31 mars 2009
Tema nobelpris
Lyrans första tematrio handlar om Nobelpristagare och frågan är vilka som är mina tre favoritböcker skrivna av författare som erhållit Nobelpriset. Och det frågar jag mig själv också. Nu tillhör jag inte dem som rusar åstad och läser en Nobelpristagare bara för att det är just en Nobelpristagare. Men jag har ändå läst tillräckligt många och tillräckligt bra för att det ska vara svårt att välja ut tre. Men såhär får det bli:
Gabriel García Márquez, Hundra år av ensamhet: Denna härliga släktkrönika är erbjuder en fantastisk läsupplevelse.
Pär Lagerkvist, Bödeln: Magisk, mystisk, oroande och otroligt stark.
John Steinbeck, Möss och människor: Den boken grep mig väldigt mycket när jag läste den för många år sedan.
30 mars 2009
Något att se fram emot
Som en liten teaser kan jag avslöja att jag läst manus till en ny spännande bok av Magnus Nordin. Djävulens märke kommer den att heta och den kommer i höst.
Handlingen i korthet: Klass 9 c är skolans problemklass men när Malin kommer som den femtielfte i raden av vikarier så händer något. Malin visar sig ha en närmast magisk påverkan även på de mest stökiga eleverna. Hon lyckas med det som ingen av de tidigare lärarna lyckats med och hela klassen presterar över sin förmåga och når fantastiska resultat. Men allt är inte vad det synes vara ...
Handlingen i korthet: Klass 9 c är skolans problemklass men när Malin kommer som den femtielfte i raden av vikarier så händer något. Malin visar sig ha en närmast magisk påverkan även på de mest stökiga eleverna. Hon lyckas med det som ingen av de tidigare lärarna lyckats med och hela klassen presterar över sin förmåga och når fantastiska resultat. Men allt är inte vad det synes vara ...
29 mars 2009
Grace Jones
Grace Jones på Cirkus scen igår. Jag förvånades över hur kraftfull och bra hennes röst är. Nästan bättre live än på skiva. Hela hon gör sig mycket bättre live än på skiva. Det var spektakulärt och ändå gemytligt. Hon försöker ge sken av ett dekadent leverne med mycket party. Men med den kroppen [vid den åldern] så lovar jag att hon oftare hållit en hantel än ett champagneglas i handen.
Bild: Christian Irjala
27 mars 2009
Boken är död
"Boken är död" var den provocerande rubriken på den föreläsning Klas Fjärstedt höll för oss på Barnens Bokklubb i förmiddags. Men underrubriken var "Länge leve innehållet".
Det Klas menar är att den fysiska boken bara är bäraren av innehållet och att sett ur ett historiskt perspektiv har vi inte använt oss av den bäraren särskilt länge. Förutsättningarna för boken har i och för sig funnits sedan 1400-talet men egentligen är det bara sedan tidigt 1900-tal som boken använts i någon större utsträckning. Men innehållet, berättelserna, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. I framtiden kommer vi att ta till oss detta innehåll på digital väg, framför allt via en läsplatta.
Lite skeptisk var jag allt till att börja med.
Tänkte att: nej, inte kommer den där läsplattan att ersätta boken.
På samma sätt som jag tänkte att: nej, inte kommer cd-skivan att ersätta vinylen.
På samma sätt som jag tänkte att: nej, inte kommer digitalkameran att ersätta den analoga systemkameran.
Sannolikt kommer boken och läsplattan att leva sida vid sida ett tag. Det som först får stryka på foten är nog pocketformatet. Sedan kanske manualer [är redan idag på god väg att digitaliseras]. Skolböcker, studiematerial och guideböcker är annat som som skulle lämpa sig bra i digital form. Praktverk, konstböcker, fotoböcker och diverse andra "coffe table"-böcker kommer säkert alltid att finnas för den som vill smycka sitt hem. Förhoppningsvis också bilderboken för den som vill ha en mysig högläsningsstund med sitt barn. Fast å andra sidan, framtidens läsplattor kommer förmodligen att utvecklas med format och bra bildåtergivning som passar för att digitalisera även bilderboken. Den digitala bilderboken kommer säkerligen finnas också med ljud och uppläsning och självbläddrande - ungefär som tv:s stillbildssagor.
