Oj vilka fina böcker

Jag upphör aldrig att förundras över Stina Wirséns förmåga att få fram så mycket känslor med så få streck. I april nästa år kommer två nya småbarnsböcker från hennes hand. Oj och Hej, heter de och av det jag sett så blir de helt underbara.

Kreativiteten flödar

Tiden för att lämna sitt bidrag till Barnens Bokklubbs högläsningstävling lider mot sitt slut och här på kontoret tar vi emot bidrag från skolklasser runt om i hela Sverige.
Och många bidrag är det... Och fina bidrag är det ...
Det är fantastiskt hur kreativiteten har flödat.
Här finns allt från stora affischer och egenhändigt gjorda böcker till tredimensionella landskap, skulpturer och digitala bildspel.

En skräckupplevelse

Idag hade jag en nära döden upplevelse när min iPhone helt plötsligt var tvärdöd!!! Försökte först lugna mig själv med att den förmodligen laddat ur (men misstänkte att det inte var det som var problemet) vilket jag fick bekräftat när jag kom hem och stoppade phonen på laddning. Ingenting.Panik och stor katastrof. Men tack gode någon för Internet. En googling på "tvärdöd iPhone" och vips var jag inne på ett forum där någon med samma skräckupplevelse hade fått svar och förslag på lösning av problemet. Nervöst följde jag samma instruktioner och kunde andas ut. Den konstgjorda andningen fungerade och min iPhone återvände till de levandes skara.

Nu ligger den med dropp (=eltillförsel) och vilar upp sig.

PS. Kan meddela att min sambo suckande utbrast: men herregud det är ju bara en telefon.
Vadå "bara en telefon, det är ju en iPhone"

Stockholms filmfestival - The Road

Stockholms filmfestival har i år en sektion kallad Apocalypse och ur den sektionen plockade vi kvällens film The Road som bygger på Pulitzervinnaren Cormac McCarthys bok. Och apokalyps fick vi. Det här var en plågsamt dyster film om en far och sons kamp för överlevnad i en värld som knappt längre lever. Allt är grått och dött och kallt och det regnar nästan hela tiden (underligt att det alltid regnar så mycket i dystopier). Genom detta dystra landskap driver ett fåtal människor fram - i grupp eller en och en - i en brutal kamp för överlevnad. Samhället har helt slutat att fungera, ja samhället finns inte längre. Det gäller att äta eller att ätas. Och genom detta eländeslandskap får vi alltså följa pappan och hans 10-12-åriga son på en till synes ändlös vandring söderut.

Det här är en väldigt stark film och jag gillar dystopier även om de ofta använder klichéer som gärna återkommer i film på film. Som regnet, det gråa, smutsen och det laglösa för att bara nämna några.

Augustpriset

Igår delades det ut Augustpriser. Om priset i skönlitterära klassen - De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg - var väntat så bjöd priset i barn- och ungdomsboksklassen på en desto större överraskning. Det var nog inte många som hade tippat att Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman skulle vinna.

Det är på sätt och vis kul att en faktabok uppmärksammas även på barn- och ungdomssidan, men samtidigt känns det som ett konstigt val. Skriv om och om igen är förvisso en bra bok som ger skrivtips och inspiration till alla som tycker om att skriva och vill utveckla sitt skrivande. Samtidigt känns det skevt att en faktabok tävlar i samma kategori som fiktion. Och när jag nu ändå är inne på detta med kategorier så är det också tokigt att bilderböcker tävlar i samma kategori som kapitelböcker och ungdomsböcker och att poesi tävlar med skönlitteratur.

DN . SvD . Augustpriset . intressant.se

Tematrio Banböcker

Veckans tematrio heter Barnens favoriter. För min del blir det mina favoriter bland barnböckerna men hur ska jag kunna välja? Hur ska jag kunna begränsa mig till tre stycken? Det är näst intill omöjligt.

Böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist måste definitivt vara med. Kul att läsa för den vuxne och roliga att lyssna till och titta i för barnen. Jag läste dem för mina brorsbarn när de var små. Stackars Pettson och När Findus var liten och försvann hör nog till favoriterna bland Pettson- och Findusböckerna.

Lill-Zlatan och morbror raring och Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum och nästan allt som hon har gjort.

Nalle Puh av A.A.Milne. Gamla klassiska underbara Nalle Puh tycker jag fortfarande om att läsa i. De gör mig glad! Och det är förstås kapitelböckerna Nalle Puh och Nalle Puhs hörna jag menar.

