Stockholmsvinter

Skiftar perspektiv.
Tar steget ut på isen staden blir en helt annan.

iPad

Det pratas mycket om Apples iPad nu. De är ju verkligen proffs på att få en hel värld att sitta klistrad vid bloggar och twitter och digitala gudvetvad när de drar sina presentationer. Själv brydde jag mig inte om att följa presentationen av iPad live, men har så här i efterhand införskaffat lite information om den och det kan inte hjälpas att jag känner att jag nog kanske måste ha en.

I SvD kan man läsa att man ser positivt på iPad från förlagshåll. Vilket kanske leder till att det blir lite snurr på e-boksmarknaden snart. Men som Ola Larsmo på DN säger: "mycket få av dem som nu deltar i hajpen kring nya Ipad ens har hållit en i sin hand".

Mera om iPad & apple DN, SvD

Mycket snö men få plogbilar

"Vad tjänar det till att skotta?" muttrade han buttert.
"Det kommer ju bara mer snö hela tiden. Och förresten blir det ju vår sen och då smälter det ändå bort."

Man undrar ju om snöröjningen i Stockholm tänker ungefär så. Att det är onödigt jobb, liksom.

Sötaste lilla godnattsagan

Man behöver bara titta på den här söta omslagsbilden så förstår man hur gullig den här boken är.

Den lilla kaninen springer fort hem i natten, jagad som han är av den hemska räven. Väl hemma pustar han ut, men då knackar det på dörren och där står en liten skrämd anka och vill komma in i tryggheten. Och så knackar det igen och igen och igen, och snart är huset fullt. Då knackar det ännu en gång. Kanin sliter upp dörren och där står .... räven!
Hjälp.
Men vänta nu. Han ser inte så farlig ut, snarare lite ynklig och rädd.

Om ni tittar på omslagsbilden så kan ni kanske lista ut hur det går...

Minnet av förintelsen

Idag är det 65 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades. Jag besökte lägret för ungefär ett och ett halvt år sedan och det var en drabbande upplevelse. Min fantasi och inlevelseförmåga räcker inte på långa vägar till för att kunna föreställa mig hur det var att vara fånge där. Och än mindre kan jag förstå hur någon kunde komma på att bygga och driva dessa läger.

Än finns det några överlevande kvar, men inte så länge till. Det är viktigt att vi hör deras berättelser och som tur är har många av dem skrivit ner sina upplevelser. Här kommer tips på två av de bästa och starkaste böckerna om förintelsen som jag har läst.

Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész. Till synes torrt och sakligt berättas historien som inte är en självbiografi i ordets rätta betydelse men bygger på Kertész egna upplevelser i nazisternas förintelseläger. Det är just det lite torra och sakliga i tonen och berättarjagets försök till att rationalisera och förstå det som händer honom som gör läsningen så gastkramande.

Bortom minnet, bortom glömskan av Ebba Sörbom. I den här boken ligger tyngdpunkten i berättelsen på hur det kändes att som 17-årig överlevare komma till Sverige efter att har räddats ur Auschwitz. Hon beskriver isoleringen hon kände mitt bland alla människor som i all välmening tyckte att hon skulle lämna krigets fasor bakom sig och vara glad att hon levde.

Läs mer om 65-årdsgen av Auschwitz befrielse i SvD

Tematrio - Iskyla

Lämpligt nog såhär mitt i vintern är ämnesvalet för Lyrans Tematrio iskyla den här veckan.

Den första boken jag kommer att tänka på är Fröken Smillas känsla för snö av Peter Høeg. Det var länge sedan jag läste den, men jag minns den som en väldigt "vintrig" bok. Framför allt minns jag resonemanget kring olika sorters snö. Det fascinerade mig. Liksom själva känslan i boken. Deckarintrigen minns jag däremot inte så mycket av.

Andra valet blir Tunn luft av John Krakauer. Krakauer var en av dem som befann sig på Mount Everest under de ödesdigra dagar 1996 när så många människor dog. Det är ingen stor litteratur men galet spännande och skrivet med en sådan inlevelse att man känner sig delaktig.

