Om Språkrådet får råda

Läste i senaste numret av Fokus att Språkrådet tycker att vi ska kalla det vi idag benämner surfplatta för "bärbar pekdator".

Någon som tror det kommer att slå igenom?

"Kolla, jag har köpt en ny bärbar pekdator. Det är en Apple, en sån där som kallades ipad förr i tiden."

Fattar inte grejan

Handboll - fattar inte riktigt grejen med det.
Först springer alla åt ena hållet. Så står alla och hoppar och fäktar och viftar med armarna ett tag. Tills någon skjuter [kastar iväg bollen].
Sedan springer alla åt andra hållet. Och hoppar och fäktar och viftar med armarna. Tills någon skjuter [kastar iväg bollen].
Och så börjar allt om från början igen.

Sluta suktas

Vid något svagt ögonblick listade jag mig för att få nyhetsbrev från Läs och Res.
Och titt som tätt kommer det mejl om häftiga fantastiska resor.
Med inbjudan till kvällar där någon kommer och visar bilder och berättar om sina häftiga fantastiska resor.
Jag vill också åka på häftiga fantastiska resor.
Men varken semester eller pengar till att kunna göra häftiga fantastiska resor.
Så sluta suktas!

Hoppsan!

Det var inte riktigt det här resultatet jag väntat mig när jag gjorde ett quiz för att ta reda på vilken av Sven Norqvists figurer jag är mest lik. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det ...

Mitt resultat: Du är mest lik Nasse. Du är väldigt nyfiken på det mesta och tror alltid gott om alla. Du kan inte så mycket, men är väldigt ivrig på att lära dig nya saker. Gör testet du också och se vilken Sven Nordqvist-figur du är

Guldbaggegaga ... eh gala

Inte tusan vet jag varför jag satt och genomled den halvtrista Grammisgalan. Men nu gjorde jag ändå det. Och nog var det nära att skämskudden åkte fram några gånger. Och nog var det en hel del priser som förvånade. Det blev inte det prisregn över Svinalängorna som många kanske tippat. Det som förvånade mig mest var att Sebbe knep baggen för bästa film - mitt framför näsan på just Svinalängorna. Och så hade jag nog tippat att Noomi Rapace skulle belönas för bästa kvinnliga huvudroll. Men juryn kanske tyckte att det vore för magstarkt att prisa samma skådespelare två år i rad. Att Joel Kinnaman fick en bagge för bästa manliga huvudroll var också något som överraskade mig. Så himla bra var han verkligen inte. Och inte filmen Snabba Cash heller. Så i stort kan jag bara konstatera att mitt och juryns tycke och smak skiljer sig åt på flera punkter.

Mera om guldbaggarna iAftonbladet, DN, Svd

Barbisar

"Det är läskigt med så många barbisar på samma ställe."
Sagt av sambon när vi passerade diverse "vattenhål" kring Stureplan och gluttade in genom fönstren.

Svinalängorna the movie

Jag hade inte så stora förväntningarna på filmatiseringen av Svinalängorna. Tänkte att det skulle vara svårt att få till en bra film av den boken. Men ack vad jag bedrog mig, filmen är riktigt bra. Jag gillar upplägget i filmen, där det är den vuxna Lena som i tillbakablickar minns sin uppväxt och att det är på det sättet vi får historien berättad för oss. Att det sedan bjuds på strålande skådespelarprestationer gör ju inte saken sämre. Det kan nog hända att Svinalängorna är värd alla sina guldbaggenomineringar.

Sett på gymet

Hon var på gymet idag igen - 80-talstanten. Idag hade hon leopardmönstrade tights och på det en likaledes leopardmönstrad body. (0-talsfrisyren på plats, intakt med pannband [tror banne mig att det var leopardmönstrat också] och allt. Så också den - för 80-talet så karakteristiska - solariebrännan.

Bokpackningsmaskin

Jag får vissa associationer till Uppfinnar-Jocke eller Professor Balthazar när jag ser den här bokpackningsmaskinen.

Konferens

Sitta sitta
Lyssna lyssna
Prata prata
K o n f e r e r a

ÄTA

Sitta sitta
Lyssna lyssna
Prata prata
K o n f e r e r a

FIKA

Sitta sitta
o.s.v. Ja ni fattar ...
Inte konstigt att man känner sig slut.

En sann historia

Det var stort bröllop i den lilla staden. Festen hölls i hyrd lokal och en av gästerna gick till baren för att beställa något att dricka:
- En Gin & Tonic tack.
- Gin & Tonic, va' ere nu den innehåller?

