Läsning ackompanjerad av effektfullt väder

Det var ganska effektfullt när jag satt och läste manus på Stefan Castas kommande ungdomsbok - en skrämmande och spännande dystopi om en framtid där vädret helt spårat ur med antingen extrema skyfall eller extrem hetta som följd. Och så helt plötsligt mörknar himlen utanför och en mur av regn är allt jag ser, följt av ett hiskeligt åskväder. Ganska obehagligt men ytterst effektfullt.

Rock'n'roll lifestyle

Det kostar på att ligga på topp. Den senaste veckans rock'n'roll lifestyle börjar ta på mina krafter.

Söndag: Vackert väder. Som gjort för ett glas rosé på Mälarpaviljongen.
Måndag: Sambon fyllde år. Det ska vi fira - och det gjorde vi...
Tisdag: Releasefest för Lisa Bjärbos "Det är så logiskt alla fattar utom du". Bubbel såklar!
Onsdag: Tack och adjö-fest för medarbetare som slutar.
Torsdag: Zzzzzzz

Inte bara pajkastning

Nog för att det brukar gå vilt till i svensk politik med pajkastning till höger och vänster. Men i Ukraina nöjer man sig inte med verbal pajkastning. Där tar man till det stora artilleriet i form av ägg och rökbomber. I jämförelse är Sveriges riksdag rena rama barnleken (fast barn kan i och för sig leka ganska våldsamt ibland, så kanske är det Ukrainas politiker som ska liknas vid våldsam sandlådelek).





Bilder: Efrem Lukatsky/AP via SvD

Apropå debatten om nymoralism i barnböcker

Jag har funderar en del kring den senaste tidens debatt om huruvida dagens barnböcker präglas av nymoralism och huruvida bokförlagen censurerar sina barnboksförfattare. Jag tycker inte att debatten är helt lätt att greppa, för å ena sidan talar man om nymoralism och politisk korrekthet, men å andra sidan rör de exempel som förs fram mest alkohol och svordomar. Startskottet var en artikel i Vi läser som jag bloggat om tidigare, där flera författare menar att förlagen tvingar dem att skriva om och stryka i sina texter. Framför allt är det alkohol och svordomar som ryker. Jag vet inte om det förekom så mycket mer svordomar i barnböckerna förr, däremot var alkohol och tobak kanske mer synligt.

Är det då så att man menar att nymoralismen består i frånvaron av alkohol, tobak eller svordomar? Nej, det verkar inte riktigt bara handla om det. Pia Huss, Viveka Lärn, Ulf Stark och Gunilla Bergström är några av de som uttalat sig i debatten och de tycks anse att barnböckerna var frimodigare och mer konstnärligt lekfulla förr. Och då misstänker jag att de med förr menar den barnbokstradition som växte sig stark på 70-talet. Visst kom det massor med fina barnböcker då - jag skulle vilja säga att svenska barnböcker ända sedan 60-talet hållit hög klass - men man ska inte glömma att 70-talet också präglades av en anda att uppfostra och göra folk politiskt [läs politiskt röda] medvetna, något som återspeglades i flera av de böcker som kom ut då. Och var inte det den tidens "nymoralism"?

Är det helt enkelt inte så att barnböckerna - liksom det mesta inom konst och kultur - återspeglar tidsandan? Igår, idag, imorgon. Det kommer säkert alltid finnas ett stråk av "politisk korrekthet" i det som ges ut. Men jag vill påstå att det också alltid har funnits och kommer att finnas det som sticker ut hakan, som ifrågasätter, som roar och oroar.

Lowboy

Han kallar sig Lowboy men egentligen heter han William Heller. När han var 12 år fick han sitt första psykotiska anfall. Nu är han 16 och har rymt från mentalsjukhuset dagen innan han skulle skrivas ut. Han gömmer sig i New Yorks tunnelbana och kämpar med att försöka hålla den annalkande psykosen stången.

