Stoppa pressarna!

Läser i DN att två sociologer efter två års studier av miljontals twitterflöden kommit fram till att vi är gladast på morgonen, åtminstone är våra tweets mer positiva då för att sedan bli grinigare ju längre dagen lider. Likaså är helgernas inlägg mer positivt färgade. Ja, vad säger man? Inte det mest överraskande resultatet man kunnat tänka sig.

Skynda dig nu Janne

Jag vet inte hur långt Jan Guillou har kommit med fortsättningen på sitt romanbygge "Det stora århundradet", men hoppas att han kommit långt. För nu har jag läst ut den första delen, Brobyggarna, och jag vill ha mer. Genast.

Genom nästan 600 sidor har jag följt bröderna Lauritz och Oscar från barndomen som fattiga föräldralösa fiskarsöner på en ö utanför Bergen, till ingenjörer och framgångsrika bro- och järnvägsbyggare i Tyska Östafrika respektive Hardangervidda och Bergen i Norge. Det finns en tredje bror också, Sverre, också han diplomerad ingenjör från skolan i Dresden. Men han förekommer inte så mycket i denna första bok, men en inte alltför kvalificerad gissning är väl att han dyker upp i någon av de kommande delarna.

Vi får följa bröderna under 1900-talets två första årtionden. En tid av optimism och tro på att utvecklingen - framför allt den tekniska - ska föra mänskligheten framåt till nya djärva mål. Tills första världskriget bryter ut. Och 1900-talets historia spelar och kommer även fortsättningsvis att spela en viktig roll i serien. Den har liknats vid Almqvists uppbyggliga folklivsberättelser i olika recensioner.Själv kommer jag att tänka på Per Anders Fogelströms stad-serie.

Ett litet tips

Om du som jag gillar böcker. Och om du vill vara med och läsa och tycka om böcker. Och samtidigt få koll på vad som är på gång. Då tycker jag att du ska kolla in den här sajten - www.booked.nu.
Tanken är lika enkel som smart. Du går med i Booked och får möjlighet att läsa nya titlar. Sedan skriver du en rad eller två om boken på Facebook eller Twitter. Du skriver vad du tycker - oavsett om det är positivt eller negativt. Huvudsaken är att du skriver. Utan tvekan win win situation.

Hooked

Det bara exploderade i bekantskapskretsen och helt plötsligt var det som om alla spelade Wordfeud. Jag blev ju nyfiken förstås och det stod inte på förrän jag också var hooked. Är där och pillar på mobilen titt som tätt för att kolla om någon lagt ett nytt ord så att det äntligen är min tur igen.

Det har klagats och knorrats en hel del över att Wordfeud inte håller sig till SAOL:s ordlista och visst störde jag mig lite på det i början. Sedan var det bara att gilla läget och testa vilt och döm om min förvåning när jag fick godkänt på "köls" [obestämd genetiv singular av köl enligt en gratisordbok på nätet]. När jag fick till "nåjd" var jag väldigt nöjd eftersom det skulle rendera mig en väldans massa poäng. Men tji fick jag för det ordet fick jag däremot inte godkänt på.

I kölvattnet av Wordfeuds framgång har det kommit en fusk-app som ger förslag på ord, men det verkar väldigt beigt tycker jag. Det roliga är ju att klura själv.

På Grönan med tusentalet tonåringar

Det kändes lite abrupt att lämna Bokmässan i Göteborg redan vid lunch igår. Men då hann jag å andra sidan tillbaka till Stockholm i tid för att köa utanför Gröna Lund tillsammans med tusentalet livliga fjortisar [jag och sambon höjde medelåldern med flera decennium] i from förhoppning om att komma in på Veronica Maggios konsert. Och till slut kom vi faktiskt in och fick se en skymt av Maggio. Fullsatt - folkligt - festligt skulle man kunna säga. Stämningen var på topp. Veronica sjunger suveränt och har bra scennärvaro och ordentligt med utstrålning. När hon vänder sig mot någon av kanterna stiger jublet från den delen av publiken och om Grönan haft något tak så hade det lyft flera meter. 