Det Klas menar är att den fysiska boken bara är bäraren av innehållet och att sett ur ett historiskt perspektiv har vi inte använt oss av den bäraren särskilt länge. Förutsättningarna för boken har i och för sig funnits sedan 1400-talet men egentligen är det bara sedan tidigt 1900-tal som boken använts i någon större utsträckning. Men innehållet, berättelserna, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. I framtiden kommer vi att ta till oss detta innehåll på digital väg, framför allt via en läsplatta.
Lite skeptisk var jag allt till att börja med.
Tänkte att: nej, inte kommer den där läsplattan att ersätta boken.
På samma sätt som jag tänkte att: nej, inte kommer cd-skivan att ersätta vinylen.
På samma sätt som jag tänkte att: nej, inte kommer digitalkameran att ersätta den analoga systemkameran.
Sannolikt kommer boken och läsplattan att leva sida vid sida ett tag. Det som först får stryka på foten är nog pocketformatet. Sedan kanske manualer [är redan idag på god väg att digitaliseras]. Skolböcker, studiematerial och guideböcker är annat som som skulle lämpa sig bra i digital form. Praktverk, konstböcker, fotoböcker och diverse andra "coffe table"-böcker kommer säkert alltid att finnas för den som vill smycka sitt hem. Förhoppningsvis också bilderboken för den som vill ha en mysig högläsningsstund med sitt barn. Fast å andra sidan, framtidens läsplattor kommer förmodligen att utvecklas med format och bra bildåtergivning som passar för att digitalisera även bilderboken. Den digitala bilderboken kommer säkerligen finnas också med ljud och uppläsning och självbläddrande - ungefär som tv:s stillbildssagor.
26 mars 2009
Just nu - en kulturfyra
I Kulturbloggens kulturfyra uppmanas vi denna vecka att svara på fyra frågor som kan sammanfattas som "Just nu".
1. Vilken bok läser du just nu?
Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is och den är riktigt bra så här långt [är ungefär halvvägs in i läsningen]
2. Vilken skiva lyssnar du på just nu eller lyssnar du mest på för tillfället?
Sambon spelar en del Glasvegas. Det är mer tvångslyssning för de tillhör inte favoriterna. Men Lalehs senaste rullar ofta i min iPod.
3. Vad är det roligaste du ser fram emot den närmaste tiden?
Grace Jones på Cirkus på lördag!
4. Vilken blogg läser du helst, just nu?
Jag har en 10-15 bloggar som jag ganska troget följer och det är svårt att singla ut någon av dem. Eller rättare sagt - det vill jag inte göra.
1. Vilken bok läser du just nu?
Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is och den är riktigt bra så här långt [är ungefär halvvägs in i läsningen]
2. Vilken skiva lyssnar du på just nu eller lyssnar du mest på för tillfället?
Sambon spelar en del Glasvegas. Det är mer tvångslyssning för de tillhör inte favoriterna. Men Lalehs senaste rullar ofta i min iPod.
3. Vad är det roligaste du ser fram emot den närmaste tiden?
Grace Jones på Cirkus på lördag!
4. Vilken blogg läser du helst, just nu?
Jag har en 10-15 bloggar som jag ganska troget följer och det är svårt att singla ut någon av dem. Eller rättare sagt - det vill jag inte göra.
24 mars 2009
En riktigt stark film
I den franska filmen Jag har älskat dig så länge gör nog Kristin Scott Thomas en av sina bästa rollprestationer någonsin. Hon spelar Juliette som precis muckat efter 15 år i fängelse och får bo hemma hos sin yngre syster Léa [också utmärkt spelat av Elsa Zylberstein]. Kontakten mellan systrarna är trevande. Léa försöker nå fram till sin storasyster. Juliette tiger och röker mest men man känner hennes enorma smärta och sorg. Det är egentligen just bara det man vet när filmen och systrarna påbörjar sin resa mot att försöka försonas, förstå och förlika sig med det liv som givit dem så många törnar. Så sakteliga får vi i biopubliken ta del av vad som har hänt i det förflutna men det vill jag inte avslöja så mycket av för det skulle förstöra filmupplevelsen.