Samtidigt som vi får följa Lowboys irrande färd genom tunnelbanesystemet så får vi i vartannat kapitel följa hans mamma, som tillsammans med kriminalinspektör Lateef letar efter rymlingen.

Boken är tät och spännande - inte spännande som en deckare eller thriller - men dramatisk på ett sätt som gör att man bara måste läsa vidare. Jag beundrar också Wrays förmåga att berätta på ett sätt som gör att Lowboys förvirrade tankar och förvrängda verklighetsuppfattning tränger in i mitt huvud. Och när jag läser är jag aldrig riktigt säker på vad som sker på "riktigt" i romanen och vad som bara sker i Lowboys huvud.

Lowboy av John Wray.

Let me in

När Hollywood gör sin egen version av Låt den rätte komma in så blir titeln Let me in. Oskar och Eli blir Owen och Abby och de spelas av Kodi Smit-McPhee och Chloe Moretz.

Läser också i DN att ett seriealbum baserat på filmmanuset kommer att släppas i anslutning till filmen. Jag hoppas att folk också hittar till Ajvides bok, för det är den värd.

Tomt på Londons bokmässa

"Kulturevenemang går upp i rök" skrev SvD så fyndigt för någon dag sedan. Och ett av dessa evenemang som är rejält drabbat är bokmässan som startade i London igår. Jag läser i Svensk Bokhandel att montrarna gapar tomma och att drygt en femtedel av alla seminarier är inställda. Men nöden är uppfinningens moder som man säger och uteblivna möten IRL sköts via diverse digitala media såsom till exempel skype.

Blomsterprakt

Jag bryr mig inte så mycket om överdådiga välansade trädgårdar
med blomrabatter i raka led. Men gläds enormt åt några pigga krokusar
i en vintertrött grässlänt.

Packat och klart

- Snälla söta Soya, matte ska bara var bort två ynka dagar. Kommer snart hem igen. Lovar att se till att du får mat och omsorg under tiden. Lovar! Så kan matte få packa väskan nu?

- Nähä, inte det.

I am a camera

Jag har dubbelkollat i almanackan och det är faktiskt inte 1 april idag. Ändå skulle man kunna tro det när man läser denna artikel i DN om en ny Applesatsning på 3D-glasögon.

Om jag förstått det rätt så skulle det alltså betyda att jag har ett par 3D-glasögon på mig med inbyggda skärmar [på insidan av glasen?]. Dessa glasögon ska jag kunna koppla upp mot min iPod eller iPhone så att jag varhelst jag befinner mig ska kunna kolla på filmklipp.

När jag var liten hette det att det inte var bra att sitta för nära tv:n men här med skärmen i glasögonen kan man ju snacka närbild. Sedan blir det om möjligt ännu märkligare:

För att det inte ska bli för konstigt kommer glasögonen också att innehålla en kamera som kan streama verkligheten – live. Vill du pausa filmen, hämta en kopp kaffe eller ta en promenad på stan med glasögonen på dig går detta alltså utmärkt.

Man ska alltså se verkligheten live genom en kamera? Varför inte bara ta av sig glasögonen?

Det är så logiskt

Jag tänker ohämmat och utan att skämmas det minsta göra reklam för en kanonbra ungdomsroman som min vän och kollega Lisa Bjärbo skrivit. Jag tror att den kan hitta fram till tonåringarna på samma sätt som Katarina von Bredows, Johanna Lindbäcks och Johanna Thydells böcker. Det känns så på pricken och lika väl som jag tror att tonåringarna kommer att känna igen sig boken så påminns jag om alla känslostormar det innebar att vara 15-16 år. Den heter Det är så logiskt alla fattar utom du och här kan ni höra Lisa läsa ur boken.



Och här kan ni se hennes trailer för boken.

Det kom ett mejl

Det kom ett mejl idag med en bild. Jag vet inte om skylten är sann men det har ju hänt mer än en gång att verkligheten överraskat och det till synes absurda faktiskt visat sig vara på riktigt. Om det nu är så att skylten är på riktigt så undrar jag vad det är för "inside information" kyrkan i fråga har om den finländska presidenten. Och om hon skulle vara vara både lesbisk och kommunist. So what.

