Oslohelgen i bilder

Litteraturhuset. Tänk så häftigt att ha ett helt hus tillägnat litteratur. Med läsesalong, café, bokhandel, semirarier och andra aktiviteter kopplade till böcker och läsning.


Oslos nya operahus är otroligt vackert. Bilderna gör inte huset rättvisa.
Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

Öl på norska.

För rolig för de små?

Fick höra att nattlampor typ den på bilden ovan har förbjudits för att de är för roliga. Risken anses för stor att barnen tror att det är en leksak och elartiklar ska man inte leka med. Det är förvisso alldeles sant att elartiklar inte lämpar sig för lek och då skulle man kunna tänka sig att nattlampor förbjuds helt och hållet men så är inte fallet. Om jag förstått saken rätt är det bara de roliga nattlamporna som förbjuds. Då undrar vän av ordning vem eller vad som avgör om en lampa är rolig eller ej? Tänk om någon skaffar en nattlampa utan mönster och bilder, en lampa som bara avger ett svagt - låt säga - gult sken. Och tänk om barnet i den familjen tycker att ett svagt gult sken är jättekul.

Tematrio

I vårt västra grannland firades 17 maj för några dagar sedan och med anledning av det så handlar Lyrans tematrio om Sverige/Norge. Och eftersom jag om någon dag styr kosan just mot detta min moders födelseland passar det väl väldigt bra att jag ger mig i kast med denna tematrio. Svenskar listar tre norska författare eller böcker och norrmännen listar tre svenska dito. De som känner sig som både och får välja. Även om jag har norskt påbrå så är jag både född och bosatt i Sverige och således gäller det att lista norska favoriter. Måste skamset erkänna att jag inte är så väldigt väl bevandrad i norsk litteratur.

Sofies värld av Jostein Gaarder - Det är beundransvärt hur väl Gaarder lyckas väva ihop en spännande och lite mystisk berättelse med en vandring genom filosofin och idéhistorien.

Cora Sandels trilogi om Alberte - En fin och stillsam skildring av kvinnans livsvillkor i en borgerlig miljö kring förra sekelskiftet. Det var många år sedan jag läste böckerna och jag kan inte redogöra för handlingen i detalj men minns att jag tyckte om den verklighetsnära tonen i dem.

Anne Holt - Måste ju också få vara med. Jag gillar hennes deckare. De har spännande och väl genomförda intriger och bra personskildringar. Så mycket mer är det väl inte att orda om dem.

Bubblare - Två bubblare som jag nyligen börjat bekanta mig med är Jo Nesbø och Erlend Loe.

Flick litt, pojkböcker och ungdomslitteratur

Jag läste Lotta Olssons intressanta artikel i dagens DN och i stora drag håller jag med henne. Men det fick mig också att spinna vidare på temat flickböcker vs pojkböcker. Vi kan tjata oss blå om att det bara finns ungdomsböcker - inte pojk- och flickböcker - men tyvärr är verkligheten en annan. De böcker hon beskriver i artikeln och kallar flick litt är böcker som är hårt nischade mot unga tjejer. En slags chick lit för de yngre [och chick lit är väl egentligen bara gamla tiders kiosklitteratur som bytt namn och fått en finare plats på litteratursidorna]. Men även om vi blickar förbi flickböckerna mot bra ungdomsböcker som handlar om växandes våndor med realistiska skildringar av relationer, så tenderar böcker där huvudpersonen råkar vara en flicka att få stämpeln "tjejbok" medan en bok med en kille i en liknande situation kan läsas av både tjejer och killar. I den mån killarna tar sig an en bok om "känslor". Vi gjorde en enkätundersökning bland våra unga medlemmar och i princip alla killar svarade att de inte kunde tänka sig att läsa en tjejbok, och dessutom var det ganska många av tjejerna som inte heller gillade "typiska tjejböcker". Så redan ganska tidigt [ja säkert ännu tidigare i barndomen] börjar uppdelningen i kvinnligt och manligt, där det kvinnliga har ett lägre värde.

Högläsaren

Högläsaren är en verklig pärla. På 164 intensiva sidor berättar författaren Bernhard Schlink en historia om kärlek, längtan, svek, skam och skuld. Det är så vackert och någonstans också väldigt sorgligt.

Den vuxne Michael minns den passion och kärlek som drabbade honom när han som 15-åring inledde ett förhållande med den betydligt äldre Hanna. Hanna och minnet av hans unga kärlek till henne har fortsatt att spela stor roll i Michaels liv långt efter att förhållandet är över.

Boken är indelad i tre delar. Första delen är den bitterljuva och poetiska hågkomsten av kärlekshistorien. Den är på gränsen till svulstigt berättad, precis som det anstår en romantisk yngling i tidiga 60-talets Tyskland.
  I del två har det gått flera år och Michael är mitt i sina juridikstudier när han som del i utbildningen närvarar vid en nazisträttegång där en grupp kvinnor som tjänat som vakter vid koncentrationsläger står till svars. En av dem är Hanna. Den delen är mer etisk filosofisk och kretsar kring skuld och ansvar. Vad drev Hanna att välja som hon gjorde? Och hur är det med Michaels egen skuld, är han medskyldig?
  I den tredje delen har det gått ytterligare nästan 20 år och vi är framme i någon slags nutid. Och ännu en gång korsas Michaels och Hannas vägar.

Schlageryra

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan jag inte låta bli att ryckas med i den allmänna schlageryran. Det har gått i vågor mitt intresse för denna tävling. När jag var liten var det blodigt allvar. Jag läste allt som skrevs och samlade tidningsklipp i en pärm. Jag engagerade mig oerhört i vem som skulle vinna och kunde sura i flera dagar om "fel låt vann".

