Men jag har försökt. Jag kom säkert halvvägs igenom TH Whites Svärdet i stenen innan jag gav upp. Tolkiens Hobbiten har jag påbörjat ett flertal gånger. Ständigt med samma resultat. En stor trötthet infinner sig nästan omedelbart. Första boken om Harry Potter läste jag och den tyckte jag bra om. Men sen orkade jag inte riktigt engagera mig i fortsättningen.
Jag hade en tanke om att jag också skulle läsa den sista boken om Harry. Men när tegelstenen väl låg framför mig blev det i stället så att jag slog upp sista sidan och läste slutet.
- Jaha, då vet vi det.
Mina kolleger som var närvarande vid detta tillfälle tittade förfärat på mig. De hade nog inte kunnat bli mer förfärade om jag så hade ställt mig att svära i kyrkan, eller något annat hemskt.
Andra bloggar om: Bokfemman, Fantasy, intressant.se
10 kommentarer :
Ja vad ska en gammal fantasytok säga om denna totala ovilja mot att låta sig föras och förföras in i magiska, förunderliga världar?
Jo, förstår du - på mitt jobb har vi allihop varsin blogg ....så vi pratar och pratar om allt möjligt och omöjligt. Och så låter vi andra läsa det.
Nämen?!
Vad roligt!
Tja, om man nu tror att all fantasy handlar om alver och annat oknytt bör man nog se till att skaffa sig lite litterär bildning...
Arbetar du med barnens bokklubb, sa du? Krävs det ingen litterär kompetens alls för det arbetet? Uppenbarligen inte! *s*
I alla fall, kolla gärna in sidan http://www.fantastik.se för att se hur bred fantasygenren är.
Eller kan du fortsätta att döma genren utifrån den stereotyp du skapat dig. Men låt då också mig bedöma all mimetistik poesi från Sverige efter hur bra Konditor Ofvandal skrev.
Johan, jag måste ha trampat på en öm tå av din hätska kommentar att döma. Naturligtvis vet jag att fantasygenren är bred och jag kan läsa och bedöma fantasy utifrån litterära kriterier utan att jag personligen rycks med av boken ifråga. Men i min egen högst privata blogg tillåter jag mig att skriva det jag själv högst privat tycker och tänker. Och jag tillåter mig att emellanåt raljera en aning i mina inlägg.
Nja, öm tå vet jag inte. Men jag blir irriterad när människor som arbetar med litteratur på ett proffessionellt sätt svänger sig med extremt breda generaliseringar.
Själv ogillar jag barnlitteratur, eftersom det mest handlar om killar som heter Totte. Det är en precis lika bred och svepande generalisering.
Jag har i många års tid arbetat för att bryta den stereotypa föreställning om fantastik som genre, och då särskilt fantasy. Så det var ingen öm tå, snarare ett slag i ansiktet *s*.
Läs Michail Bilgakos "Mästaren och Margarita, Mervin Peaks "Gormengahst"-svit, DSen långa flykten" och Levens "Satan".
Där finns inte en gnom så långt ögat kan se.
Mästaren och Margarita uppskattade jag mycket. Den tillhör en av mina absoluta favoriter. Den långa flykten lyckades däremot inte beröra mig. Övriga du tipsar om känner jag inte till. Jag märker att du har en ganska bred definition av fantasy, och inte mig emot, men jag tror inte att alla skulle hålla med dig om den.
För övrigt håller jag med dig om att barnlitteratur alltför ofta handlar om en liten kille, även om han inte alltid heter Totte :-)
Att definiera fantasty är inte så lätt - de flesta litteraturvetare menar att fantasy inte ens är en egen fristående genre, utan en delmängd av fantastiken.
men MIN definition av fantasy är:
"Fantasy är litteratur där handlingen och/eller miljön till sin natur är medvetet påhittad, som inte skall tolkas metaforiskt/symboliskt, och som aldrig skulle kunna utspelas sig i vår verklighet, vare sig i dag, i går eller i morgon."
Halkade in hit via tjejblog.com och kände mig manad att lämna ett litet fotavtryck, eftersom din sida, på ett outgrundligt sätt, hamnade ibland mina favoriter helt plötsligt. ;)
Hur som helst. Jag älskar fantasy och tänkte rekommendera några serier ifall du skulle känna för att läsa nån av dem. :) Terry Pratchetts böcker om skivvärlden, framför allt boken "På lerfötter" är en hysteriskt roligt att läsa. Katherine Kerrs serie om Deverry är en väldigt spännande och lite invecklad serie där personerna återföds och deras tidigare handlingar påverkar deras nya liv. Sist, men inte minst, Philip Pullmans "Den mörka materien", som för övrigt har filmatiserats också. Biopremiär imorgon, som jag har förstått det. :) Mycket bra serie, med ett väldigt sorgligt slut.
//
http://rikku.zoomin.se
Hej Linnéa. Kul att du nämner Pratchett för en av hans böcker om skivvärlden ligger just nu på mitt bord för läsning. Dock inte På lerfötter, utan Små blå män. Pullmans Den mörka materien är jag också sugen på att läsa, framför allt Guldkompassen. Och så är jag nyfiken på den filmen också :)
Trodde jag hittat en blogg med ett fantasyfreak som mig själv men ack, det var du ju definitivt int. xD Haha!
Men skoj blogg/åsikter har du iaf.
Kram
Skicka en kommentar