Stockholms filmfestival - Mr Nobody

Jaco Van Dormaels film Mr Nobody börjar år 2092 med direktsändningen från 120-åriga Nemos dödsbädd. Han är den sista människan som kommer att dö av ålderskrämpor eftersom man nu kan återskapa celler. Redan det en skrämmande tanke men inte filmens huvudtema. I stället är filmen en hisnande resa i tid och rum. Här blandas filosofi och vetenskap på ett sätt som gör att det gäller att vara alert för att hänga med i händelseförloppet. Den centrala frågan är om man verkligen måste välja bort något? Kanske tiden kan inta flera dimensioner så att man kan välja till allt i stället? Filmen är lite som en "Sliding doors" men i stället för antingen eller så blir det både och. Sliding doors är inte den enda blinkningen i Mr Nobody. Andra filmer, vetenskapliga och kvasivetenskapliga teorier och till och med Platons grottliknelse finns med.

Filmen är bra och intressant och ger upphov till många tankar och diskussioner. Det som möjligen drar ner betyget något är att den är lite för lång. Tidshoppen fram och tillbaka dras ett par gånger för mycket. Några små "darlings" hade Van Dormaels gott kunnat klippa bort.

Shoppingrunda med förhinder

Intressant att notera efter dagens besök i ett otal olika klädbutiker är att någon verkar ha bestämt att vi alla ska klä oss i olika nyanser av rosa, rött eller lila nu. I butik efter butik återfanns samma färgskala. Mångfald eller enfald?

Walking on sunshine

Tänk vad en blå himmel kan åstadkomma. Livsandarna vaknar och gnuggar yrvaket sömnen ur ögonen. Efter en särdeles grå och regnig november vaknade Stockholm upp till strålande solsken och stadens invånare skyndade sig ut och intog staden. Parker och promenadstråk fick liv och rörelse igen. Människor gick, joggade och strosade omkring.

Film film och åter film

Igår kväll såg vi två filmer. Men efter att i förrgår ha sett - och bedårats av - Precious så kändes de lite tama. Först ut var The Maid. Den var helt ok, men jag ställer mig ändå frågande till hur den kunde få Sundancefestivalens jurypris. Men ganska underhållande i alla fall. Film nummer två var vietnamesika Adrift men då höll jag faktiskt på att somna. Den var inte direkt dålig, men för händelselös. Kvällens film blir Drew Barrymores regidebut Whip it.

SvD

Antologier

Det är något med antologier som ger oss habegär. För jag är väl inte ensam om att falla i trans så fort jag ser en ny fin antologi med sagor eller visor eller med rim och ramsor? Vackert inbundna böcker med en härlig blandning av det bästa - gammalt eller nytt - och så alla de fina illustrationerna! Jag har varken små eller stora barn att läsa böckerna för men ändå har jag svårt att stå emot när det kommer någon ny snygg antologi. Och inte läser jag så mycket i dem själv heller. Men jag vill äga dem. Jag vill ha dem i min bokhylla för att ibland kunna plocka fram och bläddra i dem.
Och snart kan jag se fram emot två nya fina titlar. Idag fick vi se provtryck på två antologier som kommer i april nästa år. Så det är bara att vänta.

Äntligen Filmfestival

Hon är fattig och hon är fet. Hon blir hunsad och hånad och hennes familj har inte någon trygg famn att erbjuda. Tvärtom. Hon blir utnyttjad och utsatt för övergrepp. Så ser 16-åriga Precious liv ut. Och det är henne den suveräna filmen Precious som invigde Stockholms filmfestival handlar om. Så plötsligt mitt i all denna misär får hon chansen att börja i en alternativ skola och blir sedd av läraren där och ett litet bräckligt hopp smyger sig in i Precious och i oss biopublik som sitter andäktigt tagna av denna film.

Efter filmvisningen var det ett face to face med regissören Lee Daniels som berättade om sin film och svarade på frågor. Upprinnelsen var boken Push av Sapphire som filmens manus bygger på. Den grep honom starkt och lämnade honom ingen ro förrän han lyckades övertala Sapphire att få filma den.

DN, SvD Stockholms filmfestival

Tematrio Astrid Lindgren

Astrid Lindgren är tematrio hos Lyran den här veckan. "Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om" och jag väljer mina topp-tre av hennes figurer.

På en överlägsen förstaplats kommer Tjorven. Jag älskade Tjorven när jag var liten. Och det är tv-serie och filmer jag tänker på. Jag tror inte ens jag visste att hon fanns i bokform.

På andra plats kommer Emil i Lönneberga. Jag är väldigt förtjust i tonen i de berättelserna och att de berättar en del om hur det kunde vara förr i tiden.

Och som trea kommer Pippi Långstrump. Som vuxen kan jag tycka att hon är en jobbig unge, men som barn gillade jag hennes frimodighet och påhittighet.

