Vad är grejen med Eco?

Just nu läser jag Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag och jag undrar lite förstrött vad som är grejen med Eco... Jag har visserligen inte kommit så långt i boken än, men frågan är om jag kommer så mycket längre. Ok, jag kan konstatera att han är en mästare på att formulera sig. Han lägger ord till ord som blir till mening och meningarna staplas på varandra men utan att handlingen förs nämnvärt mycket framåt. Flera gånger tidigare har jag försökt mig på att läsa Umberto Eco - utan att lyckas men nu har jag bestämt mig för att vara mer uthållig. Så jag fortsätter att tokskumma mig igenom sidorna av Simoninis förvirrade tankar och ta fasta på det som verkar ha betydelse för själva handlingen.

Hur kul är det egentligen?

Vi ska inte tro att vi har kommit så långt tänker jag när jag ser vad man tyckt var en kul och käck dekoration på en vägg i Tunaskolan i Luleå för att visa på var toaletterna finns. Skolans rektor tycker att det är humor. Men hur kul är det egentligen? Sen kan jag inte låta bli att fundera över varför det på en målning som trots allt ska syfta till att visa att "här finns toaletter" skriver "Toilet". 

Selma och jag

För en tid sedan blev de oro i de journalistiska leden när Jessica Gedin hade dristat sig till att erkänna att hon inte läst en rad Selma Lagerlöf. Och återigen bubblade talet om en svensk litterär kanon upp till ytan. Kanon eller ej, programledare för Sveriges största litteraturprogram på tv eller ej, men vi är nog ganska många som inte läst Lagerlöf. Jag hade inte heller gjort det och hade någon vag föreställning om att hon var antingen en småsnäll men gammaldags sagotant eller bara ganska trist i största allmänhet. Tills nu. Tills jag förlorade mig i de fantastiska intriger och personporträtt hon låter komma till liv i Anna Svärd. Anna Svärd tredje delen i Löwensköldska Ringen men går alldeles utmärkt att läsa fristående. Lite synd ändå kanske att jag började med sista delen. För nu har jag fått blodad tand och vill kasta mig över de två första delarna och då kommer jag hela tiden veta hur det kommer att gå i slutändan. Men jag kommer inte låta det hindra mig.

Kors och tvärs

Att lösa korsord har blivit ett nytt tidsfördriv jag gärna ägnar mig åt. Nästan dagligen sitter jag en stund och klurar. Det är en sysselsättning man med fördel kan göra tillsammans. Jag löser mina korsord tillsammans med min iPhone. Det är en mycket duglig medhjälpare. Faktiskt nästan som ett levande uppslagsverk.

Stålsätter mig

Det är kallt ute. Och det är mörkt ute. I hallen står träningsväskan färdigpackad och liksom försöker betvinga mitt samvete. Men jag stålsätter mig och stannar kvar inne i värmen. Träningsväskan slänger jag in i gästrummet så får den ropa bäst den vill.  Jag slår dövörat till.

Besvärligt bokår

Att bokförlagens sötebrödsdagar är över är inte någon nyhet. En nedgång har varit väntad. Men nu visar siffror från Svenska förläggareföreningen att nedgången 2012 var hela 13 procent. Kanske är det jakten på ständigt nya bästsäljare från ett fåtal "succéförfattare" som börjar straffa sig? Kanske vi är trötta på att se samma författare som skrivit samma deckare eller lättsmälta roman enligt något slags "variation på välkänt tema". Lite undrar man ju, eftersom nedgången inte bara gäller pappersboken, utan även den digitala dito.

Yet another Gala

Igår var det dags för gala igen. Och fastän jag vet att dessa tv-sända galor brukar vara nog så trista så satt jag där i soffan. I och för sig blir galorna inte så mycket roligare på plats. Det fick jag erfara för någon vecka sedan när jag var på Idrotts-galan, men då kunde man i alla fall spana in alla idrottskändisar som satt och åt nere på golvet. 

Vad är det som säger att de olika presentatörerna och prisutdelarna måste [försöka] vara så putslustiga och kvicka hela tiden? Det blir allt för ofta allt för krystat när de ska försöka framföra lustigheterna - ofta skrivna av någon annan - på ett ledigt och spontant sätt. Och så alla dessa tacktal. Varför måste filmbranschen envisas med att läsa upp alla namn som står i filmens eftertexter? Snubblade in på sluttampen av P3Guld-galan och där var tacktalen åtminstone föredömligt korta, men kanske inte så  spirituella. Standardtacket löd: "Tack som faan!"

Att Äta sova dö [något oförtjänt] tog storslam på gårdagens Guldbaggegala kan kanske ses som en replik till Svenska Filminstitutet som i sina nya regler för produktionsstöd kommer att göra det ännu svårare för debutanter att erhålla stöd.

