Tematrion hos Lyran handlar den här veckan om böcker man inte läste klart. Förr om åren var jag sträng mot mig själv. Hade jag börjat läsa en bok skulle jag också läsa ut den, men numer händer det allt oftare att jag lägger böcker ifrån mig - outlästa. Tre av dem är: Ett land i gryningen av Lehane - Jag hade väldigt höga förväntningar på denna bok och jag kan se dess förtjänster. Men jag lyckades aldrig riktigt intressera mig för de personer Lehane så ingående beskriver och efter drygt 100 sidor gav jag upp.
Snö av Pamuk - Det hjälper inte att han är Nobelpristagare. När bussfärden på väg till eller från [minns inte vilket] Istanbul höll på sida upp och sida ner där i snöovädret så gav jag upp.
Stalin av Montefiore - Boken är alls inte ointressant men i mitt tycke är den i det närmaste oläslig. Den är omständligt skriven med många och långa utvikningar som gör att det inte finns någon röd tråd. Att läsa den rakt igenom låter sig knappast göras men den är inte heller strukturerad så att den går att läsa styckevis som en faktabok.
3 kommentarer :
"Ett land..." av Lehane har jag inte läst, men Patient 67 av honom. Den var riktigt, riktigt bra!
Jo jag brukar gilla Lehanes böcker. Patient 67 tyckte jag mycket om och så Rött regn (som sedan blev filmen Mystic river). Där kan jag varmt rekommendera såväl bok som film.
Jag tvingade mig genom Snö, men tycker inte att den blev bättre mot slutet heller.
Skicka en kommentar