Sedan blir det knepigare och jag kommer hela tiden att tänka på en bok som jag inte har läst, men som finns med på min "vill-jag-läsa"-lista. Jag har däremot sett filmen och en starkare skildring av kyla har jag sällan upplevt. Det handlar naturligt vis om Cormac McCarthys Vägen.

Ännu en läcker läsplatta

Det skrivs mycket om läsplattor nu. Den här Skiff readern skulle jag kunna tänka mig. Men när det gäller läsplattorna är det mycket snack och lite verkstad än så länge. Det skriv om e-bokens och läsplattornas genombrott lite varstans men några stora säljkampanjer har jag inte sett.

Mäklarspråket

På helgerna brukar jag roa mig med att läsa lägenhetsannonser. Inte för att jag letar lägenhet utan bara nöjes skull. Och i fantasin möblerar jag såväl små compact living-ettor i SoFo likväl som jag inreder spatiösa paradvåningar.

En annan anledning att läsa dessa annonser är mäklarspråket. Ett alldeles eget fascinerande språk, som dessutom genomgått en viss utveckling [eller åtminstone förändring]. Jag kanske misstar mig, men som jag minns det brukade lägenheterna förut vara på x antal kvadratmeter. Numera är det våningar om si eller så många kvadratmeter. Små trånga ettor är "studios", de kan också vara ett "penthouse" men är då oftast lite större. Lägenheter med stora möjligheter att forma efter eget huvud är förmodligen riktigt sunkiga. New York-atmosfär verkar vara bland det häftigaste epitet en lägenhet kan anförtros. Men idag slog nog Bjurfors ändå knut på sig när man fick till det såhär tjusigt: "Denna våning ger dig en känsla av New York, men samtidigt en oas som påminner om en skärgårdsö." New York i skärgården. Ja ja.

Never ending story?

Bråken kring Stieg Larsson tycks aldrig ta slut. Först valsade arvstvisten runt i medierna i några års tid nu. När rapporteringen kring den klingat av kan man läsa att Stieg Larssons far och bror anmäler tv-programmet Uppdrag granskning till Granskningsnämnden för radio och tv för bristande objektivitet. Anmälan avser ett program från maj 2008 om arvstvisten.

Ungefär samtidigt som detta står att läsa så kommer Kurdo Baksis bok och så är bråket i full gång igen. Den här gången är det sambon Eva Gabrielsson med flera som rasar mot den bild Baksi ger av Millenniumförfattaren.

Och nu kommer som det senaste [men säkert inte sista] inslaget i denna följetong anklagelser om att Stieg Larsson inte skrev Millennium-böckerna själv. DN-reportern Anders Hellberg hävdar att Stieg Larsson inte kunde skriva och framför teorin att han fick hjälp av sin sambo. Något som Larssons förläggare Eva Gedin hävdar är rena nyset.

Så vad ska vi tro om allt detta? En konspiration där alla inblandade antagonister kommit överens om att se till att hålla bråket [och därmed intresset för böckerna] vid liv? Nej, det tror jag väl egentligen inte. Men ibland kan man ju inte låta bli att undra.

Meg Cabot

Meg Cabot kan konsten att skriva underhållande böcker som är lätta att sluka. Och även om intrigen ibland känns smått otrolig så får hon den att kännas fullt trovärdig och man köper den med hull och hår. Som till exempel serien "En prinsessas dagbok" som mången tonåring tuggat i sig och som även undertecknad läst och roats av.

I böckerna om Allie Finkle vänder hon sig till något yngre läsare och de är något mer förankrade i vardagen men drivet är detsamma och jag skulle ha älskat att läsa dem när jag var i 10-årsåldern (och uppskattar som vuxen också). Jag gillar Allie, hon är en kul och bra tjej med en vettig syn på sin omvärld.

Jag har läst den tredje boken i serien - Bästisar. Det kommer en ny tjej till klassen som visar sig vara en ledartyp av det mer obehagliga slaget. Hon tar över och sår split och söndring i klassen. Handlingen är alltså inte originell på något sätt men vad gör väl det när det är bra och engagerande berättat och spänningen hålls vid liv boken igenom?

Tematrio - Ondska

Nära Lyrans tematrio är ondska faller det sig väl ganska självklart att den första boken jag kommer att tänka på är Ondskan av Jan Guillou. En stark bok om pennalism och översitteri.