Jag vill bara säga att filmen är stark och gripande och att det kan löna sig att ha en näsduk till hands. Men - och detta är viktigt - det är inget svulstigt drama a lá Hollywood. Det är en lågmält och långsamt berättad film där framför allt det eminenta skådelspeleriet, men också berättelsen i sig, står för dramatiken.
Recensioner i: SvD och DN
Jag vill bara säga att filmen är stark och gripande och att det kan löna sig att ha en näsduk till hands. Men - och detta är viktigt - det är inget svulstigt drama a lá Hollywood. Det är en lågmält och långsamt berättad film där framför allt det eminenta skådelspeleriet, men också berättelsen i sig, står för dramatiken.
Recensioner i: SvD och DN
ALMA-priset
Där jag sitter bänkad och tänker på alla fantastiska författare som skriver för barn och ungdom och undrar vem av dem som ska får årets ALMA-pris kan det inte hjälpas att min reaktion blev ett snopet "jaså" när jag fick höra vilka som fick det. Att ge priset till Tamer institute som jobbar för att stimulera läslusten bland barn och unga på Västbanken och i Gaza är säkert hur rätt och riktigt och behjärtansvärt som helst. Och eftersom syftet är att stärka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen så blir de ju helt rätt att en organisation som sysslar med just detta får det. Men jag undrar om inte intresset för priset blir lite mattare när en organisation får det i stället för en författare eller illustratör. För två år sedan fick Banco del Libro priset. Kanske har juryn tänkt köra vartannat år organisation och vartannat år författare/illustratör.
SvD, DN Bloggar: Alma-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Astrid Lindgren-priset
SvD, DN Bloggar: Alma-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Astrid Lindgren-priset
23 mars 2009
Ny sajt om Astrid Lindgren
På www.astridlindgren.se finns mycket matnyttigt och intressant att läsa om Astrid Lindgrens liv och gärning i allmänhet och författarskap i synnerhet. På SvD står det att man också ska kunna företa en virtuell rundvandring i hennes hem på Dalagatan. Till denna rundvandring hittade jag inte men sajten är annars snygg och lättnavigerad och innehåller många bilder och massor med spännande information om det mesta som har anknytning till Astrid Lindgren.
21 mars 2009
Diktdatabas
För alla poesiintresserade öppnar Stockholm stadsbibliotek en digital diktdatabas där man kan söka efter dikter, diktverk och poeter. Så nu behöver man inte längre gå och grubbla över vilken dikt som innehåller den där strofen eller vem som skrivit den. Man kan söka på enstaka ord eller en strof men också på författare och titlar. Enligt SvD är tanken att man också ska kunna söka genom att ange handlingen i dikten, men det fungerade väldigt dåligt när jag försökte.
20 mars 2009
Mer Lisbeth Salander på bio
Först var det sagt att endast första filmen Män som hatar kvinnor skulle visas på bio och de resterande två skulle "bara" visas på tv. Men nu har man tänkt om [och dum vore man väl annars intresset är just nu stort och det gäller att smida medan järnet är varmt] så nu blir det biofilm även av de två följande delarna.
Att man från början sålt in del 2 och 3 endast till tv får ju sägas vara en klar miss och till en början var tv lite kinkig och ville inte släppa ifrån sig godbiten. Men nu har man alltså gett med sig.
Flickan som lekte med elden kommer redan i höst tätt följd av Luftslottet som sprängdes med beräknad premiär i november.
DN, SvD, Andra bloggar om: Millenniumtrilogin, Lisbeth Salander, Stieg Larsson
Hello 80´s
19 mars 2009
Manusläsning med förhinder
Det är väl optimistiskt att påbörja läsningen av ett manus klockan nio kvällen innan det redaktionsmöte man ska ha morgonen därpå. Särskilt som man inte är någon snabbläsare. Och det är inte jag. Nu var manushögen inte jättetjock men printad på bägge sidor. Att sen hela manuset hoppade ur mitt grepp och spred sig i ett vackert mönster utöver golvet underlättade ju inte. Till råga på allt saknades paginering så det blev till att ägna tid åt att lägga bokpussel. En ganska spännande sysselsättning där möjligheten att laborera med läsordningen av texten uppenbarade sig.
