Farliga möten

Vi hade planeringsmöte på Barnens Bokklubb i morse.
Det var ett väldigt konkret och bra möte.
Vi bestämde en massa bra saker.
Som vem som ska göra vad och när det ska vara färdigt.
Det fanns bara ett aber.
Den där vem var i väldigt många fall jag.
Och det där när var väldigt snart.
I nästa vecka. Typ.

Tre Tegelstenar

Den här veckan har Lyran utlyst tematrio tegelstenar, och då helst minnesvärda sådana.

Jonathan Litells De välvilliga gör verkligen skäl för epitetet tegelsten med sina drygt 900 tättskrivna sidor. Torrt och sakligt men ändå outhärdligt närgånget skildras den nazistiska mordmaskinen inifrån.

Abrahams bok av Marek Halter. På 700 sidor ryms 2000 år av en judisk familjs historia. Det var många år sedan jag läste den och det är faktiskt en av dessa böcker jag tänker att jag skulle vilja läsa igen.

Slutligen så måste jag ju förstås ha med Brott och straff. Dostojevskijs fantastiska studie i en människas psyke. Om den fattiga studenten Raskolnikovs febriga försök att rättfärdiga ett hemskt brott bara för att den som utsatts för brottet är en dålig människa.

Saker man kan göra en måndag

Man kan till exempel få för sig att gå igenom alla papper man lagt på hög.
Man kan sprida ut alla dessa papper på sitt skrivbord.
Man kan fundera lite på bästa sättet att hantera dessa papper.
Man kan samla ihop dem till en fin hög igen.
Eller.
Så kan man sortera in dem i en pärm.
Oavsett vilket man väljer så förblir de en massa papper
och jag kommer ändå aldrig att hitta
just det papper jag behöver när jag behöver det.

Sjuttiotal och Sex och Supa

Det är mycket Supa och Sex. Och framför allt mycket Sjuttiotal i Mian Lodalens nya bok Tiger. För mig som själv var tonåring under 70-talet är igenkänningsfaktorn hög. Det är Puch dakota, Puss&Kram-jeans, nedslitna träskor utan gummisula och så vidare.

Tiger är en fristående fortsättning på Dårens dotter. Återigen möter vi Connie som nu har blivit tonåring och går i högstadiet. Hon är fortfarande uppkäftig och avigt inställd mot hela vuxenvärlden och nog kan jag som vuxen bli lite trött på henne. Men samtidigt är det just Lodalens konsekventa tonårsperspektiv som gör att boken känns så autentisk.

Som jag skrev inledningsvis så handlar det mycket om att festa med bästisarna i Sisters of Crime. Och om att utforska sin sexualitet och det är där som Det Dåliga dyker upp i Connies liv. Det Dåliga som är upptäckten att hon gillar tjejer och inte killar. Mian Lodalen beskriver känsligt och rörande hur Connie både gläds över den spirande förälskelsen mellan henne och Anna. Samtidigt som hon skäms och känner sig fel och äcklig. Hur hon försöker komma undan sina känslor. Och hur hon är livrädd för att någon ska få veta.

Det ligger kanske nära till hands att tro att det finns en stor del av Mian i Connie. Men hur det ligger till med den saken är egentligen oväsentligt. Det viktiga är att Mian Lodalen har träffat väldigt rätt i sin skildring av en förvirrad tonårstid.

Palatsets "ett år kvar"-fest på Riddarholmen

Om ett år invigs Palatset på Riddarholmen.
Och vad är då Palatset?
Jo det kommer att bli ett hus fyllt med kultur för alla barn och unga. Ikväll har man en "ett år kvar"-fest öppen för alla, med massor med roliga aktiviteter. Festen börjar klockan 17 med författarsalong, fikatält, underhållning och öppen scen. Klockan 20:30 blir det häftig eldshow med Burnt Out Punks. Läs mer och kolla in Palatsets superfina hemsida.

Petter Lidbeck är Hans Koppel

Jag måste erkänna att jag helt missat den här Hans Koppel-grejen och mystiken kring vem som döljer sig bakom pseudonymen. Men nu är det alltså avslöjat att Hans Koppel och Petter Lidbeck är en och samma person. Han verkar vara en man med många talanger den där Lidbeck. Åtminstone har han talang att skriva för många olika åldrar. Att han kan skriva bra, roliga och spännande barn- och ungdomsböcker har jag ju vetat länge. För dem har jag läst. Flera av dem. Och gillat. Men så visar det sig att karl´n också kan skriva bra vuxenböcker. Det är det han gjort under namnet Hans Koppel - Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag - heter de. Har inte läst dem, men hört från pålitliga källor att de är bra.

SvD, DN

Olsen Brothers har flyttat in i mitt huvud

Olsen Brothers har flyttat in i mitt huvud. Oombedda. Deras schlagervinnare från någon-gång-för-flera-år-sedan Fly on the wings of love går på repeat i skallen. Ganska enerverande faktiskt. Extra otäckt blir det när jag intet ont anande brister it i skönsång i duschen.

En spännande bok, fast det är en hästbok

Barn är så befriande rakt på sak ibland. Så när juryn bestående av elever ifrån Rambodalsskolan i Norrköping skulle motivera varför Lin Hallberg får Sveriges radios Stora romanpris för Adzerk - den vita hingsten, lät det bland annat så här: "En spännande bok, fast det är en hästbok."

Och jag kan ju inte annat än hålla med. Jag var aldrig någon hästtjej och är inte så intresserad av vad som försiggår i ett stall, men Lin Hallberg skriver hästböcker med ett innehåll som kan intressera alla. Böcker som rymmer dramatik och spänning. Så grattis till priset Lin!

Mer här: SvD, DN

Det hände en lördagsmorgon

Det är inte utan att man får gnugga sig några extra gånger och extra hårt i ögonen när man intet ont anande kommer från brödbutiken och ser en clown som studsar gatan fram. Och nej, jag har inte börjat dagen med att inmundiga spirituosa drycker. Lovar. Men likväl så var han där clownen. I rutig kostym. Med yviga pendlande armrörelser studshoppade han gatan fram. Ganska scarry faktiskt.

Tre apor

Ibland är det faktiskt skönt att läsa en bok som inte här femhundraelva sidor lång. Men det är inte bara för det behändiga formatets skull (140 sidor) som jag gillar Stephan Mendel-Enks Tre apor. Nej det jag framför allt tycker om med boken är författarens förmåga att måla fram bilder och en stämning i de korta episodiska kapitlen. Det är ingen linjär berättelse han serverar oss, utan han hoppar fram och tillbaka i korta minnesbilder som tillsammans bildar en helhet som gör att vi fått en ganska bra inblick i pojken Jacobs uppväxt. Och just uppväxten i den judiska församlingen i Göteborg med allt vad det innebär, är ett av bokens två huvudspår. Det andra spåret är föräldrarnas skilsmässa och pappans depression som följer på den.

Om jag ska säga något negativt om boken så är det att jag tycker att den är aningen ojämn. Ibland blir Mendel-Enk lite för distanserad och ibland tycker jag att han raljerar för mycket. Men det positiva väger lätt upp dessa två invändningar.