Mer om galan och guldbaggarna: ab, svd, dn

Ikväll anländer årets guldbaggar

Igår kom vi äntligen iväg på Call Girl och jag säger bara. Om du inte redan sett filmen så: Se Den! Det är en oerhört stark film, en av de bästa jag sett på länge. Otroligt välgjord. Här snackar vi cineastiskt hantverk på hög nivå. Och Pernilla August gör kanske sitt livs roll som bordellmamman. 

Filmen har ju minst sagt varit debatterad sedan den hade premiär och jag har själv som hastigast berört detta i två tidigare blogginlägg. Så pekar filmen ut Palme? Ja, det är väl svårt att förneka att likheter finns. Men nej, inte mer än vad den pekar ut Fälldin eller någon annan av de högt uppsatta män som utgjorde den svenska makteliten - såväl inom riksdag och regering,  som inom polis- och domstolsväsendet - när det begav sig. 

Ikväll har Call Girl chans att ta hem ett stort antal guldbaggar då filmen är nominerad till elva priser. Men om svd's kulturjournalister själva får välja blir resultatet 0. Det framgår av en artikel i dagens tidning där de listar sina egna favoriter. Föga förvånande eftersom en stor del av eldgivningen mot Call Girl har kommit just därifrån. Så fick till exempel Hynek Pallas ett ilskeutbrott när nomineringarna tillkännagavs. Med en mängd hårda ord såsom "fegt", "dålig smak" och "en sensation i dumhet" tyckte han att man lika gärna kunde "lägga ner hela Guldbagge-skiten".

Nåväl Guldbagge-galan lär knappast läggas ner bara för att Hynek surar och ikväll får vi se hur det går för Call Girl. Men om inte Pernilla August kniper baggen för bästa kvinnliga skådespelarprestation [visserligen i hård konkurrens med Nermina Lukac från Äta sova dö] så kanhända att den här bloggaren surar lite.

Inter för att ...

... jag är någon vinterälskande människa. Men ibland är vintern förbaskat vacker.

Skolavslutning

Igår var det sista kurstillfället på min e-bokskurs [buhuu] och det var dags för redovisning och genomgång av våra projektarbeten. Lika roligt och lärorikt som det var att göra det egna arbetet, var det att se och höra studiekamraternas presentationer. Få ta del av deras idéer och tillvägagångssätt, höra om vilka problem de stött på under vägen och hur de löst dem.

När redovisningarna var avklarade var det läge att avrunda med en öl och lite eftersnack. Vi var alla rörande överens om att det varit en både superkul kurs och att vi alla bidragit på olika sätt. Att vi lärt oss nästan lika mycket av varandra som av lärarna - och detta inte menat som något kritik mot dem. De har varit riktigt bra, men eftersom detta är ett relativt nytt område så dyker det hela tiden upp nya frågeställningar och funderingar kring hur man ska kunna lösa olika delar i processen. Det finns flera vägar att konvertera bokens innehåll till epub och alla har de sitt eget sätt att generera kod, vilket naturligtvis påverkar hur resultatet bli i de olika e-boksläsarna, i sin tur har olika sätt att tolka koden. Så även om idpf's standard finns så är den långtifrån genomförd fullt ut.

Förhoppningsvis kommer åtminstone några av oss att fortsätta hänga ihop i någon form av löst sammansatt nätverk, för jag tror att vi även framöver kan dra nytta av våra olika bakgrunder och ingångar till e-boksmakeriet.

Varför vara lycklig ...

För ca 25 år sedan läste jag Jeanette Wintersons Det finns annan frukt än apelsiner. Boken är en till stora delar självbiografisk berättelse om hennes uppväxt, skriven med en svart humor som då fick mig att skratta högt många gånger under läsningen. Nu har hon skrivit - delvis - samma historia igen, men med betydligt mer smärta och svärta utan så mycket humor. Varför vara lycklig när du kan vara normal heter den nya boken, och titeln är ett citat av något som Jeanettes mamma Mrs Winterson sa när Jeanette berättade att hon var kär ... i en flicka. 

Jeanette Winterson är en ordekvilibrist av högsta rang och visst finns även här stråk av hennes ordkonst, även om den här boken av naturliga skäl inte innehåller samma flödande berättarglädje som brukar utmärka hennes skönlitterära böcker. 

I princip behandlar boken hennes uppväxt fram till 16 års ålder när hon blir mer eller mindre utslängd hemifrån för att sedan göra ett hopp fram till nutid när det förflutna hinner ikapp och hon går in i en depression som är så djup att den riskerar att ta hennes liv. Och jag har aldrig förr läst en så naken och nära beskrivning av en depression förut. 

Hur tänkte de nu?

