Tematrio - Katastrofer

Tematrio katastrofer. Mm, det blir ju lätt tänkte jag. Jag älskar ju dystopier och de brukar ju allt som oftast utspela sig i ett postkatastroft samhälle. Men sedan blev det ganska blankt där uppe i knoppen. Olika filmer kom jag på. Men med böckerna gick det trögare. Tills jag vände tanken mot ungdomsboksgenren. Då gick det lättare. Således består min trio uteslutande av ungdomsböcker.

Annas dagbok av Börje Lindström. En expedition till Ishavet återvänder till Stockholm och för med sig ett dödligt virus som snabbt börjar skörda dödsoffer. Folk flyt i panik. I kaoset som utbryter kommer Anna ifrån sin familj. Ensam försöker hon ta sig norrut, till sina morföräldrar. Det är oerhört dramatiskt och spännande och svart.

Den gröna cirkeln av Stefan Casta. Exakt vad som hänt förblir lite oklart, men att det handlar om någon form av katastrof som har med människans rovdrift på miljön är en plausibel gissning. Först har det varit extrem hetta under en tid. Sedan startar regnen. Fyra ungdomar driver iväg på en stor altan, som fungerar som en sorts ark. När de väl ser land igen är allt dött och öde. En ganska spännande bok som rymmer en del överraskningar.

Molnet av Gudrun Pausewang. Här är det en kärnkraftsolycka som utgör katastrofen och även här är det ungdomar som måste klara sig själva utan hjälp av vuxna. 15-åriga Janna och hennes lillebror flyr undan det radioaktiva molnet på sina cyklar.

Johanna Thydell läser ur sin nya bok

Vi är många som har längtat och väntat på en ny bok från Johanna Thydell. Och nu är den äntligen här. Ursäkta att man vill bli lite älskad är en träffsäker på-pricken-bok om Nora och kärleken och kompisar och fester.

Här läser hon ur sin bok.

När man bränner böcker

Det har ju varit en del i media om den galna pastor i Florida som tänkte ordna bokbål av Koranen. Nu verkar det som om han har besinnat sig något. Åtminstone har inte "just nu" för avsikt att bränna några böcker. Att bränna böcker är för mig en symbol förknippad med så mycket ondska att jag inte förstår hur någon ens kan komma på tanken år 2010.

Själv köpte jag det här vackra exemplaret när våra grannar här på kontoret - Böckernas Klubb - hade utförsäljning. Om jag kommer att läsa den från pärm till pärm är väl mer tveksamt. Men den får samsas i bokhyllan med Bibeln [som jag förmodligen heller aldrig kommer att läsa från pärm till pärm].

Svd DN

Me Ronja - You who?

Sådärja, dags för ett nytt quiz. Visserligen är en del frågor ställda med tanke på att barn ska svara. Men det är kul ändå. Och att bli Ronja är ju inte helt fel.

AnnCharlotts resultat: Ronja Rövardotter Till quizet: Vilken rebell är du? Du är en riktigt trotsig en! Ingen säger åt dig vad du ska göra, och försöker man ändå så gör du ofta precis tvärtom. Du är modig, äventyrlig och vågar alltid stå för dina åsikter. En riktigt bra kompis, helt enkelt.

Tyvärr ganska trist och förutsägbart

Mycket väsen för ganska lite skulle man kunna säga om uppståndelsen kring att delar av Corbijns nya film The American utspelar sig i ett vintrigt Sverige. Där befann vi oss under filmens första tre minuter. Typ. Resten av tiden guidades vi mest omkring i vackra italienska små städer. Ni vet de där husen hänger som klasar utefter begssidorna. Där gick Clooney omkring och såg svårmodig ut.

Filmen var snygg och välspelad. Ett gott hantverk. Inte tal om annat. Ändå så lyfte det aldrig. Det var låååångsamt och - kanske värst av allt - storyn har vi sett så många gånger förut.

Clooney är en "hit man" som nu får känna på hur det är att själv vara villebråd. Han vill sluta. Han ska bara göra ett sista jobb. Och under tiden håller han sig alltså gömd. Först i svenska ödemarken och sedan på italienska landsbygden. Jag ska inte avslöja hur det slutar. Men jag tror nästan att ni kan ana det ändå...

Svd DN

Spännande värre

Lite vanvördigt skulle man kunna kalla Fienden för en splatterroman för den är minst sagt ganska våldsam. Men också våldsamt spännande. Vi befinner oss i en tid efter att en mystisk sjukdom har drabbat alla vuxna. De flesta av dem har dött, men inte alla. Tyvärr. För de som lever är en slags levande döda zombier som har tappat alla mänskliga kännetecken. De överlever genom att äta allt som kommer i deras väg. Även barn. Barn och ungdomar har slagit sig samman i olika gäng och förskansat sig på någorlunda säkra platser.

Våra hjältar är ett gäng som slagit sig ner i en före detta matbutik i norra delarna av London men de vuxnas attacker blir allt våldsammare och när Jester dyker upp och berättar om ett supersäkert och välorganiserat ställe - Buckingham Palace - bestämmer de sig för att ge sig av. Jag behöver väl knappast säga att det blir en farofylld vandring?

Som sagt, det är galet spännande men också ganska blodigt och läskigt.

Tematrio - Tunnisar

Efter att förra veckan ha uppmanat oss att lista tegelstenar handlar veckans tematrio om tunnisar. Det vill säga böcker som är på 100-150 sidor.
För att hitta dessa tunnisar tvingas jag gå ganska långt tillbaka i tiden så jag har dem inte så färskt i minnet.

Den första jag kommer att tänka på är Måsen - berättelsen om Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach. Må vara att Jonathan bara är en mås, men han vill inte anpassa sig till livet i måskolonin. Han har en idé om att flyga högre och längre än vad som är brukligt bland måsar.

En annan tunnis som jag läste för väldigt många år sedan är Återfunnet av Ulla Isaksson. Jag minns faktiskt inte så noga vad den handlade om. Men minns att jag verkligen fascinerades av hennes tankar och funderingar om minnen och hur hon använde och analyserade sina nattliga drömmar till att närma sig det förgångna.

Och så Bödeln förstås! Av Pär Lagerkvist. Hur kunde jag nästan glömma den? Den är så magisk, mystisk, oroande och otroligt stark. En av de bästa böcker jag läst och den har jag läst några gånger nu. Lagerkvists karga och poetiska språk är så effektfullt.

Dagens skörd

Inte så illa, eller hur?

Bibliotekarier det svänger om

Ett gäng bibliotekarier som rockar fett.

Var jag mig i staden vänder

Inte nog med att stan är nedlusad med valaffischer dessa dagar. Den här klämkäcka herren pekar finger åt mig var jag mig i staden vänder.

Undrar om det var det här han tänkte som sin framtida karriär, Rickard Sjöberg, när han utbildade sig till journalist. Att han skulle bli hela Sverigens Mr Postkodmiljonär?

Ja, det är såna funderingar jag kan få under en helt vanlig promenad på stan.