Ständigt denne Ahlstedt

Man ser, hör och läser mycket om Börje Ahlstedt nu. Inte så konstigt kanske, eftersom han är aktuell med sina memoarer, där han delar ut smockor till höger och vänster - eller åtminstone till en del prominenta kolleger. Ahlstedt har i alla fall haft den goda smaken att vänta med att skriva sina memoarer tills han är en bit över 70 år. Vilket är ganska befriande i en tid när memoarskrivandet krupit allt längre ner i ålder.

Satt och slötittade på en repris av Skavlan sent i går kväll och där var han alltså i gen - den gode Ahlstedt. Inte särskilt sympatisk egentligen. Gnällig och kaxig på samma gång. Jag har lite svårt att ta honom på allvar när han, som åldrande mycket framgångsrik skådespelare, hela tiden hävdar att han är som han är för att hans mamma skurade trappor på Lilla Essingen när han växte upp.

Sambon, som läst i Aftonbladet om Ahlstedts gliring till Skavlan om hur Maria Bonnevie kunnat välja honom, väntade med spänning på att få se Skavlans reaktion på detta. Men det visade sig att Svt klippt bort den delen.

Kan bara inte låta bli...

De här kvinnorna hör till mina absoluta favoriter och det här ljudklippet är vansinnigt roligt. Jag lovar!

Apropå Milleniumtrilogin

Apropå detta med Stieg Larssons Milleniumserie, så säger sig sambon Eva Gabrielsson kunna skriva färdigt den fjärde delen. Att den fjärde delen var i långt kommen när Stieg Larsson dog är ju ingen nyhet och spekulationer om att den ska komma ut i bokform har förekommit länge. Enligt Eva Gabrielsson hade han hunnit drygt 200 sidor in i berättelsen och eftersom hon och Stieg ofta skrev tillsammans skulle hon inte ha några problem att avsluta boken. Det är endast den rättsliga tvisten som hindrar henne. Då hoppas jag nog nästan att den rättsliga tvisten fortsätter ett bra tag till för jag är inte så säker på att jag vill ha en fjärde del i Milleniumserien. Bäst att låta den vara den trilogi den är idag.

Svd

"Kan själv"

Ungefär så tycks man resonera i Hollywood. Samtidigt som man måste importera manus från Europa kan man inte riktigt hålla tassarna borta. Man ska helt enkel ge sin egen "touch" på filmen. Detta brukar drabba de flesta filmer som Hollywood gör remake på och således även Män som hatar kvinnor. Bland annat har man gjort Micke Blomkvist mindre promiskuös. Just det behöver inte vara någon försämring för nog är han ganska tröttsam - hingsten Blomkvist. Men att man skrivit om slutet ... och att det enligt W magazine skulle ha blivit "mer intressant" ... Jag är skeptisk.

Svd

Jane Austen

Jane Austen tycks ständigt aktuell. Det bloggas och talas ständigt om hennes böcker. Själv har jag inte läst en enda Austen-bok men däremot avnjutit flertalet filmatiseringar av dem. Nu senast den välspelade tv-serien Emma som avslutades i Svt ikväll och tidigare i veckan visades en av mina favoritregissörers, Ang Lees, version av Förnuft och känsla. Och så har man väl sett en och annan version av Stolthet och fördom också. Så frågan är om man då behöver läsa böckerna?

Hur tänkte dom nu?

Man kan ju undra ibland hur google annonserna som dyker upp här i Bloggers admin är tänkta att fungera. Ni vet de där annonserna som dyker upp ibland på den sida man kommer till när man publicerat sitt inlägg. Annonsen här nedan dök upp när jag publicerat mitt förra inlägg.

Det är framför allt det andra erbjudandet jag undrar över. "Hitta en polsk fru". Hur kunde de veta att det är min högsta önskan?

Ut ur skuggan

Det känns skönt att jag har kommit ur "deckarträsket" åtminstone för tillfället. Inget fel på deckare men just nu känns det skönt att läsa annat. Som till exempel Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn. Den handlar Agnes och utspelar sig i Stockholms överklass mellan de två världskrigen.

Det är imponerande hur någon på 2000-talet kan skriva om en ung kvinna på 20- och 30-talet så att det känns så äkta och riktigt. Till och med Agnes språk [romanen är skriven i "jag"-form] känns tidstypiskt och Jessica berättade för mig att hon inför arbetet med boken gjorde rejält med research och även läste mängder med böcker skrivna av kvinnor under 20- 0ch 30-talet för att få den rätta känslan.