Trafiktestet

Sådärja, nu kan alla barn (och vuxna) testa sina trafikkunskaper.




På vilken sida av vägen ska man gå egentligen och varför ska man använda hjälm? Testa dina trafikkunskaper i Barnens Bokklubbs trafiktest. Alla som klarar testet får ett eget körkort att skriva ut.

Till testet

Kieri och Nilsson

När två av Sveriges bästa ungdomsboksförfattare skriver en bok tillsammans blir åtminstone jag väldigt nyfiken och det var med ganska högt ställda förväntningar jag började läsa I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson. Jag blev inte besviken.

Det handlar om Siri och Jakob. De bor nära varandra. Två ensamma tonåringar som rör sig i cirklar runt varandra. Ibland stöter de på varandra. Fågelflickan och Vilsenpojken. De noterar varandra, men de känner inte varandra.

I början funderade jag över vem som skrivit vad i boken. Om den ena skrivit Jakobs kapitel och den andra Siris – det är så boken är uppdelad – men eftersom berättelsen grep tag i mig slutade jag tänka på det och bara njöt av läsningen.

Regn stoppar joggingrunda

Ett ihållande regn satte under lördagsförmiddagen stopp för motionsjoggaren AnnCharlotts planerade joggingrunda. Men AnnCharlott låter meddela att hon inte blev alltför nedslagen över det inträffade.
"Jag kröp ihop i soffan och läste en bra bok i stället."
Vidare kan meddelas att boken heter I det här trädet och är skriven av Per Nilsson och Katarina Kieri.

Astrid Lindgren-priset

Lena och Olof Landström fick i går ta emot årets Astrid Lindgren-pris för ”förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen”. Astrid Lindgren-priset har kanske kommit lite i skymundan av det mer prestigefyllda ALMA-priset men är en väl så fin utmärkelse som har delats ut ända sedan 1967.

Paret Landström har jobbat såväl ihop som var för sig. Nisses nya mössa var deras första gemensamma alster, men mina favoriter är deras böcker om de supersöta och lite småkorkade [ursäkta] fåren Bu & Bä.

SvD, DN

En gammal goding

För några kvällar sedan såg jag Blade Runner igen. Denna kultrulle från 1982 som för några år sedan relanserades med tillägget The Final Cut. När filmen kom för nästan 30 år sedan kändes säkert 2019 väldigt avlägset. Idag betydligt närmare och det känns inte så troligt att bilen ska vara utbytt mot någon slags svävare och att människorna koloniserat rymden. Men ok, det var det väl inte så många som trodde 1982 heller.

Så håller filmen då? Jo ganska bra ändå. Trots att vi idag är bortskämda med finslipad digital teknik så känns scenografin ändå trovärdig och storyn berör och engagerar fortfarande. Åtminstone mig. Men det är klart att den lider lite av alla de klichéer som dystopier ofta är lastade med. Som detta eviga regn. Att det är mörkt hela tiden och överallt. Att det är smutsigt och trasigt och förfallet.

Babbel i Babel

Jag brukar gilla Fredrik och Filip [Wikingsson och Hammar] men i kvällens Babel var de mer än lovligt speedade och pratade oavbrutet i munnen på varandra och på alla andra. Anledningen till att de gästade programmet var förstås deras bok Tårtgeneralen. Den har jag inte läst så den kan jag inte uttala mig om. Däremot hajade jag till när jag läste ett citat av dem i SvD häromdagen med anledning av att de jämförts med andra tv-kändisar som skrivit böcker: "Det står verkligen Albert Bonniers på boken, inte Frida förlag." Lite väl onödigt snobbigt tyckte jag.

Läste sedan vad som sagts i sin helhet i SvD på nätet och då blev det lite mildare: "- Jag [Filip Hammar] blev lite beklämd när jag såg artikeln "Här är tv-stjärnorna som släpper böcker" där vi jämfördes med Carolina Gynning och Andreas Carlsson från "Idol". Inget ont om dem, men vi har spänt bågen lite hårdare. Det står verkligen Albert Bonniers på boken, inte Frida förlag." Där ser man hur man kan vrida till saker genom att bara citera valda delar av det som sagts.

Sekvenser

Vänder mig om i dörren och skickar en slängkyss mot katten.
Drar igen dörren och låser.

En scen som upprepas varje morgon. Men just idag drabbas jag av det repetitiva i den. Som att jag ser mig själv skicka slängkyss mot katt.
Dra igen dörr och låsa.
Om och om igen. Som små korta filmsekvenser.

Som när man på film vill visa att tid förflutit utan att något väsentligt inträffat.

Tematrio pappor

Igår var det fars dag och idag är det Tematrio pappor. Tre böcker som handlar om pappor.