Böcker under läsning

Förut läste jag alltid färdigt en bok innan jag började med en ny.
Men inte nu längre. Nu har jag en hel hög med böcker under läsning.
Och de blir fler hela tiden.
Jag gick igenom den där högen ikväll och upptäckte att en del av de där böckerna påbörjades för väldigt lääänge sedan.
Vilket får mig att misstänka,
att de där påbörjade böckerna också blir icke färdiglästa böcker.

Trandans eller transdans?

Från min facebooksida apropå förra inlägget från trandansen.

Statusuppdatering gjord av mig: "har dansat med 11800 tranor"
Kommentar av kompis: "jag läste transor, o tänkte var e hon"

Trandans

En mäktig syn dessa 11800 tranor vid Hornborgasjön.

SvD, DN

Nykarleby by night

Från byarna runt Nykarleby kommer ungdomarna åkande i sin [eller pappas] traktor och så träffas de på torget. Från traktorerna dånar musiken ut över halva stan.

Afrikas hemlighet

När jag fick den här boken i min hand trodde jag först att det var en lite småtrist skolboksaktig faktabok och inte den spännande ungdomsbok det är. Det är något med formatet som inte direkt signalerar ungdomsroman. Den är lite större, lite bredare och lite tunnare än vad de vanligen brukar vara. Men nu är det en riktigt spännande berättelse om 14-åriga Jack som hamnar på ett sommarläger i Afrika. Ett läger han ytterst motvilligt blir ivägtvingad till för att hans föräldrar ska jobba hela sommaren.

På lägret finns ungdomar från hela världen och det första som händer är att de blir avtvingade sina pass, biljetter och alla ägodelar och tillsagda att klä sig i de kläder som lägret tillhandahåller. Det visar sig ganska snart att det inte är något vanligt sommarläger de har hamnat på. De har blivit utvalda för att de alla besitter särskilda gåvor - de förbjudna kunskaperna - och snart finner de att de hamnat mitt i en spännande kamp mellan ont och gott.

Förvisso följer den på många sätt samma mönster som många andra böcker i denna genre. Men den afrikanska miljön och att de "kunskaper" ungdomarna äger handlar om att kommunicera med naturen och kanske kan liknas vid någon slags schamanism, gör att boken sticker ut och känns ny och annorlunda.

Afrikas hemlighet är skriven av Angelika Braun Alexanderson och har flera sidor med vackra fotografier av Mattias Klum.

Det är Salander som är stjärnan

"Stieg Larsson dog ung och Lisbeth Salander är en unik hjältinna i deckarvärlden." Det är Barry Forshaws förklaring till Milleniumböckernas enorma framgångar, läser jag i dagens DN. Och visst ligger det något i det. Framför allt det där med Salander. Det är ju liksom hon som är stjärnan. Böckerna skulle vara bra bleka utan henne, för karaktären Blomkvist är inte tillräckligt intressant.

Hur stor inverkan Stieg Larssons allt för tidiga frånfälle haft på framgången är svårare att sia om. Men säkert är i alla fall att detta smutsiga efterspel med arvstvist och rykten hit och dit om vem som egentligen skrivit vad lett till drösvis med rubriker som hållit intresset vid liv. (Vi hade faktiskt konspiratoriska tankar kring lunchbordet en dag, om att allt detta tvistande var väl planerat och ett spel för gallerierna för att få press.)

Påsklov

När jag var liten var långfredagen en tråkig dag. Allt var stängt. Radion spelade sorgesam och allvarlig musik. Så är det inte nu längre, men i Nykarleby råder ännu ett stilla lugn på långfredagen. Åtminstone fram till klockan sex på kvällen.

Oavsett var ni är och hur ni firar påsk så kan jag tipsa om ett urkul påskquiz som min kollega kreerat.