När jag läser Sam Sundbergs krönika i dagens Svd så fattar jag inte riktigt hur han tänker. Eller hur de tänker som han hänvisar till i texten. Är det verkligen sant att irländska tidningsutgivare skickar fakturor till folk som länkar in till deras tidningssajter? Och att tyska tidningar kräver betalt av Google för länkning till dem? Och här i Sverige hat tydligen Tidningsutgivarnas vd, Jeanette Gustafsdotter, uttryckt att länkandet är ett ofog. Nu hade de väl lite otur när de tänkte. Eller vad? Om man har en sajt så vill man väl att folk ska hitta dit, det är väl liksom hela meningen att finnas på nätet.

Resonemanget bygger till stor del på att Google tjänar en massa pengar på annonser: 

"Men det har blivit plågsamt uppenbart att samtidigt som Google slussar folk till tidningssajterna så glufsar de i sig oproportionerliga delar av annonskakan, en livsviktig intäktskälla för tidningarna."

Men jag tror inte att tidningarna skulle ha så mycket lättare att dra in annonser om inte Google fanns. Snarare tvärtom, åtminstone när det gäller nätannonser, för ju fler besökare desto lättare att sälja bannerannonser.

PS. Eftersom Svd har en knapp i anslutning till Sundbergs krönika 'Kopiera sidans adress' så tar jag risken och länkar. Vi får väl se om det kommer en räkning sen ...

Fäärdig!

Idag blev jag äntligen färdig med mitt examensarbete till ebokskursen. Omslaget har jag redan visat tidigare men nu är hela eboken klar, liksom dokumentationen om hur jag gick tillväga. Eftersom jag valde att göra en ebok som i text och – framför allt bild – skildrar den resa till Nepal och Tibet som jag gjorde i april 2012 så stötte jag naturligtvis på en del problem då det enkla epub-formatet inte låter sig styras alltför mycket av den design som jag egentligen hade velat få till. Till det kommer att olika eboksläsare har väldigt olika sätt att tolka epub på. Det blev så att jag började komplicerat med att experimentera fram specifika bredder och positioneringar av de olika elementen. När det inte föll så väl ut blev nästa steg att gå in och rensa i min kod. Keep it simple, helt enkelt. Här kommer några sidor ur eboken. 

Randig rumpa

På den här stolen har jag suttit fjättrad så gott som hela veckan.
Anledningen är att det drar ihop sig till deadline för att lämna in examensarbetet för min kurs i eboksdesign. Uppgiften är att göra en e-bok och att dokumentera tillvägagångssätt, problem som dykt upp och hur man löst dem. Min dokumentation skulle kunna bestå av en mening: "trial & error" men nu börjar jag bli någorlunda nöjd med min e-bok även om jag skulle kunna sitta och peta med den i all oändlighet. Samtidigt som det är vansinnigt kul är det väldigt frustrerande eftersom boken framträder på olika sätt i i de olika eboksläsarna. De tycks alla ha sitt alldeles egna sätt att tolka kod på.

En lurig dag

Idag har det varit en sån där lurig dag. På fler än ett sätt. Dels så har jag gnuggat mina små grå - som onekligen känns väldigt små just nu - och försökt förstå den magiska världen av css. Det har väl gått sådär hittills. Men skam den som ger sig. Jag ska nog få grepp om det så småningom. 

Dagens andra lur har varit vädret. Snön har smält och det enda som återstår är några isfläckar lite här och där. Solen har skinit och vädret har på det stora hela betett sig som vore det vår. Men nej nej nej. Mig lurar ni inte. Inte i år igen. Jag vet att det kommer ett bakslag i form av något käckt snöoväder när man som minst anar det.

Ett svanpar på en stilla middagstur.

En bit på väg

Efter en dryg veckas ledighet var det åter dags att sätta sig i skolbänken - eller åtminstone framför datorn - och återuppta arbetet med ebokkursens slutuppgift. Som alltså är att göra en ebok. Till min förvåning och glädje hade jag hunnit längre i förberedelserna innan juluppehållet än vad jag mindes. Man får vara glad för det lilla.

Nu är text inskriven och bilder valda. Vidare är text och bild ihopfogade till en första epub-fil. Nu återstår "bara" att ge sig in i koden och modifiera css-filen så att min ebok blir så fin som jag vill att den ska bli. Och det är häri den stora utmaningen ligger. Särskilt som min bok till stor del är en bildberättelse och det här med bild i epub är knepigt.

Same procedure part II

Efter december månads excesser i god mat, dryck och godis så blev det nytt år. Igen! Och som alla andra nystartade år ska det startas med en massa nya [eller snarare åter upplockade från ifjol] goda vanor. Nyhetsmorgon pratar vikt och BMI och matvanor. På Sats hemsida är det långa köer till de flesta gruppträningarna. Det brukar hålla i sig januari månad ut för att sedan återgå till ett mer normalt tillstånd igen.