Och så tar jag med American psycho av Bret Easton Ellis. Det var länge sedan jag läste den, men jag minns med obehag hur kliniskt våldet som huvudpersonen ägnade sig åt beskrivs.

Som tredje bok väljer jag Kyrkdjävulen av Mikael Niemi. Det är en riktigt ruskig ungdomsroman om hur ondskan vaknar till liv och sprider sig i det lilla norrländska samhället där Matti bor.

Läsning pågår

Det känns som om det var ett tag sedan nu som jag hade en riktig bladvändare i min hand. Men så började jag läsa Markus Zusaks Boktjuven och sidorna bläddras fram nästan som av sig själva. Det är spännande, det är intressant och det är underfundigt och välskrivet. Boken är utgiven som ungdomsroman vilket på sätt och vis är synd för det innebär säkert att många vuxna missar den, och det vore verkligen synd. Jag tror att alla från 15 år och uppåt kan uppskatta den här historien. Själv är jag ungefär halvvägs in i den så mer om själva handlingen blir det senare.

Kurdo Baksi skriver om Stieg Larsson

Stieg Larsson fick aldrig ta del av alla de miljoner som hans millenniumdeckare dragit in. Å andra sidan har han inte så stor nytta av dem där han befinner sig nu. Däremot är det desto fler andra som kunnat glädjas åt haussen kring böckerna och den senaste i raden är Kurdo Baksi som skrivit en bok om sin gode vän Stieg Larsson. Bokens titel är kort och gott "Min vän Stieg Larsson" och den översätts redan från start till flera olika språk och kommer ut samtidigt i ett tiotal länder.

Mer Stieg Larsson-relaterat: SvD, DN, DN

Dårens dotter

Mian Lodalens Dårens dotter handlar förvisso som namnet antyder om en dotter, men också om en charmig slarver till pappa som ständigt sviker. Att bokens pappa ligger väldigt nära Lodalens pappa har jag förstått men hur nära bokens jag - Connie - ligger Lodalen själv är mer oklart, men jag gissar att det finns ganska stora likheter där också.

Connie växer upp hos sin moster och morbror som ganska motvilligt tar sig an henne efter moderns självmord. Pappan dyker bara upp när det passar honom men ändå är han Connies idol, den hon ständigt längtar efter. Stunderna med honom är som ett äventyr, fulla av hans fantastiska historier och tokiga upptåg. En annan viktig person i Connies liv är kompisen Kalle och deras bus upptar en stor del av boken. Efter dryga hundra sidor blir det dock lite tradigt och jag gör något ganska förbjudet. Jag hoppas 200 sidor framåt i handlingen och det märkliga är att den fortsatta läsningen inte störs eller försvåras av det. Säkert mycket beroende på att bokens handling inte förs framåt av det som hänt tidigare utan boken kan snarare beskrivas som en räcka episoder ur en barndom .

Flyttdag

Idag bytte ungefär hälften av Barnens Bokklubbs personal rum med varandra. Det kan tyckas vara en märklig arbetssyssla. Men eftersom våra fyra kundtjänstmedarbetare hade ett ganska stort rum emedan de sex av oss som utgör redaktionen trängdes i ett något mindre stort rum så föll det sig ganska naturligt att göra något åt saken. Således har det packats [och kastats] burits och släpats, kopplats isär datorer och kopplats ihop desamma med andan i halsen [ska det fungera nu?]. Men så efter en något annorlunda arbetsdag satt vi alla där på våra nya platser och jag tror att vi alla är ganska nöjda.

Hamnade lite fel

Idag gick jag för första gången på ett SatsPowerStep-pass. Jag tänkte att det skulle innebära att man travar upp och ner för en step up-bräda samtidigt som man lyfter vikter. Ack så fel jag hade. Man skulle utföra KOREOGRAFI på den där nedrans brädan. Skutta och dansa och få armar och ben att bete sig i takt och gärna då i samma takt som resten av gruppen.

Jag kan avslöja att det inte gick så bra. Gruppen rörde sig åt ett håll. Undertecknad var på väg åt motsatt håll. Gruppen hade hunnit avverka en par tre olika rörelser innan undertecknad äntligen fått ordning på armar och ben och tyckte sig behärska rörelse nummer ett. Det var en lättnad de gånger under passet då brädhoppandet avbröts för att lyfta lite vikter.

