Bokfemman vecka 33

Malins bokfemma för veckan 33 har som tema brittisk och amerikansk litteratur. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare.

1 Jeanette Winterson - med risk för att bli tjatig. Har ju hyllat henne och hennes böcker ett otal gånger i min blogg, men om jag ska räkna upp 5 favoriter från US & UK så måste hon ju vara med.

2. Joyce Carol Oates - ok, allt hon skriver är inte superbra. Men när hon är bra är hon nästan bäst.

3. Michelle Magorian - har skrivit ett antal fantastiska ungdomsromaner. Hemlängtan, Godnatt Mister Tom, En liten kärlekssång. För att bara nämna några.

4. Aidan Chambers - har skrivit några fantastiska ungdomsböcker. Framför allt Dansa på min grav. Sen har han skrivit en del för vuxna om barns läsning också.

5. Dennis Lehane - skriver thrillers som är något utöver det vanliga. Bäst tycker jag om Rött regn som också blev den fantastiska filmen Mystic river.



Andra bloggar om: Bokfemman, Litteratur, Böcker intressant.se

Sommarbio i Stockholm

Här kommer ett litet tips till alla biosugna som befinner sig i Stockholm. 15-19 augusti anordnar Stockholm filmfestival sommarbio i Drakensbergsparken i Tanto. Och det är gratis. Temat är ökensommar ochnågra riktiga klassiker finns med på programmet. Jag vill särskilt rekommendera Priscilla - öknens drottning. En smått absurd och galet rolig roadmovie om två ABBA-tokiga dragqueens. På väg till ett gig tar de en genväg som (naturligtvis) blir en senväg.

Andra bloggar om: Film, Sommarbio, Stockholm filmfestival, intressant.se
blogginfo.se

En författare - två böcker

I vintras läste jag Sinne utan svek, Inger Jalakas första bok om kriminalinspektör Margareta Nordin. En helt okej deckare. Kul att stifta bekantskap med en ny "krimmare". Så när jag såg att det kommit ytterligare två böcker om Margareta Nordin läste jag dem i snabb följd. Den ryske mannen och Ur min aska heter de.

Liksom i den första boken koncentreras inte heller de två följande på en enda deckargåta att lösa. Det handlar mer om livet på polisstationen och de fall som för stunden är de viktigaste. I Den ryske mannen är det dels en hängning som visar sig var mord och inte självmord och ett rån mot en securitastransport. I Ur min aska rör det sig om jakten på ett pedofilnätverk parallellt med ett familjebråk som urartar.

Låt mig säga med en gång att det inte rör sig om "stor litteratur". När man läser två böcker på raken såhär blir det uppenbart att författarens sätt att presentera de olika personerna på polisstationen är mer eller mindre kopierat från den ena boken till den andra vilket blir lite trist och tjatigt.

Annars skiljer sig Den ryske mannen och Ur min aska sig från varandra på det sättet att den förstnämnda är tämligen svag. Den känns oengagerat skriven, har inte alls den nerv och spänning som den senare boken. I Den ryske mannen kretsar dessutom en stor del av handlingen kring Margaretas privata sorg då hennes mamma är en av de som försvinner i vågorna i tsunamin julen 2004. Men detta är så distanserat berättat att det aldrig känns och man kommer inte henne eller hennes sorg nära.

Ur min aska däremot är gastkramande - för att låna en gammal klyscha. Den hade jag svårt att lägga ifrån mig. Och där är det framför allt skildringen av en familj i totalt sammanbrott som griper tag i mig. Dock tycker jag att upplösningen är lite väl enkel, som om Jalakas haft lite bråttom att bli klar. Och det gäller för båda böckerna. Hur det var med den första Sinne utan svek, minns jag faktiskt inte.


Andra bloggar om: Böcker, Litteratur, Inger Jalakas, intressant.se

Hur slutade det?

Det är väl ändå märkligt att det ska vara så svårt att komma ihåg hur en bok slutar? Jag vet inte om det är ett Barnens Bokklubbs-syndrom eller om det är allmängiltigt. I alla fall så brukar vi som tillhör redaktionen och läser böckerna, presentera dem för våra kolleger på kundtjänst som ska kunna svara på kundernas eventuella frågor. Allt som oftast händer det att vi kan ge målande och inlevelsefulla beskrivningar av vad boken handlar om, men när vi kommer till slutet så blir det blankt i skallen. Vad hände? Hur slutade det? Okej, oftast kanske man inte vill berätta slutet men det behöver ju inte betyda att man måste glömma bort hur boken slutar.

Rådig ung man

Enligt en notis i DN så har en 16-årig fransk yngling egenhändigt översatt Harry Potter and the deathly hallows till franska. Och detta på bara några dagar. Sedan la han ut sin översättning på nätet och nu har han förmodligen dryga böter att vänta. Jag förstår inte hur sjutton han lyckats få till en översättning på bara några dagar (om nu detta är sant).