Om jag hann läsa färdigt innan mötet? Nej.
Om jag hann läsa färdigt innan mötet? Nej.
18 mars 2009
Knepigt med kosten
Den ena säger si - den andra säger så.
Vem i hela världen ska man lita på.
Ja det kan man undra när man försöker få rätsida på allt det som alla dessa dietgurus säger och skriver.
Mycket fett eller inget fett alls.
Frukt är nyttigt eller ... nej då frukt är lika med en sockerbomb.
Stek i olja. Stek i smör. Stek i margarin. Stek inte alls.
Rapport har de senaste dagarna haft inslag om att det inte alls är nyttigt att överkonsumera mättade fetter. En del forskare och läkare har uttalat sig till stöd för den tesen. Men nu har det öst in klagomål och invändningar från människor - som inte är forskare på något sätt - men som vet att dessa forskare och läkare har helt fel. Ganska komiskt faktiskt.
Igår var jag på en föreläsning om kosthållning och kontentan av den kan väl sägas vara att oavsett vilken dietmodell man kör så gäller det att vara konsekvent och hålla den. Men samtidigt menade föreläsaren att vi faktiskt behöver såväl kolhydrater som proteiner och fetter och att den gamla hederliga tallriksmodellen håller i alla väder. Och så att inte äta för mycket men heller inte för lite. Och så att röra på sig förstås.
Vem i hela världen ska man lita på.
Ja det kan man undra när man försöker få rätsida på allt det som alla dessa dietgurus säger och skriver.
Mycket fett eller inget fett alls.
Frukt är nyttigt eller ... nej då frukt är lika med en sockerbomb.
Stek i olja. Stek i smör. Stek i margarin. Stek inte alls.
Rapport har de senaste dagarna haft inslag om att det inte alls är nyttigt att överkonsumera mättade fetter. En del forskare och läkare har uttalat sig till stöd för den tesen. Men nu har det öst in klagomål och invändningar från människor - som inte är forskare på något sätt - men som vet att dessa forskare och läkare har helt fel. Ganska komiskt faktiskt.
Igår var jag på en föreläsning om kosthållning och kontentan av den kan väl sägas vara att oavsett vilken dietmodell man kör så gäller det att vara konsekvent och hålla den. Men samtidigt menade föreläsaren att vi faktiskt behöver såväl kolhydrater som proteiner och fetter och att den gamla hederliga tallriksmodellen håller i alla väder. Och så att inte äta för mycket men heller inte för lite. Och så att röra på sig förstås.
17 mars 2009
En slangbella till Kristina Digman
Kristina Digman får debutantpriset Slangbellan för sin superfina bok Floras kulle. Nu är inte Kristina helt och hållet en debutant. Som illustratör har hon redan flera böcker bakom sig, men i Floras kulle är det första gången hon både illustrerar och skriver själv.
16 mars 2009
Avbruten läsning
Nej, förlåt, sorry men den här boken tänker jag inte läsa klart. Efter att ha tragglat i flera veckor och drygt 100 sidor ger jag upp. Att jag gav boken så pass mycket respit får väl skyllas på respekt för ett stort författarnamn. "Det här borde jag tycka om, det här borde vara bra det är ju Norman Mailer som skrivit det".
Slottet i skogen, Mailers sista bok, är berättelsen om Hitlers barndom. Men de dryga 100 sidor jag läst har handlat mest om fadern Alois [med ganska stort fokus på hans enorma sexlust] och om den djävulens hantlangare som är berättarröst. Det är segt, det är tråkigt och det är ointressant. Jag tänkte att det kanske händer något, berättelsen kanske tar fart och kommer igång lite längre in i boken. Så jag gjorde något jag annars aldrig brukar göra, jag bläddrade framåt och läste några sidor nära slutet, men nej det var samma tugg om Alois hit och Alois dit där också.
13 mars 2009
Så får man bara inte göra!