Ibland blir man förvånad

Här kommer en känd person [jag tänker inte berätta vem] in i Barnens Bokklubbs monter på bokmässan och börjar be om tips på böcker till sin femåring. Hon diskuterar läsning och sitt barns utveckling länge och väl med en av mina kolleger. Till slut har hon och kollegan enats om en bok som skulle passa utmärkt till femåringen. Så då återstår väl bara att betala, men då frågar personen i fråga om hon inte kan få ett recensionsex. Ibland blir man förvånad.

En monter tar form

Efter ett antal dyk i stora lådorna och efter att ha kånkat böcker i flera timmar så börjar en monter att ta form.

Bokmässa igen

Att ett år går vansinnigt fort är något jag noterat sedan länge, men jag har också märkt att åren liksom blir kortare och kortare och kortare ... Något som för övrigt min brorsdotter konstaterade redan som tioåring: "Det är så konstigt, nu när man börjar bli lite äldre känns det som om tiden går mycket fortare".

Så med detta sagt vill jag bara tillägga att det faktiskt redan är dags för bokmässan i Göteborg igen.

Det här med påskkärringar ...

Det är inte så lätt att hålla koll på traditionerna alla gånger. Kollegan som sitter och kreerar pyssel och annat kul att lägga upp på sajten till Halloween:
- När är det man klär ut sig till påskkärring, är det till Halloween?

Skogsmulle för en dag

Eller okej då, för en kvart ...

A never ending story eller konsten att få allt fel

I och med att bokklubben flyttade till Palatset på Riddarholmen så skulle vi också byta telefonoperatör, men behålla samma telefonnummer som tidigare. Det mesta som kunde gå fel, gick också fel.

I somras fick vi veta att det skulle dyka upp ett kontrakt som det var ganska bråttom med att skriva på och returnera. Sommaren kom och sommaren gick och inget kontrakt dök upp, trots påstötningar. Så framåt hösten kom kontraktet och då var det inte bara ganska bråttom utan superbråttom.

Vi blev lovade att de nya telefonerna - mobila sådana - skulle dyka upp veckan innan flytten och att porteringen skulle ske så att allt skulle vara klart till själva flyttdagen. Dagen för flytten närmade sig raskt men inga telefoner syntes till. Efterforskningar visade att de hade skickats till en adress som inte ens existerar i Stockholm och i stället för att använda till exempel eniro.se eller hitta.se för att se var Barnens Bokklubb håller hus så tyckte man att det var lika bra att skicka dem i retur till Göteborg.

Flyttlasset gick och så småningom dök faktiskt telefonerna upp. Men inga sim-kort. Och porteringen hade inte heller skett, visade det sig. När så sim-korten äntligen dök upp och porteringen faktiskt också genomförts gick det att ringa in till telefonerna. Men det gick inte att ringa ut ...

Det här med att ha ett får som sitt ansikte utåt är kanske inte så smart. Inget fel på får, men de kanske inte ska syssla med telefoni ...


PS. Nu kan man ringa både ut och in. Nu är det bara en av kollegerna som väntar på att sim-kortet ska bli aktiverat.

Det börjar arta sig ...

Nu är de flesta flyttkartongerna uppackade
och ligger i en stilig (hm nåja) hög i entrén.

Och bokhyllorna börjar fyllas.

Ugglorna har också funnit sig väl tillrätta.

Och utsikten från mitt skrivbord är utsökt.

Det hjälper inte att skrika

Sedan vi fick tillgång till BBC Entertainment så har vi tittat en hel del på brittisk ståupp - som ofta är väldigt bra och bitsk. Men det finns några undantag - och jovisst är smaken som baken och allt det där - men i alla fall, jag begriper inte dessa ståuppare som tycks tro att det blir roligare bara för att de skriker. Det blir det inte. Om de inte är roliga från början så må de skrika sig blå, det blir i alla fall inte kul. Bara jobbigt att lyssna till. Och av någon outgrundlig anledning verkar det vara just de mindre fyndiga som skriker allra värst.

