gör vad som helst för att få hänga med det vackra folket kring Stureplan och slutligen en underhuggare i juggemaffian. Tre personer, tre människor till en början inte har mycket med varandra att göra men så småningom flätas deras öden ihop.

Boken är smart, rafflande och en fullkomlig "page-turner". Det enda jag inte riktigt gillade med boken var de återkommande utdragen från domstolsprotokoll och polisförhör. De kändes mest sega även om de också säkert var ditstoppade för att de den där autentiska känslan.

Andra bloggar om: Litteratur, Snabba cash, Jens Lapidus