Tematrio bladvändare

Lyrans tematrio handlar den här veckan om bladvändare. Det första jag kommer att tänka på när jag hör termen bladvändare är deckare eller annan spänningslitteratur. Men så tänker jag att det måste väl också finnas andra böcker som får mig att ivrigt bläddra vidare och läsa sida efter sida. Just nu känns det dock som om det var länge sedan det inträffade. Frågan är om det beror på att det var länge sedan jag läste något riktigt bra eller om jag - likt Lyran - befinner mig i en period av bristande läslust.

Den senaste bok jag läste som verkligen fångade mig var Den som älskar något annat av Karin Fossum. Det är en deckare med ett väldigt starkt och läskigt spänningsmoment. Jag har tidigare bloggat om den här.

Om jag sedan fortsätter att kolla bakåt i min lista över lästa böcker med bladvändarstatus så hamnar jag på I det här trädet av Katarina Kieri och Per Nilsson. Den "slank" också ner i rasande fart och även den har jag bloggat om tidigare.

Som tredje alternativ ligger Millenniumtrilogin onekligen bra till, men jag väljer ändå att ta med Snabba cash istället. Den är ju dessutom bioaktuell nu.

Klassiska Mumin

Nu kan alla Muminfans glädjas åt att SvD börjar köra de klassiska Mumin-serierna från 50-talet igen.

Det ska vara en bok på vita duken

Att göra film av böcker är inte direkt något nytt koncept, men ändå känns det som om det det blir allt vanligare. Det finns väl snart inte en boksuccé som ganska snart dyker upp på vita duken.

Låt den rätte komma in, I taket lyser stjärnorna och Milleniumtrilogin har alla blivit film, för att bara nämna några. Nu i januari är det dags för ytterligare några bokfilmspremiärer. Först ut är Snabba cash, filmatiseringen av Jens Lapidus bok med samma namn som har premiär den 15:e. Den 29:e är det dags för både The Road som bygger på Cormac McCarthys roman och Maurice Sendaks Till vildingarnas land.

Kommande premiärer

En dag på isen

Bokstavligt on ice har inte mycket gemensamt med Disney on ice.
De piruetter jag till äventyrs åstadkommer sker högst ofrivilligt
och inte är de särskilt graciösa heller.

Befinner man sig dessutom på Trekantens is har man fullt sjå
- med att se upp för sprickor och lömska ojämnheter i isen
- med att hålla sig ur vägen för alla proffs som svischar förbi till höger och vänster
- med att se upp för och hålla sig ur vägen för alla barn som både svischar och vinglar omkring kring benen på en

Vilka ska få årets guldbaggar?

Nu vet vi vilka som nominerats för diverse olika guldbaggar. Och liksom alla andra år blir det pinsamt tydligt hur lite svensk film jag ser, för det är inte många av de nominerade filmerna som jag har sett. Faktiskt bara fyra: Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, Drottningen och jag och Ebbe - The movie. Å andra sidan är det ganska få filmer som slåss om de olika baggarna. Här är alla nomineringar.

Mera om GuldbaggarSvD, DN

Jonas Gardell skriver Om Jesus

Jag hade höga ambitioner om att läsa massor med böcker under julledigheten. Men det blev inte så många böcker. I stället fastnade jag i Jonas Gardells bok Om Jesus. Den är mycket intressant men lite omständlig emellanåt.

Gardell vill med boken försöka hitta den historiska Jesus, den verkliga Jesus och det gör han bland annat genom att gå igenom evangelierna och resonera kring vad däri som kan tänkas vara historiskt sant och vad som är litterära texter och efterkonstruktioner skapade för att passa de kyrkliga krav som krävdes när de skrevs. Men det är inte bara i evangelierna han letar efter Jesus, han refererar också till andra bibliska texter såväl som olika Jesusforskare. Den Jesus som framträder här är framför allt den kärleksfulla Jesus som bjuder in alla att sitta till bords med honom utan att han kräver omvändelse eller frälsning. Om jag tolkat Gardell rätt så menar han att den Kristus guds son som dog på korset för våra synder inte har så mycket med den historiska Jesus att göra utan är någon som den kyrkan skapat.