Numera intresserar jag mig lika mycket för spektaklet kring arrangemanget som för själva tävlingen. Och om sanningen ska fram är själva tv-sändningen ofta alltför lång och utdragen för att riktigt hålla mitt intresse vid liv. Jag håller med de som menar att man inte kan tävla i musik och det är väl sällan det är rent musikaliska kvalitéer som avgör om man ska vinna eller försvinna. Men fenomenet Eurovision Song Contest är ganska kul.

I år tror många på Norge och om några timmar vet vi hur det gick. Som halvnorsk borde jag väl heja på Alexander Rybak och visst är han söt och han jobbar på bra med sin fela men låten är ju inget vidare. Som boendes i Sverige kan jag inte förneka att jag har blivit indoktrinerad av Malena Ernmans charmoffensiv och visst är hon en suverän artist [kanske den skickligaste i årets upplaga av ESC] men låten är kanske inte 100%.

Eurovision Song Contest får inte vara politisk [heter det]. Men Georgien fick dra sig ur på grund av protester från Ryssland om några textrader som kunde tolkas som Putin-kritiska och det nummer Moskva sände i 1:a semifinalens mellanakt som jag skrev om här var väl om något en politisk manifestation. Men värst av allt är väl ändå Moskvapolisens hårdhänta ingripande mot försöken av ryska gayaktivister att genomföra en prideparad.

intressant.se, Eurovision Song Contest, Melodifestivalen, Malena Ernman, Alexander Rybak

Födelsedagsbestyr

Det drar ihop sig till barnkalas. Fast barnkalas kanske det inte är fråga om längre. De börjar ju bli stora nu de där små. 11 och 13 år fyller mina brorsbarn om några veckor. Då går det inte att komma dragandes med vad som helst i present längre. Det är specifika önskemål som gäller.

13-åringen är numera en skejtande kille som önskar sig märkeskläder. Element, DC eller Cirka heter tydligen de heta märkena för en skejtare. Var tusan hittar man dem? undrar en icke så insatt faster.

11-åringen önskar sig att alla ska övergå till att handla miljövänlig el. Sen önskar hon sig också ett Wii och en dag på Gröna Lund. Hon bor ju i Täby men något sommarkollo med lattedrickande och cityshopping står som tur är inte på önskelistan. Än.

Mer om: Lattekollo

Kulturfyran - Indien

En Kulturfyra om Indien och andra ställen.

1. Hur många böcker av indiska författare har du läst?
Jag kan inte komma på en enda. Jag läste en hel del böcker om Indien inför en resa dit för några år sedan och jag har sett ganska mycket indisk film. Men som sagt - hur mycket jag än rannsakar mitt minne så kan jag inte komma på en enda bok av en indisk författare som jag läst.

2. Från vilka länder kommer de författare som du läser mest? Vilket land har du aldrig läst någon bok från?
Jag läser främst böcker av författare från Sverige och övriga Europa samt från USA. Stora delar av Afrika och Asien är vita fläckar för mig när det gäller litteratur.

3. Hur hittar du nya böcker? Bokrecensioner? Bloggtips? Kompistips? Hyllan på biblioteket? I bokhandeln?
Jag får tips främst från vänner, bokrecensioner och bloggar. Eftersom jag har tillgång till ett stort utbud på jobbet [även vuxenlitteratur faktiskt] så är det sällan jag sätter min fot i en bokhandel eller på ett bibliotek.

4. Det finns en barnbok om en tiger och en björn som vandrar och vandrar för att ta sig till sina drömmars land. Vilket är dina drömmars land?
Jag tror inte att jag har något "mina drömmars land". Det finns många fantastiska platser att besöka. Jag älskade Bhutan beläget i Himalaya och jag vill resa till Tibet. Men en vidsträckt sandstrand, vajande palmer och turkost hav är också ett härligt resmål.

Eurovision Song Contest - semifinal 1

Jag är en "sucker" för Eurovision Song Contest. Det ska villigt erkännas.
Så naturligtvis satt jag bänkad framför tv:n igår och tittade på semifinal nummer ett. Och det var ju för väl att Malena - denna superkvinna och superartist - gick vidare. Annars hade det ju blivit ganska trist att se finalen på lördag. För ESC är en sist och slutligen en tävling och i tävlingar är det okej att vara nationalistisk.
Men man behöver kanske inte vara så nationalistisk som värdlandet Ryssland var i den bombastiska mellanakten i väntan på resultatet. Komplett med jaktplan och stridsvagn. Och Tatu som sjöng "Not gonna get us".
Undrar vad de tänker hitta på för att toppa detta när det är dags för stora finalen på lördag. Förhoppningsvis har de nya programledare då. Helst några som fattar att om man har en mikrofon att prata i så behöver man inte skrika som en galning.

DN SvD Malena Ernman Eurovision Song Contest

Tråkig upprepning

Jag vet att det är ett väl bepröpvat grepp men det hjälps inte. Jag blir så trött och uttråkad när bok nr 2, 3 o.s.v. i en serie ägnar så stor del åt tjatig upprepning av vad som hänt i tidigare bok/böcker i serien. Särskilt ofta används dessutom detta grepp i barn och ungdomsböcker av någon outgrundlig anledning.
Jag hävdar bestämt att det alls inte är nödvändigt. Om berättelsen - som ofta är fallet - är helt fristående så ska den också klara av att stå för sig själv. Är det en serie som kräver att man vet vad som hänt tidigare får man väl helt enkelt förutsätta att läsarna läser i rätt ordning och har koll på vad som har hänt.