Janne kanske vill ha

Jag tyckte att vi rensade ganska duktigt när vi packade ner kontoret inför flytten till Palatset på Riddarholmen. Så döm om min förvåning när jag öppnade en flyttkartong och fann detta, 13 burkar tippex och en himla massa förpackningar med korrigeringstejp. Jag har lite svårt att tro att det är så stor efterfrågan på detta. Men jag har läst att Jan Guillou fortfarande skriver alla sina böcker på en gammal skrivmaskin, så han kanske vill ha?

Ögonblicksbild

Barnens Bokklubb just nu.

Läs dig empatisk

En amerikansk studie visar att man blir mer empatisk av att läsa skönlitteratur än av att läsa faktaböcker. Detta har man kommit fram till efter att ha låtit ungdomar läsa Harry Potter och Twilight. Efter avslutad läsning visade det sig att "Potter-gruppen på ett inkännande sätt identifierade sig med trollkarlar och Twilight-gruppen med vampyrer." Är jag förvånad`Nej, inte alls. Det enda jag finner lite förvånande - eller snarare lustigt - är att man valde just Potter och Twilight, i stället för böcker med ett mer vardagsnära innehåll om "vanliga" ungdomar. Men, men, kanske valde man böcker man var säker på att man skulle få försökspersonerna att läsa.

Chans på Oscar?

I år skickar Sverige Svinalängorna till Oscars. Det är säkert ett bra val med tanke på att Noomi Rapace rönte viss framgång som Lisbeth Salander i den svenska versionen av Män som hatar kvinnor. Filmen är ju dessutom välspelad och välgjord och har en dramatik som borde passa i Oscars-sammanhang. Men först ska den ta sig igenom Oscarsakademiens nålsöga. Svd DN

TV på bussen

Jag tittar nästan aldrig på tv på tv:n, men jag tittar på en del tv-program. Gärna på min mobil på väg till och från jobbet. En bra och trevlig sysselsättning att fördriva tiden på bussen med. Och så roar jag måhända sina medpassagerare också. I alla fall när jag tittar på något som är roligt (brister ut i fniss och/eller skratt) eller sorgligt (fäller en tår).

Tomma, tommare, Barnens Bokklubbs bokhyllor

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi flyttar till Palatset på Riddarholmen och här på Kammakargatan är allt mest upp och ner. Sakta men säkert töms bokhylla efter bokylla och i samma takt fylls flyttkartongerna.

Lära om och lära nytt

Oj, nu har de uppdaterat Blogger och här sitter jag och kliar mig i huvudet och blir alldeles förvirrad. Tänk att det ska vara så svårt att lära om och lära nytt. Eller så är jag bara väldigt konservativ och fast i gamla vanor. Åtminstone när det gäller att arbeta med min blogg. Vilket väl också visar sig i det faktum att jag inte gjort ett endaste dugg åt designen sedan jag startade - vilket by the way var 6 december 2006. Ja där ser man och det var inte alls detta jag hade tänkt blogga om, men när jag möttes av dessa nymodigheter blev jag ju tvungen att kommentera det. Meeen jag kommer säkert att vänja mig vid detta också vad det lider.

En ny film av filmsprutaren Allen

Woody Allens Paris är konstnärernas, drömmarnas och kärlekens stad där allt kan hända. Den är magisk och förförisk. Här lever de olika epokerna kvar i ett slags parallellt universum och möts på det mest fantastiska sätt. Om ni undrar vad jag bubblar om så har jag har alltså sett hans senaste film Midnatt i Paris och har man inte längtat till Paris tidigare så gör man det när man sett filmen.

Ett ungt amerikanskt par som snart ska gifta sig tillbringar några dagar i Paris. Han drömmer om att bli författare, han älskar Paris och fantiserar om att få bo där. Hon är mest intresserad av att shoppa till det nya huset i Malibu. Visst kan man hävda att filmen handlar om dessa två men egentligen är det staden som är huvudperson i filmen.

Midnatt i Paris är både rolig och intelligent och Allen vill berätta något om längtan och drömmar och att drömmen kanske kan infrias där man minst anar det.