Igår eftermiddag snappade jag åt mig ett manus från vårt magiska manusskåp på jobbet. Jag började läsa och sedan kunde jag inte sluta. Det var en riktig bladvändare jag fått tag i. Jag noterade visserligen att det var del 2 i en serie på 3 men jag tänkte inte närmare på det. Serier kan ju vara mer eller mindre fristående och jag upplevde inte direkt att min del var en fortsättning. Visserligen fanns en kort resumé i början men eftersom det berättartekniska greppet var att börja med att något redan hänt för att sedan gå tillbaka och ge historien som leder fram till detta något, så kunde den korta resumén lika gärna höra till detta grepp. Hur som helst jag sträckläste boken - jag kunde helt enkelt inte lägga den ifrån mig. Så kom jag då till sista sidan och vad hittar jag väl där? Jo en cliffhanger av sällan skådat slag.
Väl tillbaka på jobbet imorse upptäckte jag två saker. Dels att del 1 också slutade också med cliffhanger och dels - och mycket värre - del 3 har vi inte fått än!
Väl tillbaka på jobbet imorse upptäckte jag två saker. Dels att del 1 också slutade också med cliffhanger och dels - och mycket värre - del 3 har vi inte fått än!
12 mars 2009
Herman och eldsvådan
Gissa om jag blev glad idag när jag fick ett alldeles färskt nydoftande exemplar av Herman och eldsvådan i min hand? Det är uppföljaren till Stian Holes uppmärksammade och underbara Hermans sommar. Och den är precis lika bra.
Det är något märkligt med hur Stian Hole lyckas med konststycket att skapa en atmosfär som på en och samma gång är så drömlikt och realistisk. Som titeln antyder spelar en eldsvåda en dramatisk roll i boken. Men den handlar också om hur Herman vågar sig in i Frimärksmannens vildvuxna trädgård trots att det är lite läskigt och hur den unga pojken och den gamla mannen blir vänner.
11 mars 2009
Clint Eastwoods Gran Torino
Clint Eastwood har fingertoppskänsla när det gäller att göra en film gripande utan att den kantrar över och blir sliskigt sentimental, även om han balanserar på gränsen ibland. Här spelar Eastwood själv huvudrollen som Mr Kowalski. Han är en sur och fördomsfull gammal man som helst vill vara ifred. Men mot sin vilja dras han in i den asiatiska grannfamiljens problem.
Kowalski äger ett rättspatos och en tuffhet som kanske är en liten blinkning åt Clintans gamla paradnummer Dirty "mannen-som-är-ensam-mot-resten-av-världen" Harry. Gran Torino är dock långt ifrån någon Dirty Harry-rulle. Kowalski må ha en tuff yta men filmen har ett humanistiskt budskap och handlar om hur människor som först ser på varandra med misstänksamhet och motvilja möts och upptäcker att de inte är så olika trots allt.
Andra bloggar om: Film, Gran Torino, Clint Eastwood
10 mars 2009
Men hallååå där!
Detta var väl ändå onödigt. Eller hur? Jag trodde faktiskt vi var överens om att NU ÄR VINTERN SLUT! Nu ska cykeln fram. Nu ska gatorna sopas. Nu ska balkongen [snart] fixas. Och så vaknar man upp till detta!!? Det känns liksom inte helt ok.
Och som vanligt när stan får några centimeter snö blir det kaos i trafiken.
09 mars 2009
Ajvide Lindqvist och Alfredson i nytt samarbete
Se där, det var en trevlig nyhet såhär en kulen måndagmorgon. John Ajvide Lindqvist och Tomas Alfredson planerar en ny film tillsammans. Den här gången ger de sig i kast med filmatisering av Människohamn. Den boken har alla förutsättningar att bli en bra film.
Samtidigt skriver John Ajvide Lindqvist på filmmanus till Hanteringen av odöda. Det måste ju ändå vara lite av en utmaning att adaptera den till film. Det finns vissa scener där som kräver fingertoppskänsla för att inte riskera att hamna i splattergenren.
Och så slutligen några ord om Hollywood och deras brist på egna idéer (och möjligen amerikanarnas ovana vid att se ickeamerikansk film). De ska göra en remake på Låt den rätte komma in. Det finns ju redan en jättebra filmatisering av den boken och jag har svårt att tro att Hollywood kan toppa den.
Samtidigt skriver John Ajvide Lindqvist på filmmanus till Hanteringen av odöda. Det måste ju ändå vara lite av en utmaning att adaptera den till film. Det finns vissa scener där som kräver fingertoppskänsla för att inte riskera att hamna i splattergenren.