"Så förvandlades han från vägvisare till själva vägen. Från budbärare till själva budskapet. Från en profet som förklarade alla rena och predikade att till och med syndarna omfattades av Guds rike, till en kosmisk domare vars uppdrag var att döma och fördöma och i vars namn hans bekännare i alla tider sedan dess själva har dömt och fördömt."

Jag har alltid förundrats av att det som hände för 2000 år sedan ledde fram till att bli den stora religiösa rörelse som kristendomen är. Och när jag läser den här boken kan jag inte låta bli att återigen undra hur man av alla dessa motsägelsefulla texter som utgör Bibeln - och för all del även alla de texter som inte kom med - lyckades få ihop det.

Årets första tematrio

Årets första tematrio från Lyran handlar om familjeskildringar eller släktkrönikor. En genre (om man nu kan kalla det genre) som jag med förtjusning gärna läser.

En av de första släktkrönikor jag läste var Per-Anders Fogelströms Stad-serie som börjar på 1860-talet när Henning som ung flyttar till Stockholm. Sedan får vi följa honom, hans barn och barnbarn fram till 1960-talet. Jag sträckläste dessa böcker under ett sommarlov som tonåring. Sedan läste jag om dem igen när jag som ung flyttat in till Stockholm och bodde i kvarteren kring Vita Bergen på Söder.

En annan fascinerande familjeberättelse jag läste för länge sedan är Alex Haleys Rötter. Historien om Kunta Kinteh som kidnappades i Afrika och fördes som slav till Amerika förs vidare genom generationerna och nådde till slut Alex Haley som nedtecknade den.

Som tre i denna tematrio väljer jag Abrahams bok av Marek Halter. Det är en fantastisk släktkrönika som börjar i Jerusalem år 70 e.Kr och slutar i nutid. Och på denna resa genom tiden får vi oss till livs mycket av det judiska folkets historia på 900 sidor.

... nej men jag har sett filmen

Stephenie Meyers Twilight-serie blev en dundersuccé och filmerna spädde på hysterin ytterligare. Jag har inte läst böckerna [har inte varit särskilt intresserad] men nu har jag i alla fall sett den första filmen. Och den var väl sådär. Jag vet att man inte kan jämföra filmen med boken och jag förstår att unga tjejer låter sig tjusas av den stiliga och romantiska vampyr-Edward, men jag har ändå en lite svårt att förstå grejen med att kvinnor på 30+ blir så till sig av denna tämligen tunna och inte särskilt originella historia.

Inga nyårslöften

Jag ger inga nyårslöften. Det ligger liksom inte för mig. Därmed inte sagt att jag inte avger löften eller sätter upp mål för mig själv. Det gör jag ungefär en gång i månaden. Och ungefär lika ofta bryter jag dem. Januarilöftet [som alltså inte ska förväxlas med nyårslöfte] är att få fart på kroppen igen.

Sagt och gjort. Efter tolv dagar i soffläge - endast avbrutet av mat- och dryckläge - tyckte jag det var läge att ge mig ut på en löparrunda. Det gick bra de första 10-15 metrarna sen gick det väl sådär. Men det finns en sak som är bra med att springa när det är tio minusgrader ute och det är att man måste fortsätta springa hela tiden. Om man stannar upp börjar man frysa direkt.

Eyvind Johnson "snuvade" Karen Blixen på Nobelpriset

I dagens SvD finns en intressant artikel om hur Svenska Akademien resonerade inför valet av litteraturpristagare år 1959. Nobelkommittén förordade Karen Blixen - som för övrigt varit med i diskussionerna flera gånger under senare hälften av 50-talet - men Eyvind Johnson var rädd att Akademien skulle beskyllas för att favorisera skandinavisk litteratur och argumenterade för italienaren Salvatore Quasimodo. Att man i alla år favoriserat män framför kvinnor fanns nog inte ens med som den allra flyktigaste tanke på den här tiden.

Karen Blixen dog 1962 och hann aldrig få Nobelpriset. Om hon fanns med i Nobelkommitténs utlåtande och hur diskussionerna gick 1960 och 61 får vi kanske veta i takt med att sekretessen för dessa upphör.