Mauz av Art Spiegelman - Otroligt gripande serieroman där författaren berättar om sin pappas upplevelser i koncentrationsläger under andra världskriget.

Peters baby av Gun Jacobson - 16-åriga Peter ställs inför det faktum att han är en väldigt ung pappa med ansvar för en liten baby. Det är många år sedan jag läste den boken så jag minns den inte i detalj och har svårt att avgöra som den skulle hålla för omläsning idag.

Alfons Åberg av Gunilla Bergström - Nu handlar ju böckerna främst om Alfons, men hans pappa spelar ofta en så pass stor roll i berättelserna att jag tycker att han platsar här.

Fars dag

Tur att det varit fars dag i dag.
Det kan ju alltid användas på ett bra sätt och då menar jag inte "köpa slips".
Nej här handlar det om att bjuda på middag.
Men innan middagen laddar vi upp med gardiner och gardinstång som liksom väntar på att komma på plats.
Och lämplig plats är väl då på väggen någonstans i närheten av ett fönster.
Alltså borrmaskin och andra lämpliga verktyg förbereds.
Pappa anländer.
- Du, maten är inte riktigt klar än men det finns lite du kan pyssla med i gästrummet...

Sedan. Maten uppäten. Gardinerna på plats. Allt är frid och fröjd.

Filmfestivalen närmar sig

Hämtade ut biljetterna till årets upplaga av Stockholms filmfestival idag.
Om elva dagar drar det igång och som vanligt ska vi börja med att se invigningsfilmen som i år är Precious.

Alla borde läsa ungdomsromaner

På redaktionsmötet i dag var vi alla rörande överens om att alla borde läsa ungdomsromaner. I alla fall alla högstadielärare, skolkuratorer - och för all del föräldrar - eller andra andra som på ett eller annat sätt har med tonåringar att göra. En bra ungdomsroman som träffande lyckas beskriva vad som är viktigt i en ung människas liv ger nycklar till förståelse och väcker hågkomster. Jag läser just nu ett manus som jag tror kan hitta fram till tonåringarna på samma sätt som Katarina von Bredows och Johanna Lindbäcks böcker. Det känns så på pricken och lika väl som jag tror att tonåringarna kommer att känna igen sig boken så påminns jag om alla känslostormar det innebar att vara 15-16 år.

Det är ju det som är så fint med böcker över huvud taget, att de låter oss titta in i andra världar och i bästa fall leder till att vi får ökad förståelse för varandra och andra.

Tematrio film

Bok som film är Lyrans tematrio den här veckan och det passar ju bra såhär i filmfestivalstider, när jag som bäst kryssar och pysslar för att kunna se så många filmer som möjligt under Stockholms filmfestival.

Temat är tre filmer där jag även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?

1. Timmarna - underbar filmatisering av Michael Cunninghams underbara bok om tre kvinnoöden i tre tider. Jag har faktiskt svårt att avgöra vilken som är bäst.

2. Högläsaren - här är ändå Bernhard Schlinks bok bättre, men filmen rörde mig ändå också den till tårar. Intressant att notera att det är Stephen Daldry, samma regissör som gjorde Timmarna. Han har ett lyhört sätt att förmedla böckernas stämning och känsla till vita duken.

3. Populärmusik från Vittula. Niemis Augustprisbelönta skröna om en uppväxt i Tornedalen. Jag tyckte bättre om filmen för jag var inte så väldigt förtjust i boken.

Arvstvisten efter Stieg Larsson går vidare

Stieg Larssons Millenniumtrilogi gör succé och säljer miljonupplagor runt om i världen. Filmerna går också bra och nu knackar Hollywood på dörren och vill göra sin egen version. Samtidigt pågår en utdragen arvstvist mellan Stieg Larssons far och bror som en part och hans sambo Eva Gabrielsson som den andra parten.

I dagens SvD går pappan och brodern ut i en intervju och erbjuder Eva Gabrielsson 20 miljoner vilket gjorde mig förvånad. Inte så mycket för att de erbjuder henne pengar, men för hur detta sker. Det synes mig lite märkligt att de använder sig av media som mellanhand och förmedlare framför sitt erbjudande i en intervju i. Och mycket riktigt så låter inte reaktionerna vänta på sig. Gabrielsson är upprörd över sättet på vilket Stieg Larssons far och bror framfört sitt erbjudande och säger till DN att det är fult att gå ut i media. Och oavsett vem som har rätt eller fel i denna trista sörja så är det ett konstigt sätt att närma sig motparten.

Läs mer om: Millennium, Stieg Larsson och i SvD och DN

Talande monument

Det här talande monumentet finns på den plats där nazistiska studenter anordnade bokbål 1933.