Och så slutligen några ord om Hollywood och deras brist på egna idéer (och möjligen amerikanarnas ovana vid att se ickeamerikansk film). De ska göra en remake på Låt den rätte komma in. Det finns ju redan en jättebra filmatisering av den boken och jag har svårt att tro att Hollywood kan toppa den.
06 mars 2009
Uppåt väggarna
05 mars 2009
Stora bokbytardagen
Idag är det stor bokbytardag runt om i flera svenska städer. I Stockholm träffas alla hågade bokbytare på Sergels Torg med start klockan 12. För mer information om övriga bokbytarplatser och tider kolla in Stora bokbytardagens egen blogg.
04 mars 2009
Ny spännande ungdomsserie
Under andra världskriget använde sig de allierade av barn som spioner och kurirer eftersom barn inte skulle väcka misstankar lika lätt som vuxna. En taktik så framgångsrik att Storbritannien bildade den superhemliga Cherub som idag är en enhet inom MI5.
Ok, det här är väl inte riktigt sant men det är upptakten på Robert Muchamores Rekryten som är första delen i en kommande bokserie. Första boken handlar om hur huvudpersonen James blir värvad till Cherub och om hans första tid där. Innan han kan skickas ut på uppdrag måste han genomgå en stentuff grundutbildning men han hinner också med sitt första uppdrag innan boken är slut.
Den här boken skulle jag ha slukat som 10-12-åring. Det är rappt och spännande och man köper historien rakt av även om den är aldrig så otrolig egentligen.
Ok, det här är väl inte riktigt sant men det är upptakten på Robert Muchamores Rekryten som är första delen i en kommande bokserie. Första boken handlar om hur huvudpersonen James blir värvad till Cherub och om hans första tid där. Innan han kan skickas ut på uppdrag måste han genomgå en stentuff grundutbildning men han hinner också med sitt första uppdrag innan boken är slut.
Den här boken skulle jag ha slukat som 10-12-åring. Det är rappt och spännande och man köper historien rakt av även om den är aldrig så otrolig egentligen.
02 mars 2009
Orgelbyggaren
Robert Åsbacka är bördig från Nykarleby i Österbotten. En liten gemytlig stad som jag brukar besöka några gånger per år. Och därför är det extra kul att läsa Orgelbyggaren som också utspelar sig i Nykarleby. Jag känner så väl de vägar som bokens huvudperson trampar.
Romanen handlar om den snart 80-åriga Johannes Thomasson som ser tillbaka på och minns sitt liv genom ålderns filter. Han är en ganska ensam man, änkling sedan hans hustru omkom i Estoniakatastrofen. Men en stukad fot leder till att han får kontakt med den tystlåtna pojken Mika och dennes mamma och Agnes som bor i samma portuppgång som Thomasson. Till en början är Thomasson motvillig till den hjälp och omvårdnad dessa människor visar honom men sakta tinar han upp och låter dem ta plats i hans liv. Det här är en lågmäld bok, vackert och vemodigt berättad.
Romanen handlar om den snart 80-åriga Johannes Thomasson som ser tillbaka på och minns sitt liv genom ålderns filter. Han är en ganska ensam man, änkling sedan hans hustru omkom i Estoniakatastrofen. Men en stukad fot leder till att han får kontakt med den tystlåtna pojken Mika och dennes mamma och Agnes som bor i samma portuppgång som Thomasson. Till en början är Thomasson motvillig till den hjälp och omvårdnad dessa människor visar honom men sakta tinar han upp och låter dem ta plats i hans liv. Det här är en lågmäld bok, vackert och vemodigt berättad.
Digitalisera mera
Jag tänkte att det här med digitalkamera är ju jättebra. Då kan jag rensa bort alla misslyckade bilder och bränna ner det jag vill spara på cd och katalogisera och ha ordning och reda på bilderna. Jo pyttsan. Nu hotar min hårddisk att svämma över av bilder som heter upplysande saker som "DSC00041.JPG", "DSC00042.JPG" och så vidare. Och lika dålig jag alltid var på att få in mina papperskopior i album - lika dålig är jag på att sortera mina jpg-bilder in digitala dito.
01 mars 2009
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)