Boken är en underbart finstämd skildring av Agnes sökande efter sig själv och sitt eget liv. Och efter ett sätt att hantera den starka kärlek hon drabbas av.

Pajkastning

Ett nytt författargräl har brutit ut. Den här gången mellan Peter Englund och Björn Ranelid. Och det sker i bästa pajkastarstil.

Det hela börjar med ett blogginlägg från Englund: "Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.”

Och Ranelid kontrar med: "Han är avundsam. En liten själ. Han kommer aldrig få vara med om det jag är med om, att vara känd över hela Sverige. Att skriva autografer i Ikea-kön och på bensinmackar. ../.. Jag ska ägna mycket tid av mitt liv åt att se till att han får äta upp det här."

Även om jag tycker att det är både barnsligt och lite sorgligt att kolleger är så nesliga mot varandra så måste jag erkänna underhållningsvärdet i det hela.

Mer i: Svd & Aftonbladet och så har visst Kristina Lugn uttalat sig om bråket också.

Balkongpynt

Grannarna kör med ljusslingor på sina balkonger. Vi bygger snölyktor.

Bra dagar

Det är något speciellt med de här långhelgerna [jag har förmånen att vara ledig från onsdag lunch och behöver inte dyka upp på jobbet igen förrän måndag morgon]. Man vaknar upp och tänker att "jaha så var det söndag igen" och så gruvar man sig lite. Men så kommer man på att "nämen, det är ju bara lördag" och så har man fått en hel dag till skänks. Känns det som. Tänk att så lite kan göra en så glad.

Vad går de på egentligen?

Jag undrar lite vad man bjuds på som publik i amerikanska pratshower. Något måste det ju vara. Något starkt kanske?
För som de väsnas. Det är en fasligt tjoande och skrikande från publiken. Hela tiden.
Så det är väl inte så underligt att man undrar vad de går på egentligen.

Soffväder

"Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder"
Så lyder ett känt citat som diverse friskusar brukar slänga sig med.
Det är förvisso helt sant och jag fann de perfekta kläderna för dagens ruskväder. Nämligen mysdressen.
And the place to be: Soffan
And the thing to do: Glo ... på tv.

Långsamma böcker

Det finns långsamma böcker. Böcker som måste fås tid på sig att läsas. Inte för att de är dåliga eller tråkiga. Utan för att de är ... långsamma.

En sådan bok är Pojken från andra sidan av Irene Sabatini. Den handlar om en kärleksrelation över rasgränserna i Zimbabwe. Och den handlar om Zimbabwe från tidigt 80-tal till sent 90-tal. Eller det är kanske riktigare att säga att landets turbulenta politiska utveckling utgör en kuliss mot vilken historien om Lindiwes och Ians kärlek och kamp att hålla denna levande spelas upp.

Hon använder inga stora ord Sabatini. Det är sparsmakat berättat utan några övertydliga förklaringar. Och det är väl därför jag vill kalla den en långsam bok. Man tvingas stanna upp i läsningen och fundera och låta det man just läst sakta sjunka in. Pojken från andra sidan är en bok som kommer att stanna kvar i mitt minne.

De kan vinna guldbaggar

Nu vet vi vilka filmer, skådespelare, regissörer osv som är nominerade till diverse prestigefyllda guldbaggar. Det är alltid lika intressant att se vilka - tre typ - filmer som återfinns bland nomineringarna. Och som vanligt finns där en film som har chansen att kamma hem hur många guldbaggar som helst. I år heter den filmen Svinalängorna. Den har jag inte sett. Jag är lite dålig på att se svensk film så de enda jag har sett ur årets guldbaggeskörd är Snabba Cash och Sebbe [men Sebbe känns som en evighet sedan, var det verkligen 2010?].

Och så har jag ju sett Inte panik av goda vännen Elisabeth Marjanovic Cronvall som är nominerad i kortfilmsklassen och där håller jag tummarna så att de kommer bli alldeles vita!

Alla nomineringar, Svd, DN

-

Nu när Lilla Essingens lyxkrog Lux tvingas hålla stängt för renovering efter den olyckliga branden i köket, så har en ny sjökrog dykt upp några hundra meter bort.
Hittills är det dock mest öns sjöfåglar som hittat dit.