Själv skulle jag inte ens klara att läsa boken på bara ett par dagar. Sanningen att säga är att den enda Harry Potter-bok jag läst är den första som jag i och för sig tyckte var helt ok. Riktigt underhållande till och med. Men sen blev det aldrig att jag tog tag i resten av serien. Hade tänkt läsa den sista boken. Bara för att få veta hur det gick men sen kunde jag inte hålla mig utan läste Carina Burmans Spoiler i SvD.

Andra bloggar om: Harry Potter

Snart, snart - men inte riktigt än ...

Vi har ett skåp här på redaktionen där jag jobbar. Ett skåp fyllt med manus och böcker som vi ska läsa. Jag misstänker i alla fall att skåpet är väldigt fullt, för det var det innan jag och mina kolleger försvann på semester. Under hela sommaren har jag ägnat mig åt så mycket "egen" läsning jag bara hunnit. Men nu börjar den ena kollegan efter den andra att ramla in igen efter semestern och snart drar vi igång med våra planeringsmöten igen och då vill det till att börja jobbläsa.
Men inte riktigt än. Än så länge ignorerar jag skåpet helt.

Bokfemman vecka 32

Den här gången blev Malins bokfemma lite knepig - åtminstone för mig, för jag måste erkänna att jag är usligt dålig på att läsa böcker av författare som inte är antingen svenska, engelska eller amerikanska.

Veckans tema är fem favoriter - böcker eller författare - av utländksa författare (dock ej från US eller UK). Här är min femma:

Fjodor Dostojevskij - Brott och straff. Den fattiga studenten Raskolnikovs febriga försök att rättfärdiga ett hemskt brott bara för att den som utsatts för brottet är en dålig människa. Så bra. Så fascinerande. Så spännande.

Michail Bulgakov - Mästaren och Margarita. En burlesk roman om när en mystisk man vid namn Woland och hans minst sagt märkliga följe kommer till Moskva och ställer till med oreda i de finkulturella salongerna.

Gabriel García Márquez - Hundra år av ensamhet. Denna härliga släktkrönika som spänner över hundra år har en del smått fantastiska inslag.

Isabelle Allende - Andarnas hus. Även detta är en härlig familjekrönika som spänner över lång tid.

Isaac Bashevis Singer - De flesta av hans böcker. Som jag skrev i en tidigare bokfemma tillhör han en av mina favoritförfattare och jag har svårt att välja ut någon enskild bok. Han flyttade visserligen till USA redan som 31-åring, men han är ju född i Polen och räknas som en av de främsta jiddishförfattarna.

Bye bye Pride park

Eftersom jag passade på att ta ytterligare några dagar ledigt i anslutning till helgen som var och eftersom vår dator är på någon verkstad någonstans så blev det ett litet blogguppehåll igen. En del hängande i Prideparken har det ju blivit dessa dagar. Och en del alkohol har jag lyckats förtära och jag har gapat och tjoat till en del bra, men också mindre bra, uppträdanden från stora scenen så nu är min röst sprucken och hes.

Andra bloggar om: Pride

Årligen återkommande

Så har årets pridefestival dragit igång. Ja egentligen startade den väl i måndags, men igår var den stora invigningen i parken. Det invigningstalades och delades ut priser. Att Regnbågspriset gick till eldsjälarna bakom bokhandeln Hallongrottan tycker jag är extra roligt. Grattis!

Annars var kvällens stora behållning Marit Bergman. Hon var underbart fantastiskt jätte jättebra!

Andra bloggar om: Pride, Hallongrottan, Marit Bergman
Mer om Pride på DN, Svd och Aftonbladet

Snabbt om Snabba cash

Snabba cash av Jens Lapidus var ytterligare en av de böcker jag hann med under min semester. När jag började läsa tänkte jag ungefär "vad är detta? ursch hur ska jag orka läsa om dessa odrägliga människor?". Men en bit in i boken blev det ändå riktigt bra. Framför allt miljöbeskrivningen och hans sätt att delge oss detaljer om kläderna och prylarna ger en stark autencitet till boken. Själva handlingen känner väl de flesta till vid det här laget. Det handlar om en halvmisslyckad kokainlangare, en wannabe som gör vad som helst för att få hänga med det vackra folket kring Stureplan och slutligen en underhuggare i juggemaffian. Tre personer, tre människor till en början inte har mycket med varandra att göra men så småningom flätas deras öden ihop.

Boken är smart, rafflande och en fullkomlig "page-turner". Det enda jag inte riktigt gillade med boken var de återkommande utdragen från domstolsprotokoll och polisförhör. De kändes mest sega även om de också säkert var ditstoppade för att de den där autentiska känslan.

Andra bloggar om: Litteratur, Snabba cash, Jens Lapidus